Om det obegripliga i att vara socialdemokrat

En person som jag diskuterade med en gång gillade inte socialdemokrater och tyckte att det var "obegripligt" hur man kunde vara socialdemokrat. Jag, som varandes socialdemokrat, kan bara hålla med. Att vara socialdemokrat är obegripligt.

Missförstå mig nu inte. Att ha socialdemokratiska åsikter är naturligtvis fullt begripligt. Det är när vi substansiverar åsiktskonceptet och säger att vi "är" socialdemokrater det blir riktigt obegripligt.

Vi tror ofta att vi har lätt för att förstå andra och vad som sägs. Men börjar man diskutera närmare med någon så visar det sig påfallande ofta att man inte alls förstod personen rätt, att personen kanske inte menade exakt så som man tolkade personens utsaga eller så tror man att man har förstått medan man i själva verket helt har missförstått det som sagts. När vi ska applicera vårt språk och våra tolkningar på verkligheten så gör vi ständigt tolkningar av den när vi talar eller skriver, liksom vi gör tolkningar när vi lyssnar eller läser. Språket är vår bästa vän för att förstå varandra, men också på samma gång en fiende för att vi ska bli förstådda eller förstå.

I politiken överlag tror jag det är väldigt lätt att göra dylika tolkningsmisstag. Genom att säga "kommunist", "nyliberal", "socialdemokrat" så har vi skapat ett koncept kring en person. Utan att direkt reflektera närmare kring personen, så vet jag ändå vilka uppfattningar personen representerar på det stora hela. I vart fall tror jag att jag gör det. Ändå kan det visa sig att jag har totalt fel. Eller snarare är det väl så att vi kan ha fel trots att det aldrig ens uppenbarar sig ens för den som debatterar mot oss. Han eller hon kan ju tro att vi har en annan utgångspunkt än vad vi verkligen har.

Så. Med vilken rätt kallar jag mig socialdemokrat? Vem bestämmer vad som är "socialdemokratiskt" och inte? Finns det en objektiv måttstock för vad som är riktig socialdemokrati?

Det går naturligtvis att ifrågasätta om det verkligen är en egenskap att "vara socialdemokrat". Jag påstår att jag "är" socialdemokrat, och man kan fråga sig vad jag därmed egentligen har påstått. (Observera att exemplet inte blir tydligare för att jag säger t ex "vänsterpartist" eller "centerpartist"). Det är nog förvisso rimligt att kunna säga att man "är" socialdemokrat, men samtidigt så inses att det inte är en omöjlighet att jag skulle kunnat ha varit någonting annat. Konceptet "socialdemokrat" är ingen egenskap i likhet med att vara t ex "människa" som ju också är ett allmänbegrepp. Jag kan ju inte nästa dag välja att vara katt, även om det säkerligen i somliga fall skulle kunna te sig som ett behagligt liv. Ändå tror jag att vi i många fall behandlar t ex begreppet "socialdemokrat" som om det vore en egenskap.

Men att vara socialdemokrat är ingen egenskap, det är ett åsiktskoncept där man gör tolkningar av sina egna idéer och moraliska ideal gentemot redan givna idéer i socialdemokratiska partiprogram. Några garantier för att åsiktskonceptet är riktigt uppfattat eller riktigt tolkat finns knappast. Som Wittgenstein skriver: "Vi står inför en av de viktigaste källorna till filosofisk förvillelse: ett substantiv får oss att söka ett ting det står för." (Wittgenstein, Ludwig, Blå boken, Thales, 1999, s. 1).

Uttrycket "socialdemokrat" får mening av att vi ger det en mening när vi tolkar det. Sett som ett allmänbegrepp tänkt att passa fler än en socialdemokrat blir begreppet obegripligt och helt ogreppbart. På sätt och vis kan det vara mycket frustrerande, i synnerhet när man ofta får höra hur man förväntas att tycka "som socialdemokrat" (inte sällan verkar det som att högerdebattörer verkar veta bättre hur begreppet socialdemokrat ska förstås än socialdemokrater själva). Det är vanligt förekommande att man tillskrivs åsikter som man inte har utifrån konceptet "socialdemokrat", liksom det också naturligtvis är ett sätt att strukturera och skapa enkelhet i relationen till andra människor. Människor kommer alltid att kunna gömma sig bakom språket och allmänbegreppen för att rättfärdiga sin egen föreställning och tankegång. Tyvärr händer det ganska ofta i debatter, och det här inlägget lär inte förändra den saken.

Så vad är då en socialdemokrat? Finns det egentligen någon sinnebild av en idealisk socialdemokrat som varandes socialdemokrat i en Platonsk idévärld? Hur skulle i så fall denna idealiska socialdemokrat se ut? Skulle det vara min egen spegelbild, Göran Persson, Anna Lindh, Olof Palme eller Willy Brandt?

Jag tror inte att det existerar någon idealbild av en socialdemokrat. Som "socialdemokrat" kan du tycka att det t ex är fel med könsneutrala äktenskap, rätt med eutanasi, fel med upphovsrätt, rätt med kärnkraft, fel med prostitutionsförbud, rätt med skattesänkningar och så vidare (vilket ju inte torde vara kontroversiellt med tanke på att socialdemokraterna har sänkt skatterna med ca 60 miljarder kronor de senaste tio åren utan att säga det högt). Du kan vara detta trots att det inte är uppfattningar som vi normalt sett tillskriver en socialdemokrat. Ändå vet vi ju att det finns många åsikter representerade inom socialdemokratin. Partiprogrammet kan tjäna som en utgångspunkt, men inte som en objektivt måttstock för vad som är en riktig socialdemokrat.

Så bör vi misströsta när det nu inte finns någon "objektiv socialdemokrat"? Jag tror inte det. Jag tror istället vi kan se det ogreppbara i begreppet som en styrka och en utmaning. Politiken möter alltid en ständig rörelse, men att förstå det obegripliga i hur vi skapar begrepp kan vara ett sätt att faktiskt förstå andra människor. På riktigt alltså.

Anders Ekman, socialdemokrat