Fallet Engla har nog inte lämnat särskilt många människor oberörda. Det måste vara den värsta känslan av alla att förlora en älskad dotter på ett sådant sätt. Att se bilden av den misstänkte på alla tidningslöp och sedan också se sin dotter på samma sida i vit klänning och glasögon.
Det är lätt att förstå reaktionerna på hämnd. Ett öga för ett öga, en tand för en tand. Den mosaiska lagen är djupt rotad i vår kultur och våra moraluppfattningar.
Samtidigt så infinner också en annan fråga. Den misstänkte mördaren - vad har han för värde? Är han lika mycket värd som dig, mig eller vem som helst i övrigt? Eller har han gjort sig oförtjänt av att ha ett värde? Existerar ens "värdet" på personen?
Begreppet "värde" är i sig ganska oklart. Dock tror jag att värde kan sägas existera, som ett abstrakt redskap som vi människor använder oss av i en kulturell kontext. Ungefär som andra fluffiga ord som vi ändå anser betyder någonting för oss, som skapar mening i vårt språk.
Så, för att helt föregripa slutsatsen. Jag tror att Anders Eklund är lika mycket värd som vilken annan människa som helst.
En närmare förklaring kanske krävs, för det låter ju onekligen bisarrt att anse någon som högre högst troligt mördat en oskyldig flicka har ett lika stort värde som vem som helst i övrigt.
Jag brukar ofta försöka dela upp just detta med "värde" i två sfärer; dels en privat sfär, dels en offentlig. I den privata sfären gör vi mängder av olika värderingar. Vi tycker kanske bättre om våra släktingar än andra människor, vi kanske lägger ett större värde på våra vänner än någon helt okänd och så vidare. Vi värderar människor högst olika på ett personligt plan.
Men när vi ska tänka på hur staten ska agera, så kan vi inte längre utgå från det privata. Vi måste böja oss för att staten ska ha neutrala principer och utgångspunkter. Och där är människors lika värde en helt central princip för att staten ska kunna fungera tillfredsställande ur ett demokratiskt perspektiv. Skulle vi svika detta ideal i ett enda fall, skulle trovärdigheten vad gäller upprätthållandet av lag och rättssäkerhet fullkomligt gå om intet. Och det skulle inte bara leda till minskad lycka i det enskilda fallet, utan också öka osäkerheten totalt sett. Ett uttalat lägre värde på en människa skulle förstås också kunna innebära att vi skulle blunda för tortyr och annat godtycke, kanske till slut även i fall där vi verkligen borde reagera.
Staten är felbar, alla dess institutioner är felbara. Och om beslut fattas under osäkerhet, så kommer principen om alla människors lika värde att vara en trygghet för oss alla. Även om den kan leda till en, kan tyckas, motbjudande slutsats. Men vill vi ta principen på allvar, så måste vi erkänna att alla människor har samma värde - även Anders Eklund.
Mvh
Anders
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag håller med, ingen gärning kan frånta en människa dens värde och existensberättigande. De diskussioner som förd i media och vid köksborden verkar dock inte ligga i linje med det. Hårdare tag ska det vara.
Hej,
Jag håller med dig om din uppdelning mellan privat och offentligt. Att staten, som juridisk person, så att säga, ska värdera alla medborgare lika för att garantera att den enskilda individen kan känna sig trygg.
Dock ställer jag mig frågan till om man ens kan säga att staten värderar exakt alla medborgare lika. Dömda människor, verkar det som, förlorar lite av värdet staten sätter på dem. Lika värde betyder att om någon vill något, som inte strider emot lagen, ska staten se på det med samma ögon som på vem som helst. Men när en dömd brottsling vill något, till exempel åka på semester eller hälsa på sin mormor, då kommer det inte tillåtas och det är något som inte gäller andra, icke-dömda medborgare. Alltså blir de inte behandlade lika, staten har ett annat värde på de dömda och sålunda är de inte lika värda i den mening du talade om. Anser jag.
värdera medborgare
Tack för kommentarerna.
Tobias: Jag tror inte heller att staten faktiskt kan värdera alla människor lika. Men vid statlig myndighetsutövning bör principen om människors lika värde vara en rimlig utgångspunkt för prövning.
Och principen kan ju sedan läggas till grund för en likhetsprövning, t.ex. i fråga om "likhet inför lagen" då vi dömer en brottsling. Vi kan här laborera med olika begrepp kring likheten - är det en formell likhet (alla ska få samma av x) som ska eftersträvas eller en materiell likhet (som ju kräver lite mer eftertanke kring behov och situation)? Se härom t.ex. Lernstedt, Claes m. fl., Likhet inför lagen, Falun, 2005, s. 24.
Så vill man använda ett formellt likhetsbegrepp så kan man förstås resonera som du gör och hävda att det inte är att respektera "likheten" att döma en brottsling. I materiellt hänseende kan man ju hävda att det är att betrakta allas lika värde och likhet inför lagen genom att behandla alla personer på exakt samma sätt i en viss given situation (dvs, materiell likhet och likvärdighet).
Mvh
Anders
Till att börja med så förutsätter jag att han är skyldig!
Så länge du inte definierar värde så blir det bara ett tomt ord utan värde(!).
Vi kan kanske säga utbytbar. Om han är lika mycket värd som vem som helst, så borde han följaktligen vara utbytbar, dvs det skulle vara likgiltigt om du eller han satt i fängelse!
Om han nu inte är utbytbar mot en annan människa så anser jag honom inte lika mycket värd, självklart!
Då menar jag utbytbar ur samhällets synpunkt.
På sin höjd kunde han vara utbytbar mot andra med lika lång strafftid kvar.
Du måste således ge ordet värde en klart innebörd, annars är det meningslöst att använda uttrycket.
Skicka en kommentar