2007-12-02

Rädsla för Den Andre

Ibland så slår det mig hur rädd jag blir för människor som kan väldigt mycket. Jag får sådan oerhörd respekt att jag knappt vågar ta till mig vad de säger eller skriver, för jag tror ändå inte att jag skulle förstå. Och skulle jag tro att jag har förstått någonting, så är jag nästan helt säker på att jag måste ha feltolkat det.

Ändå så vill jag kunna precis det just de människorna kan. Jag vill förstå dem. Inte bara det, jag vill komma längre än deras skrift och tal, utveckla vad de sagt och bringa klarhet i saken. Och när jag läser deras böcker eller alster, så gör jag det med sådan respekt att jag knappt vågar öppna sidorna. Jag skulle ändå vara för liten för att förstå.

Fast så slår det mig någonstans att så snart jag läst färdigt, betraktat dem jag ser upp till, att de i många fall också har brister. Man inser att de är mänskliga, ofärdiga och sårbara. Och man inser att det är helt godtagbart att vara det, eller snarare, det finns inget annan möjlighet än att det är så.

Och när allt kommer omkring, så är det ganska vackert.

Mvh
Anders

1 kommentar:

anna.elvira@gmail.com sa...

ju mer jag lär mig desto mindre vet jag, att jag vet.
det är vi, människor som har med våra egenskaper högmod och dumdristighet som tagit oss till att tro att vi har någon slags kontroll över världen (istället för att acceptera den som den är och att vi inte vet allt).
vi är ju unika sammansättningar var och en. man behöver ju aldrig jämföra sig varken uppåt eller neråt. bara se och lära av varann utan förbehåll. det är ju helt fantastiskt tycker jag! motsattsen till rädsla är kärlek :) så man behöver aldrig vara rädd.
må väl /anna