2006-04-02

(F!)ångarnas dilemma

I helgen var jag och lyssnade på F!:s valkonferens här i Stockholm. Stämningen var god, men strukturen på mötet var milt sagt katastrofal. Tyvärr blev det heller inte så mycket diskussioner kring politiken, som alltså nu skjuts upp till en extra konferens då tiden inte medgav politiska diskussioner.

Deltagarna verkade dock brinna starkt för att ta strid för den feministiska kampen: "Feminism är motstånd mot patriarkatet", sa Devrim Mavi under ivriga hejarop och applåder. Hon menade också att F! varken är höger eller vänster.

Det vore ju onekligen intressant om det förhöll sig så. Jag började emellertid att läsa lite i initiativets riktlinjer och manifest: De vill ha totalförbud för all kommersiell pornografi, att kvinnor från andra länder ska få göra abort i Sverige om de inte kan få den genomförd i landet de kommer från, att kön ska innefattas i lagen om hets mot folkgrupp, de vill verka för att tandvården ska ingå i sjukförsäkringen, ökat anslag till genusforskningen, de vill förbjuda religiösa friskolor, att den högre utbildningen ska förbli avgiftsfri, genusgranskning av alla föreningar, avskaffad äktenskapsbalk, avvecklad kärnkraft, kvotering i bolagsstyrelser, de kräver sex timmars arbetsdag med bibehållen lön och verkar för en individualiserad föräldraförsäkring.

Överlag ser det svårt ut att acceptera att några av dessa förslag kan betecknas som "höger", den som vill vara snäll i sin tolkning kan möjligen mena att F! är ett liberalt alternativ, men även denna tolkning är mycket svårsmält. F! har en alltför stark betoning på den strukturella nivån och betydelsen av könsmaktsordning, heteronormativitet och patriarkala strukturer att det inte skulle vara trovärdigt att säga att F! är liberala. Liberaler har sällan någon större förståelse för det sociala samspelet eller betydelsen av tidigare orsaker.

Min uppfattning är att många av de grundsatser som F! står på har en socialistisk grund, i meningen att man uppmärksammar den strukturella nivån och vill normativt göra någonting åt den. Antagligen är det också så att många av F!:s potentiella väljare också är socialister i grund och botten. En lång ingress till vad jag nu egentligen tänkte skriva.

Med F! har vi i så fall också ett reellt fångarnas dilemma-problem, i vart fall för den som kan tänka sig att rösta på F! men som samtidigt inte vill ha borgerlig politik.

Problemet, som är en teoretisk tankekonstruktion men som också har praktisk betydelse, är att två fångar ställs inför ett svårt val: Om den ene vittnar mot den andre och den andre vägrar att uttala sig, så går den som vittnade fri och den som inte gjorde det hamnar i fängelse i 10 år. Om båda håller tyst hamnar båda i fängelse i 6 månader. Om båda vittnar mot varandra får båda två års fängelse.

A och B vägrar uttala sig: Båda får 6 mån.
A vägrar uttala sig, B vittnar: A får 10 år, B går fri.
B vägrar uttala sig, A vittnar: A går fri, B får 10 år.
A och B vittnar mot varandra: Båda får 3 år.

Om man antar att fångarna ser till sitt eget bästa, är det bästa valet att förråda både om den andre är tyst och om den andre också förråder. Dessa val innebär ju att personen som förråder den andre får gå helt fri. Om man istället resonerar efter gruppens optimala resultat, är båda fångarnas bästa val att samarbeta, eftersom detta skulle minimera den totala tiden i fängelse. Alla andra resultat skulle försämra det sammanlagda resultatet.

För den potentiella Fi-röstaren, som hellre ser socialistisk politik än konservativ och borgerlig politik, så ter sig valsituationen enligt följande:

1. Röstar på Fi, Fi kommer in i riksdagen och kan få igenom sin politik under socialdemokratisk regering. (Nytta = 10)
2. Röstar på Fi, Fi kommer in i riksdagen och kan få igenom sin politik under borgerlig regering. (Nytta = 5)
3. Röstar på Fi, Fi kommer inte in i riksdagen och det blir en socialdemokratisk regering. (Nytta = 5)
4. Röstar på Fi, Fi kommer inte in i riksdagen och det blir en borgerlig regering. (Nytta = 1)

I exemplet här så gör jag antagandena att 1) det är lättare för F! att få igenom sina förslag hos en socialdemokratisk regering än hos en borgerlig regering understödd av kristdemokraterna 2) att en socialdemokratisk regering genomför fler feministiska förslag än en borgerlig regering samt att 3) Sverige får antingen en borgerlig eller socialdemokratisk regering.

Kanske inte helt orimliga antaganden. Man kan dock diskutera huruvida en borgerlig regering understödd av F! skulle genomföra lika många feministiska förslag som en socialdemokratisk regering där F! inte ens var representerade i riksdagen. Jag är nog antagligen ganska snäll i min tolkning av en borgerlig regerings syn på kvinnors och homosexuellas möjligheter, men det spelar på det stora hela inte så stor roll. Kristdemokraterna får ändå utstå så mycket skit för att de är gammeldags och konservativa, så jag kan kosta på mig det.

Om F! inte får mer än fyra procent av alla röster i Sverige, och inte kommer in så kan det dock innebära att F!-anhängaren med ett socialistiskt synsätt får värsta tänkbara utfall - en borgerlig regering med ett konservativt synsätt, utan F! i riksdagen.

I beslutsteori talas om "two principles of choice": Dels är det rationellt att maximera sitt förväntade värde, dels är det rationellt att välja det som leder till bättre konsekvenser än sina olika alternativ.

Det rimliga för en entusiastisk Fi-anhängare med ett socialistiskt synsätt borde naturligtvis vara att hoppas på utfall 1. Men att hoppas är ju inte samma sak som vad det verkligen blir rent faktiskt. Man kan då tänka sig att F!-anhängaren gör följande sannolikhetskalkyl av vad som faktiskt kan inträffa utifrån de olika valen:

1. Röstar på Fi, Fi kommer in i riksdagen och kan få igenom sin politik under socialdemokratisk regering (Sannolikhet = 8%).
2. Röstar på Fi, Fi kommer in i riksdagen och kan få igenom sin politik under borgerlig regering (Sannolikhet = 1%).
3. Röstar på Fi, Fi kommer inte in i riksdagen och det blir en socialdemokratisk regering (Sannolikhet = 45%)
4. Röstar på Fi, Fi kommer inte in i riksdagen och det blir en borgerlig regering (Sannolikhet = 46%)

Detta leder till att de förväntade värdena för vart och ett av valen (om vi antar att jag gör en rimlig bedömning av vad som är sannolikt med dagens förutsättningar) blir:

För s-regering om Fi kommer in = 0,8
För s-regering om Fi inte kommer in = 2,25
För borgerlig regering om Fi kommer in = 0,05
För borgerlig regering om Fi inte kommer in = 0,46

För F!-anhängaren så framstår det utifrån riktlinjerna och valmanifestet som att en s-regering leder till bättre konsekvenser än alternativet borgerlig regering, oavsett F! kommer in i riksdagen eller inte. Vill man därför göra ett val som leder till bättre konsekvenser än alternativet, så bör man rent spelteoretiskt försöka få en socialdemokratisk regering då det inte finns något annat utfall som leder till bättre resultat.

Dessutom: För F!-anhängaren som vill maximera sitt förväntade värde utifrån vad som är ett sannolikt scenario enligt den andra principen för beslut, så verkar det som att detta görs bäst genom att få en socialdemokratisk regering men att F! överhuvudtaget inte kommer in i riksdagen (!). F!-anhängaren bör alltså om hon eller han vill maximera sitt förväntade värde, rentav aktivt verka för en socialdemokratisk regering.

Den spelteoretiska slutsatsen är för Fi-anhängaren lika oresonligt grym som den är enkel. Vill Fi-anhängaren få igenom sin politik maximalt i det demokratiska systemet, bör hon eller han välja socialdemokraterna.

6 kommentarer:

Tora Hansjons sa...

"Kön ska innefattas i lagen om hets mot folkgrupp"

Ja, då lär det i alla fall bli slut med uttalanden om att män är djur...

//Tora

Anders Ekman sa...

Hej Tora!

Ja, det finns ju en viss risk att man därmed gör Fi:s egna möten jämförliga med nazistmöten...

Att "krossa patriarkatet" o dyl får väl om något sägas vara ett meddelande ägnat att utgöra ett hot eller annars väcka missaktning med avseende på kön? ;)

Och kanske bör man stanna upp och fråga sig: Vad exakt är det de vill komma åt med en sådan lagstiftning? Var föreligger egentligen behovet för att kriminalisera missaktande uttalanden som angår människors kön (kan uttalandet "alla män är potentiella våldtäktsmän" vara något som man reagerar mot i så hög grad att man vill kriminalisera det?)?

Mvh
Anders

Anton Dackenberg sa...

Det stämmer som Hasse Alfredsson sa, att det mest rationella för svenska kommunister vore att rösta med Socialdemokraterna. Ett alternativ som kan åstadkomma mer jämlikhet är att föredra före ett alternativ som inte kan åstadkomma ännu mer jämlikhet, eller hur det nu var han uttryckte det...

Skarp gubbe i alla fall! =)

Anders Ekman sa...

Jo, samtidigt ska man ha i åtanke att det jag talar om är beslutsteoretiska modeller.

Ur en demokratisk aspekt bör man nog ändå rösta på det parti som man själv anser har de bästa idéerna för samhället.

Men samtidigt är det ju svårt att - om man nu vill ta ett rationellt beslut - att helt bortse från principer för ett rationellt beslutsfattande.

Mvh
Anders

Anton Dackenberg sa...

Men samtidigt är det ju svårt att - om man nu vill ta ett rationellt beslut - att helt bortse från principer för ett rationellt beslutsfattande.

Haha, så sant, så sant... =D

gina sa...

krossa patriarkatet innebär inte att det är ett visst kön eller person som krossas, utan ett samhällsystem och patriarkala värdering och reproducerandet av kvinnors underordning. Det syftar inte till att män ska krossas, utan mäns överordning.