I helgen hade jag förmånen att få prata under temat "Hör sanning hemma i politiken?". Det var första gången jag pratade på temat, men jag har länge tänkt att jag skulle vilja ta upp just sanningsbegreppet.
Det var faktiskt ännu roligare än jag föreställt mig det, och det enda som var tråkigt var att jag hade så kort tid på mig att tala. Sanning är ett svårsmält begrepp, och den mycket vanliga uppfattningen om att "sanningen är subjektiv" diskuterades. Men sanning kan inte gärna bero på dig och mig, sanning måste nog vara någonting objektivt. Det kan i förstone uppfattas kontroversiellt, men vid närmare eftertanke verkar det hela rimligare än att sanning är beroende av betraktaren. Detta blev också kontentan. Parminedes gamla devis verkar helt enkelt inte hållbar.
Till skillnad från retorik så handlar inte logik om att övertyga någon. Det handlar just om att ta reda på sanningen, och så är man nöjd med det. Och sanning är vi ju ofta väldigt angelägna om att besitta. Oavsett hur det nu är med sanningen, så hör den också hemma i politisk argumentation. I vart fall bör man alltid känna till sanningen. Eller åtminstone alltid ärligt eftersträva den.
Ett exempel som jag tyckte var rimligt att ta upp, inte minst med tanke på att vissa moderater har gått ut och sagt att det är "lögn", var tesen " Moderaterna vill sänka skatterna med 250 miljarder kronor.". Är det sant, falskt eller bör man helt avstå från att ta ställning i sak?
Det stämmer förvisso kanske att ingen moderat har sagt: "Jag vill sänka skatterna med 250 miljarder nu.".
Men. Däremot har ju Fredrik Reinfeldt sagt: "Jag tycker inte att Sverige ska ligga högre än genomsnittet i EU.". Ett snitt för EU alltså, inte "ett jämförbart EU-land" eller liknande. Han har därmed angett en framtida ambition, som motsvarar ett EU-snitt. Skillnaden mellan Sverige och skattekvoten för EU15 är ca 10 procentenheter, vilket motsvarar 250 miljarder kronor.
Och så detta med logik och semantik då.
(P1) Om moderaterna vill sänka skatterna till ett EU-snitt, så vill moderaterna sänka skatterna med 250 miljarder kronor.
(P2) Moderaterna vill sänka skatterna till ett EU-snitt.
Slutsats = Moderaterna vill sänka skatterna med 250 miljarder kronor.
Premiss 1 är riktig endast om uträkningen av skattekvoterna för genomsnittet i EU och Sverige är korrekt. Utifrån att BNP verkligen var 2622 miljarder kronor, och skillnaden ca 10 procentenheter mellan Sveriges och EU15:s skattekvot så stämmer uppgiften om 250 miljarder ganska väl. Premiss 2 är riktig om moderaterna har uttalat sig om att sänka skatterna till genomsnittlig EU-nivå. I tidningen Svenskar i världen (1/2005) säger den moderate partiledaren: "Jag tycker inte att Sverige ska ligga högre än genomsnittet i EU.". Sedan har moderaterna också uttalat sig mer diffust om skattekvoten, genom att säga att den bör ligga "i nivå med andra jämförbara industriländer." (t ex sidan 27 i proposition 6, partistämman i Örebro 25-28 augusti 2005). Exakt vad som är jämförbara industriländer kan man förstås tvista om, men EU15-länderna är i vart fall industriländer som kan jämföras med Sverige i socialt och ekonomiskt hänseende. Så det verkar långt ifrån orimligt att anta att moderaterna faktiskt vill sänka skatterna till ett EU-snitt.
Argumentet ovan bör alltså betraktas som ett välformat argument. Inte bara det, det bör betraktas som giltigt och dessutom deduktivt starkt. För det är omöjligt att slutsatsen är falsk såvida premisserna verkligen är sanna. Premisserna verkar rimliga. Vi bör därför anta argumentet rent logiskt. Moderaterna vill sänka skatterna med 250 miljarder kronor (eller mer).
Normativt kan man sedan förstås tycka illa om det, eller tycka bra om det. Och även om det inte säger så mycket om samhällsstrukturen i sig, så torde skattesänkningar i en sådan storleksordning med all sannolikhet få stora konsekvenser för människor, och ytterst för hur samhället är uppbyggt. Egentligen har det heller kanske inte någon större betydelse för den normativa frågan om det rör sig om exakt 250 miljarder, 300 miljarder eller 150 miljarder. Det väsentliga torde vara vilka effekter åtgärderna har för samhälle och de enskilda individerna i samhället.
Sverige har relativt andra länder en hög välfärd, där skillnaderna mellan de allra rikaste och de allra fattigaste är mindre än alla andra länder i världen. För mig är det någonting positivt, och jag hoppas vi kan fortsätta att arbeta för att välfärden ska omfatta alla.
Och för övrigt så besvarar jag frågan med ett "ja". Sanning hör i högsta grad hemma i politiken. Men vad sanningen är, torde ofta vara en ytterst delikat fråga som kräver en hel del av sin betraktare. Kanske i synnerhet i politiken.
Mvh
Anders Ekman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Fantastiskt vad man kan bolla med ord till att komma fram till saker som en bebis kunde lagt fram på ett klargörande sätt i en mening.
Hej Anonym,
Det kanske inte är självklart för alla att moderaterna verkligen vill sänka skatterna med så mycket som 250 miljarder kronor eller mer, det finns ju till och med vissa moderater som hävdar att de inte alls vill det trots fakta i målet. Alltså verkar det ju vara en fråga som handlar om sanning, eller hur?
Visst skulle jag i en enkel mening kunna säga att "moderaterna är dåliga" eller liknande och sedan inte utvecklat tanken alls.
I inlägget så märker du emellertid att sådan fraspolitik vänder jag mig emot. Jag tycker att man ska ställa höga krav på bevisning och på sanning, även i politiken. Så man bör helt enkelt tänka igenom varför man säger och tänker vissa saker och utgå från rationella metoder.
Vilka skulle skälen vara att inte föra en rationell diskussion kring sina och andras argument?
Mvh
Anders
Dessutom går det att på goda grunder ifrågasätta sanningshalten i vad anonymous skriver ovan. Jag skulle nämligen å det bestämdaste vilja hävda motsatsen - en bebis hade INTE kunnat uttrycka samma sak i en mening.
Naturligtvis är det en fråga om definitioner. Vad är en bebis, och vad är en mening? Det är också en fråga om empiri, och det väldig svåra i att testa kontrafaktiska hypoteser.
Men låt mig bara pröva följande argumentationslinje;
a) Anders tes kräver någon typ av förmåga att uttrycka sig verbalt för att framlägga.
b) En bebis saknar en grundläggande förmåga att uttrycka sig verbalt.
Om dessa två premisser stämmer, så faller vår anonyme väns påstående platt till marken. Och jag skulle vilja hävda att det gör de. En bebis kan inte lägga fram Anders tes överhuvudtaget, än mindre i en mening.
Tycker för övrigt att Anders inlägg var alldeles lysande. Som alltid, är jag beredd att tillägga.
Hej Johan,
Tack för kommentaren (och komplimangen). Jag tänkte på liknande sätt i mitt stilla sinne, men insåg att det bara hade låtit överlägset om jag skrivit det själv, varför jag undvek det i mitt tidigare inlägg.
Så jag får ge dig ett stort tack för förtydligandet. Jag observerar med glädje också hur du på sedvanligt ödmjukt sätt framför dina tankar med soritesparadoxen och begreppens vaga natur i åtanke.
Apropå soritesparadoxen. Tydligen kan nu begreppet "arbetare" betyda att man har en "genomsnittlig månadslön på 56 491 kronor, kör Porsche och bor på fina adresser i Stockholms innerstad och på gårdar runtom i landet.".
Så kan det gå när man gör övergrepp på begreppen...
http://expressen.se/index.jsp?a=564323
Mvh
Anders
Hej Anders!
Även om jag tycker att skattesäkningar på 250 miljarder är alldeles för lite så måste jag bemöta dina slutsatser. Du har glömt bort tillväxten. Om skattetrycket idag är 50 % och målet 40 % så räcker det att BNP växer med 25 % för att skatteintäkterna ska vara på samma nivå.
MVH
Jacob (m)
Hej Jacob,
För den logiska slutsatsen i exemplet har det dock ingen betydelse. Det är omöjligt att slutsatsen är falsk såvida premisserna är sanna.
Vill moderaterna sänka skatterna till ett EU-snitt, så vill de sänka skatterna med 250 miljarder kronor (exemplet kräver dock ceteris paribus).
Sedan kan det naturligtvis vara så att moderaterna räknar med att tillväxten ska växa med 25%, men för det ligger ju såväla den ekonomiska som den logiska bevisbördan i så fall på moderaterna.
Mvh
Anders
Excellent.
Jag hade nyligen en diskussion med en moderat om just dessa 250 miljarder som många inom den s.k. "Alliansen" ogärna pratat om - rentav förnekar.
Efter lång träta och mycken tjat från undertecknads sida kom vi dock fram till exakt samma slutsats, moderaterna vill sänka skatterna med 250 miljarder. Så enkelt är det.
Upptakten till debaklet var att jag blev avstängd från moderaternas forum på LunarStorm för att ha ihärdat i mitt försvar av denna sanning.
Därvid bör tillstås att också flera andra framträdande företrädare för den s.k. "Alliansen" har uttryckt samma ambition:
"Skattetrycket i Sverige ska sänkas till ett genomsnitt för Europa inom två mandatperioder."
Maud Olofsson (c)
Källa: Skattebetalarnas tidning Sunt Förnuft i december 2005
"Vi strävar efter att sänka skattetrycket ner till den nivå som finns i motsvarande OECD-länder."
Karin Pilsäter, ekonomisk talesperson (fp)
Källa: Handelskammartidningen nummer 6, 2005.
”Kristdemokraterna strävar mot en skattekvot som motsvarande OECD-länder har.”
Mats Odell, ekonomisk talesperson (kd) under ett skatteseminarium den 22 november 2005
Dessa citat vore lämpligast för var man att spara i händelse av ytterligare trätomål i saken.
Det första jag fick höra när jag yttrade just detta argument emot en moderatledd politik i debatt var att det inte stämde. Man sade till mig: "Du har fel siffror. Sverige har 1250 miljarder i skatteintäkter, vi vill ta bort 37 miljarder" - vilket i sig är falskt då dessa 37 mdr bara berör deras jobbavdrag, de totala skattesänkningar bara första året är 52 miljarder.
Nog om detta.
Moderaterna vill sänka skatterna med 250 miljarder. Så enkelt är det.
Nu skall jag återgå till att avnjuta Tjajkovskijs vackra toner...
Med vänliga hälsningar,
Anton Dackenberg
PS. Jag är särskilt förtjust i 1812 års ouvertyr - klicka på mitt namn om ni är intresserade. Det är intressant hur musik kan berätta ett stycke historia. DS.
Din logiska slutsats är fel eftersom moderaterna inte vill sänka skatten(Som är en avgift) till EU-nivå. Men vill sänka skattetrycket till EU-nivå. Så rent logiskt är din slutsats fel i och med att en av premisserna icke är uppfyllda.
Men om vi då granskar siffran 250 miljarder. Det är inte alls säkert att det är 250 miljarder, 10% av Sveriges BNP är idag ca 250 miljarder. Men eftersom det är en vision så måste man räkna på utveckling på BNP, vilket en annan kommentar här också sagt. En ökning på 25% av BNP är inte alls omöjlig på 10 år.
Om vi då antar att moderaterna ville sänka skatten med 250 miljarder, vad innebär det egentligen? På 20 år har vi haft en enorm tillväxt i BNP, närmare 50% om inte huvudet sviker mig för mycket. Med ett skattetryck på 50% behöver vi bara ha en tillväxt på 500 miljarder för att kompensera 250 miljarder. 500 miljarder är just nu 20%, vilket vi klart klarar på 10 år(Iaf med en borgerlig regering)
Så logiskt och semantiskt har du fel, eller så spelar 250 miljarder ingen roll
Hej Niklas!
Dynamiska effekter har borgerligheten länge räknat med, men det finns ju ingenting som empiriskt visar att det skulle stämma att "borgerliga regeringar skapar tillväxt". Det historiskt empiriska underlaget visar väl i så fall snarast på motsatsen?
Sedan så vill jag nog fortsätta hävda att slutsatsen utifrån de premisser som jag ställer upp är logiskt giltig. Däremot är det riktigt av dig att argumentera mot premisserna.
Emellertid så bör man väl också räkna med att EU-området i övrigt i så fall också skulle få en ökad tillväxt. Det bör du i så fall också ta hänsyn till.
Så visst kan man dividera om det ekonomiskt riktiga i premisserna. Men icke desto mindre; är premisserna giltiga (ceteris paribus), är det omöjligt att slutsatsen är falsk.
Du skriver: "Så logiskt och semantiskt har du fel, eller så spelar 250 miljarder ingen roll"
Inte för att jag tror att det följer att 250 miljarder inte spelar någon roll ifall jag skulle ha fel i att givet premisserna är sanna är slutsatsen sann, men låt säga att jag har fel i det antagandet.
I så fall spelar det ingen roll ifall moderaterna vill sänka skatterna med 250 miljarder menar du. Kanske har du här en viktig poäng.
Det intressanta är ju inte hur mycket moderaterna vill sänka skatterna - utan på det sätt de vill sänka skatterna. Det handlar om att underlätta för de allra rikaste, och väsentligt skära i ersättningsnivåerna för sjuka och arbetslösa.
Det vill säga - egentligen spelar det väl ingen direkt roll om det är 250 miljarder eller 155 miljarder. Det väsentliga torde kanske snarare vara det systemskifte som moderaterna och borgerligheten vill uppnå.
Om inte nu, så åtminstone på sikt.
Mvh
Anders
Skicka en kommentar