2005-10-07

Till Tiinas försvar

I en debattartikel i tidningen Axess, nummer 7, oktober 2005 framför statsvetaren Johan Tralau anklagelser om forskningsfusk mot Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap. Anklagelserna bygger på en recension som professor emeritus Ingeborg Nordin Hennel skrev år 2000. Hennel påpekade då att Rosenberg i boken 'Byxbegär' ordagrant tagit ett stycke från en bok skriven av två andra forskare, utan att ange källa.

Expressen skriver idag: "Professor Tiina Rosenbergs forskning blir nu ifrågasatt av kollegorna på Stockholms universitet. Efter Expressens avslöjande ska humanistiska fakultetsnämnden ta upp fallet vid nästa möte. - Vi ser mycket allvarligt på fusk. Sådant får inte förekomma, säger Kerstin Dahlbäck, humanistiska fakultetens dekanus."

Det är inte särskilt häpnadsväckande att universitetet ser allvarligt på fusk, det vore närmast tjänstefel om man inte såg det som allvarligt. Människor ska naturligtvis kunna lita på att tjänstetillsättningar inom universitetsvärlden går till på sakliga grunder. Men jag blir ändå fundersam när media går ut och i stort sett konstaterar att det rör sig om "fusk". Det blir ett sätt att skandalisera, och kan inte betraktas som god journalistik.

När det gäller själva sakfrågan skriver Expressen att "Tiina Rosenberg anger en mängd fotnoter i sin vetenskapliga skrift "Byxbegär", men flera stycken är mer eller mindre kopierade från en annan bok. ". Märk väl de vaga begreppen "en mängd", "flera stycken" och "mer eller mindre kopierade".

Expressens ordval tangerar gränsen för grovt förtal enligt min mening, och verkar inte ha någon förankring i verkligheten. Det tycks röra sig om ett enda stycke i en framställning, och att ha missat eller ens medvetet inte tagit med en not i en bok kan inte innebära att allt vad personen har gjort ska anses felaktigt eller att personen i sig ska anses som en klandervärd människa. Varför inte rapportera hur det verkligen har förhållt sig istället för att hitta på rena lögner för att skandalisera en person som förvisso råkar vara offentlig?

Jag ska nu försöka spekulera lite. Jag har inte läst genusvetenskap och tillhör inte ämnets starkaste förkämpar. Däremot reagerar jag när ad hominem-argumentation tycks styra människors kritik. Varför kommer kritiken och de mediala utspelen just nu? Varför togs detta inte upp år 2000 eftersom recensionen ändå varit känd i forskarvärlden i fem år? Om Tiina inte hade haft den mediala uppmärksamhet och tagit de politiska ställningstaganden som hon har framfört offentligt, hade i oktober 2005 antagligen inte en artikel om en negativ recension för fem år sedan överhuvudtaget skrivits. Inte heller hade Expressen skrivit om det på ett så överdrivet och lögnaktigt sätt som verkar ha skett.

Är besinning för mycket begärt i ett samhälle?

Stockholm den 7 oktober 2005

Anders Ekman

Mer information kan fås på rektor Kåre Bremers blogg: http://blogs.su.se/kbrem/

13 kommentarer:

FastFoodMan sa...

Vem bryr sig om god journalistik längre? God journalistik är sensationsskapande och publikfriande. Defenitionen har för länge sedan gått förlorad och är numera synonymt med hög försäljning.

Anders Ekman sa...

Tyvärr alltför få. Naturligtvis inses att tidningarnas främsta mål är att sälja upplagor för att uppnå vinst. Det innebär också att det som rapporteras väljs ut endast om det är intressant ur den aspekten att det "säljer". Därtill ska det som väljs ut formuleras på ett sådant sätt att det "säljer".

Jag har förståelse för denna marknadsmekanism i journalistiken. Samtidigt borde någon gång journalisterna själva ta sitt ansvar för vad som faktiskt skrivs. Man kan fråga sig om vi nu kommit till vägs ände; säljer tidningarna upplagor genom lögner och förtal, bör vi kanske fråga oss om man inte borde satsa på en public service-tidning som står fri från staten och fri från näringsliv och den liberala pressens ägardominans?

Mvh
Anders

Anonym sa...

Johan Tralau skriver ju faktiskt att en recensent funnit flera plagiat och detta utan någon systematiskt granskning. Istället har denne fritt ur minnet kunna erinra sig formuleringar från en annan bok och därefter jämfört de båda. Så om Rosenberg skulle utsättas för en systematisk granskning, vem invänder mot det?

Anonym sa...

Och vad har du emot den initiala probelmformuleringen Traulau ställer i sin artikel:

"Det händer inte så ofta att forskare vid svenska universitet ställer till skandal eller får särskilt mycket uppmärksamhet i medierna. Nu har det hänt. Eva Lundgren och Tiina Rosenberg har varit mycket omtalade under våren och sommaren. Men få har velat ta i grundproblemet, nämligen att Lundgrens och Rosenbergs ställning och professorstitlar i så hög grad är resultatet av att den socialdemokratiska regeringen under ett antal år politiserat forskningen på ett flertal sätt."

Är det kanske där skon klämmer?

Anders Ekman sa...

Anonym,

En granskning är det väl ingen som har någonting emot? Tvärtom är det bra att Universitetet undersöker om det är någonting att överhuvudtaget ta upp. Det ska man göra.

Däremot verkar det onekligen inte så att det verkar vara av sådan karaktär att man kan ifrågasätta hela Tiinas person eller arbete hittills.

Att Traulau visar sin politiska hemvist är väl ärligt och bra, men samtidigt så kan väl också i så fall misstankarna öka om att hans artikel egentligen är politiskt motiverad snarare än vetenskapligt.

Om du hade läst mitt huvudinlägg noga hade du också märkt att jag själv är skeptisk till ämnet som sådant, men låter inte det hindra mig från att tycka att den kritik som riktas mot Rosenberg inte verkar helt ärlig och har politiska motiv.

Mvh
Anders

Anonym sa...

Att fuska i genusforskning är som att fuska i luftgitarr.

Anonym sa...

"Att Traulau visar sin politiska hemvist är väl ärligt och bra, men samtidigt så kan väl också i så fall misstankarna öka om att hans artikel egentligen är politiskt motiverad snarare än vetenskapligt."

Att artikeln är politiskt motiverad står väl helt klart. Traulau delar ju ut rejäla verbala snytingar. Margareta Winberg står bland annat i skottgluggen. Hela artikeln är ju en kritik av klånfingriga politikers inblandning i vilken slags forskning - och vilka resultat den ska få - som ska bedrivas vid våra universitet och högskolor.

Anonym sa...

Har du läst artikeln i Axess?

Anders Ekman sa...

Ja. Mitt ordval var ironiskt, då jag tycker det är synd att det inte framhävs tydligare i den mediala bevakningen.

Mvh
Anders

Anonym sa...

Som jag ser det är genusvetenskapen väldigt politiserad i sig själv. I en introduktion jag läste så skrev författaren att genusperspektiv inom juridiken innebär att man anlägger ett starkt normativt och kritiskt synsätt.

Mer precist skriver författaren till skriften Genusperspektiv på juridiken:

"Dagens juridiska genusforskning kan placeras in i en omfattande
kritisk rörelse inom rättsvetenskapen med starkt
normativa drag (Ketscher, 2000). Här synliggörs och analyseras
de värden som juridiken baseras på och uttrycker. Dessa
värden används också som utgångspunkt för juridisk argumentation.
Forskningen kan t.ex. utgå ifrån 'mänskliga rättigheter',
eller normativa begrepp som 'jämställdhet' eller
'barnets bästa'".

Visst kan man diskutera hur gällande rätt ser ut och vilka värderingar den baseras på. Men varför då inskränka sig till ETT kritiskt perspektiv? Vore det inte att föredra att man istället studerar ett ämne som exempelvis rättsfilosofi? Jag ogillar att bli pådyvlad ett perspektiv och ha seminarieverksamhet som bygger på att studenterna kritiskt ska granska och bedömma rätten utifrån värderingar som genusforskare med en politisk agenda har. Jag upplever det i allra högsta grad som otroligt svårt att ifrågasätta själva utgångspunkterna under seminarierna. Efter ett antal dispyter på dessa seminarium har jag slutat att yttra mig och om jag måste flyter jag bara med strömmen.

Jag ser ingen anledning till varför jag ska behöva bekänna politisk färg under lektionstid. Och då får man ganska meningslösa diskussioner som bara bekräftar den kritik som genusperspektivet framlägger. Det tycker jag är väldigt problematiskt. Överhuvudtaget ifrågasätter jag om man verkligen behöver integrera normativa perspektiv i en utbildning.

Anders Ekman sa...

Anonym,

Instämmer huvudsakligen. Jag ser inte heller varför högskolan ska framhålla ett visst normativt synsätt eller en viss metod framför andra.

Mvh
Anders

Anonym sa...

!! Men säkert har det väl nämnts i de där jobbiga genus-föreläsningarna ni uthärdat att högskolan faktiskt alltid har framhållit vissa synsätt och metoder, som visserligen göms bakom rubriker som "vetenskapliga" eller "sakliga" men ändå upprätthåller vissa normativa antaganden som är typiskt västerländska, patrialkala, osv, bla bla bla? Och det är ju inte konstigt att man tvingas "visa sina politiska färger" inom en akademisk tradition som oftast menar att allt, inklusive det personliga, är politiskt. Inom genusforskning försöker man i alla fall ofta öppet kartlägga ens egna värderingar och fördomar. Fast jag förstår hur ni menar om att det ofta inte är någon idé att ens försöka debattera. Precis så kände jag när jag läste nationalekonomi.

Anton Dackenberg sa...

En public service tidning är verkligen en bra idé! Det vore mycket roligt om något sådant kunde genomföras. det kommer nog möta en hel del mothugg, men det är nog långt ifrån omöjligt.