2006-08-13

Har hög tillväxt ett slut?

Det går bra för Sverige och svensk ekonomi. Det säger idag var och en, från vänsterpartist till socialdemokrat eller moderat. Och det är nog svårt att säga så mycket annat när SCB redovisar hederlig gammal 60-talstillväxt för svensk del, BNP har vuxit med hela 5,5 procent under andra kvartalet 2006. Svensk ekonomi växer snabbt och de offentliga finanserna är stabila. Sverige har också nu sedan en tid tillbaka klättrat stadigt uppåt i OECD:s tillväxtliga.

Så kvarstår ändå nu frågan. Blir vi lyckligare av tillväxten i sig? Förvisso kan väl säkerligen en socialdemokrat bli ganska lycklig i sitt stilla sinne av att se en tillväxt på 5,5 procent i sig, då skötseln av den gemensamma ekonomin är en viktig fråga då väljarna går till val. Man vill ha folk vid rodret som ser till att den offentliga ekonomin är sund. Och det är kanske heller inte underligt att folk därmed ofta hellre sett en lite grå-saklig sosse hantera statens ekonomi än en borgerlig trendnisse i backslick.

Men det var nu inte vad jag tänkte på, för troligen finns en mening med tillväxten bortom valet också. Så. Vad är tillväxt och vad tjänar den till? Hur mycket tillväxt kan vi egentligen ha? Går det att ställa sig den moraliska frågan hur mycket tillväxt vi bör ha?

Tillväxt innebär i ekonomisk mening en ökning av det totala värdet av allt som produceras för slutlig användning i ett land (BNP). Tillväxttakten kan alltså sägas vara den procentuella ökningen av BNP under ett år. Så en tillväxttakt på 5,5 procent innebär nu att det socialdemokratiskt styrda Sverige tuffar framåt; fler varor, fler förpackningar, fler transporter, fler tjänster, kapitalet flödar. Det händer saker och ekonomin växer.

Det bör framhållas att BNP och tillväxt inte på något sätt är samma sak som välfärd. BNP tar inte hänsyn till förhållanden som t.ex. hur inkomsterna fördelas, genomsnittlig arbetstid, graden av politisk och andlig frihet, hälso- och lyckotillstånd, miljöförstöring m.m. BNP visar alltså inte vilken grad av välfärd vi har i ett land, även om naturligtvis materiell inkomstnivå också har betydelse för begreppet välfärd. Men då endast som en komponent bland andra.

Otvivelaktigt är dock att BNP har effekter på vår välfärd, och utan tillväxt finns mindre att fördela. För var och en som anser att välfärd är viktigt för människor (som t ex jag själv), så kommer därmed tillväxt att vara en viktig faktor att upprätthålla. Jag ser välfärd som någonting instrumentellt gott, och tror att det leder till en högre lycka för människor om de har råd att gå till tandläkaren, har möjlighet att få en bra utbildning, en god vård eller kan känna sig trygga på sitt jobb. Tillväxten, eller snarare de ekonomiskt upparbetade värdena, kan användas för just sådana ändamål.

Då är frågan egentligen främst hur fördelningen bör ske. Som socialdemokrat så tror jag förstås på en fördelning som innebär att mänskliga behov eller stora naturvärden sätts före rena vinstintressen. Svaren här kan dock skifta beroende på vilka politiska ställningstaganden man gör.

Jag tror att tillväxt är en god sak, men att den inte kan göras till något självändamål. Tillväxt är ett medel för att nå vissa mål snarare än att den har ett intrinsikalt värde. En rimlig utgångspunkt tror jag därför är försöka hitta en balans mellan tillväxt och hållbar utveckling. En försiktig attityd där man noga sammanväger faktorer som t ex välfärd, miljö och tillväxt och långsamt förändrar med stegvisa reformer snarare än gör tvära revolutionära kast är antagligen ett ganska bra sätt för att uppnå ett långsiktigt beslutsfattande. En politik för tillväxt måste enligt mitt sätt att se saken ske på den grunden att alla ska med - alla måste få del av det växande välståndet - annars finns en stor risk för att polariseringen ökar i samhället. Och så länge jordens resurser är begränsade, så måste vi ställa oss den moraliska frågan hur tillväxten bör se ut.

En socialdemokratisk regering försöker att ta hänsyn till såväl ekonomisk tillväxt som ekologiskt hållbar utveckling. En moderatledd regering skulle antagligen prioritera ner miljöfrågorna rejält. Och vad är egentligen en hög tillväxt värd utan en god miljö och bra hälsa?

1 kommentar:

Anton Dackenberg sa...

"Inte förrän du har dödat den sista fisken
fällt det sista trädet
förgiftat den sista floden
kommer du att inse att du inte kan äta pengar."

-Gammalt indianordspråk