2005-07-19

Kan man äga någonting?

I det senaste blogginlägget så tar jag upp frågan om man kan äga kunskap och det leder förstås till tanken på vad ägande betyder. Kan man äga någonting? Vad i så fall? För att vara tydlig vill jag börja med det kanske självklara påpekandet: Ägandet förutsätter ett subjekt som äger. Någon påstår sig äga.

Så vad innebär det att äga? Personen som påstår sig äga är en viktig del i begreppsdefinitionen, men så även det föremål som personen påstår sig äga. Men äganderätt som endast en relation mellan personen och föremålet är knappast tillräckligt. Vi kan ha mängder av relationer till föremål av olika slag utan att föremålen därför ägs av oss. Det krävs därför även en ytterligare aspekt av ägandet, nämligen relationen till andra människor. Andra människor ska känna till att du "äger", och äganderätten utesluter därmed icke-ägare. För att upprätthålla äganderätten, och därmed ge äganderätten mening, har staten instiftat regler om ägandeskydd, t ex stöld, snatteri, bedrägeri, egenmäktigt förfarande, skadegörelse m.m. Ja, det finns helt enkelt en mängd olika regler som ska skydda ägandet. Utan de senare reglerna från statens sida har äganderätten ingen betydelse för den enskilde. Det är också en antydan om att äganderätten knappast är en "naturlig rätt", utan blott en av människan skapad rättighet.

John Lockes och Robert Nozicks idéer om att ägandet är en naturlig rättighet är minst sagt en tankevurpa, för var i naturen och i stjärnorna står skrivet att jag ska äga min dator, min tv, mina kläder? Ingenstans. Allt mitt ägande är produkter av olika slags relationer, av eget och andras arbete. För övrigt är det intressant att i sammanhanget påpeka att den naturliga rättigheten att äga för Locke endast gällde män. Förstås. (Hur skulle en kvinna kunna ha naturlig rätt till att äga?). Det gör om möjligt tanken än mer absurd.

Lika märkligt förefaller Hegel resonera kring äganderätten: "En person har rätt att inrikta sin vilja på varje föremål för att tillgodose sina faktiska och påtagliga ändamål. Föremålet blir på så vis hans. Eftersom det inte har något ändamål i sig, får det sin mening och sin själ från hans vilja. Mänskligheten har en absolut rätt att tillskansa sig alla föremål." (F. Hegel, Grundlinien der Philosophie des Rechts, § 44). Blackstone är inne på samma spår, men utgår från Gud som instiftare av äganderätten. Här skulle alltså "urmänniskan", Adam i den bibliska berättelsen, ha äganderätt till hela jorden. Med en absolut rätt att tillskansa sig alla föremål, skulle vem som helst kunna sägas äga vad som helst.

Felix Cohen slutar för att bestämma äganderätten som "en av staten upprätthållen rätt att utesluta icke-ägare eller att ge dem tillträde." (Idéer om ägande, 1994, s 12). Cohen försvarar äganderätten med att den är praktisk, och att den bör utformas på det sätt som är bäst för ekonomisk produktivitet och andra samhälleliga mål. Den distributiva rättvisan är sålunda inget mål för Cohen. Däremot antar han inte att endast den rumsliga verkligheten är giltig.

Cohen accepterar alltså även ideellt ägande, vilket blir problematiskt med Hegels och Blackstones synsätt. Jag vill mena att kunskap som vi har i vår sinnliga besittning också är en form av ägande, och tycker att Cohen argumenterar övertygande. Andra har kunskap som inte jag äger, men jag kan få tillgång till den. T ex genom att prata med personen som har kunskapen. Då kommer jag också att äga kunskapen. Men betyder det därmed att jag har en naturlig rätt till den? Nja, det gör det väl knappast. Däremot betyder det att ägandet i sig är icke-exklusivt.

Det immateriella ägandet skiljer sig från det materiella såtillvida att många kan äga frukterna av en idé, t ex en bok som är upptryckt i miljontals exemplar. Lånar du ut gräsklipparen till grannen så kan varken du själv eller någon annan använda den samtidigt som din granne klipper gräset. Icke att förglömma är dock att immateriella tillgångar alltid också har en socialt-historisk komponent som innebär att en persons tankar ofta är beroende av såväl föregångares tankar såväl som samhällets historia. Inte heller den immateriella äganderätten torde kunna vara absolut.

Absolut och fullständig äganderätt i Hegels och Blackstones mening existerar antagligen inte någonstans i världen. Och det är kanske lika bra. Rudolf von Jhering beskriver att en absolut äganderätt skulle leda till samhällets upplösning. Samhället skulle helt enkelt inte kunna existera utan lagar om skatt, expropriation, regler om allmän olägenhet, grannrätt m.m. Det gäller sannolikt i högre grad dagens civiliserade länder än förhistoriska samhällen. Privategendom i den mening som vi förstår den är alltid underkastad begränsningar som grundas på rättigheterna hos andra individer i universum.

Den privata äganderätten har ifrågasatts av t ex Proudhon, som formulerade det kända slagordet "egendom är stöld" och tillika av Karl Marx, som också ifrågasatte de mänskliga rättigheterna såsom varandes endast borgerliga rättigheter, där han främst avser egendomsskyddet. Naturligtvis kan det förstås finnas fog för det sistnämnda påståendet, då egendomsskyddet i sig blir bevarande för en viss samhällsordning, nämligen gällande ordning. Men att kalla "egendom" stöld är lika felaktigt som att kalla "skatt" eller annan giltig legaldefinition för stöld. En stöld har vi först när rekvisiten i brottsbalken är uppfyllda. Menar man att det finns ett objektivt begrepp för "stöld" innan vi ens har ett språk (a priori) så blir det en logisk omöjlighet. Vi kan inte gärna ha teoretisk kunskap om någonting innan vi har ett språk så att vi kan förstå och relatera det till någonting i verkligheten. Cohens definition av ägande synes vara mest tillfredsställande, åtminstone hittills.

En absolut äganderätt existerar inte. Äganderätten är ingen naturlig rättighet, men inte heller är ägandet i sig "stöld". Vi kan rättfärdiga ägandet med nyttosynpunkter, därför att det är praktiskt att det finns ägande, eller kanske därför att det är rättvist att den som skapar ett visst arbete också åtnjuter frukterna av arbetet. Här kan förstås staten bestämma att såväl materiell som immateriell egendom ska åtnjuta sådant skydd.

Så tidigare skrev jag att jag ägde ca 300 böcker. Äger jag verkligen dessa? Ja, åtminstone så länge folkmajoriteten anser att jag gör det.

6 kommentarer:

Martin sa...

Intressant blogginlägg minst sagt, stärker min argumentation kring äganderätten när jag kommer debattera med mufare etc.

Anonym sa...

Mycket intressant. Jag drar själv exakt samma slutsatser men saknar din utmärkta bakgrundskunskap. Har du lust kan du kolla in mitt senaste inlägg på geossettval.blogg.se där jag försöker ta tillbaka den fria viljan som högern hävdar ensamrätt till? Hittar du luckor i mitt resonemang får du gärna täppa till.

galenpanna sa...

Ett bra inlägg. Trots att jag är högerliberal så har jag länge tyckt att det klingar falskt att med samma emfas försvara rätten till egendom som rätten liv och frihet.

Jag är precis som du inne på att äganderätt, i alla former, i grunden bör försvaras utifrån perspektivet att det visat sig gynsammat för den samhälleiga och ekonomiska utvecklingen.

Hårdnackat försvar av oinskränkt äganderätt är rätt svår att ta till sig då man studerar historien som visar hur en viss fördelning uppstått. Det är också svårt för mig att försvara blockerande äganderätt. Hur skulle de se ut om samhällsnyttiga infrastruktursatsningar gick i stöpet för att någon liten ägare blockerar exempelvis en motorvägs dragning?

Var hittar man mer matnyttig information om Felix Cohen?

Anders Ekman sa...

Tack!

Mer om Cohens tankar finns i hans verk Readings in Jurisprudence and Legal Philosophy (1951) och Ethical Systems and Legal Ideas (1933).

Mvh
Anders

mikee sa...

det är ju sant, men säger inte så mycket mer än att världen är som den är.
Proudhon ansåg ju t ex att materiella tillgångar tillföll alla och ingen, och därigenom kunde man inte ta något som sitt eget utan att stjäla det. Han syftade inte på definitionen av stöld i BrB, utan på sin tids definition av stöld. Helt enkelt att ta något från någon annan och göra det till sitt. Och någon annan i det här filosofiska avseendet är allmänheten. Att nyliberaler ser det som en rättighet att äga det man skapat med egna händer, är betydligt mer svårmotiverat, särskilt som man inte ska få luras (vad är en anställning på exempelvis mcdonalds om inte exploatering). Det jag tänkte komma fram till var i alla fall att man de olika åsikterna om äganderätt är levande och samhället blir vad vi gör det till. Man kan inte motivera sin syn på världen med "de lege lata". Samhällsnyttoaspekten kan jag köpa dock. :)

Anders Ekman sa...

mikee,

Å andra sidan så gör du ju exakt samma sak när du hänvisar till att Proudhon "syftade inte på definitionen av stöld i BrB, utan på sin tids definition av stöld.".

Jag gissar att även på den tiden fanns det en legaldefinition av stöld. Och faktum är ju att den legaldefinitionen hade gällt även om vi hade ansett att allt tillhörde alla och envar. "Stöld" är en social konstruktion och det är vi människor som fyller begreppet med innehållet.

Dessutom, visst kan man motivera sin syn med de lege lata. Jurister gör det dagligen när de beskriver verkligheten och den rättspositivistiska traditionen med Kelsen i spetsen gör ju dessutom rättsfilosofi av hardcore-formalismen.

Mvh
Anders