2006-11-26

Politisk metod

Jag fick en förfrågan om jag ville ange några svar på frågor rörande politisk metod. Det gör jag gärna.

Inomparlamentariskt vs utomparlamentariskt arbete?
Såväl inom- som utomparlamentariskt arbete krävs för att få till stånd förändringar i samhället. I vart fall så länge vi arbetar inom en demokrati vi kan acceptera med hänsyn till processen och institutionellt.

Form vs innehåll?
Ett bra innehåll är för mig viktigast, men vad som är bra är en filosofisk fråga som inte låter sig så enkelt besvaras. Däremot så krävs också en form och struktur till det man vill nå ut med. Retorik är inte samma sak som sanning, vilket redan Sokrates uppmärksammade. Men om det är sant det man ägnar sig åt, ja, då kanske man kan betona formen mer än innehållet? Problemet är väl då att alla tror sig ha sanningen. Därför kan det ju bli så att t ex moderaterna tror på allvar att de är arbetare. Upprepar man en sak tillräckligt ofta kanske det blir sant?

Civil olydnad vs laglydighet?
Det är upp till var och en att bestämma vid varje enskilt tillfälle. Lagen är bara ett moralisk argument bland andra argument och någon plikt att lyda lagen finns inte. I normalfallet försöker jag dock följa lagar, eftersom de i många fall verkar rätt sunda och jag accepterar demokratin som den ser ut idag. Men i de fall där jag har motsatt moralisk uppfattning än staten och moraliskt försvara kan mina ställningstaganden skulle jag inte nödvändigtvis sätta något självändamål i att vara laglydig.

Vass politisk sekt vs urvattnad massrörelse?
En vass politisk sekt slutar alltid i masstragedi eller personligt elände. Så hellre en massrörelse som är rätt slätstruken men gillar socialistiska grundvärderingar men kollar på hockey, äter tacos på fredagar, ser bingolotto och gillar skogspromenader än en elitistisk trupp i en källarlokal som ser den enda Sanningen och kan recitera Karl Marx i sömnen.

Separatistisk organisering eller inte?
Inte. Vänstersekteristernas problem är att de hellre badar i elefantbajs än sväljer lite skit. Enhet är en styrka som politisk metod.

Är din blogg en politisk metod?
I första hand är det en filosofisk metod för att finna rätt svar på politiska frågor. Tycker människor att jag resonerar riktigt och rätt så kanske de håller med mig i den politiska slutsatsen också, och i så motto är det väl i så fall också en politisk metod.

Mvh
Anders

4 kommentarer:

Marcus sa...

Tack för att du tog dig an utmaningen, Anders! Klassiskt socialdemokratiska svar, om jag får säga så, utom möjligen på en punkt (beroende på hur man tolkar den): Ur ett perspektiv kan betoningen på formen snarare än innhållet vara det enda som skiljer en demokratisk socialist från en sådan där "källarmarxist". Du betonar trots detta innehållet. Det är lätt hänt att det leder till ståndpunkter som att ändamålet helgar medlen, men också upprättandet av stelbenta utopier som inte tillåter att de omvärdsliga förutsättningarna förändras...

Förstår du vad jag menar? Vill du kanske utveckla den punkten något för min skull?

Anders Ekman sa...

Hej Marcus,

Självklart antar jag utmaningar som verkligen innebär en utmaning. Och det gjorde verkligen frågorna.

För mig är det viktigare att det jag tror på verkligen är sant eller moraliskt riktigt. Om vi skulle driva politik utan att det spelade roll vilka fakta vi fick fram, så skulle å andra sidan politik enbart handla om makt så till den grad att makten och rätten skulle vara identiska. Ingenting skulle vara mer värt än det andra, allt skulle duga lika bra eller lika dåligt.

Och observera nu, väljer jag mellan en nihilistisk machiavellism eller att ändamålen får helga medlen (under förutsättning att de är sanna) så väljer jag de senare. Båda är förstås extrempunkter, men om jag känner sanningen och har sanna moraliska skäl för den (vilket jag iofs inte vet om man kan ha) så verkar det rimligt att betona ett sanningsenligt innehåll.

Och varför skulle jag egentligen låta bli att låta ändamålen helga medlen om det verkligen är sant det jag ägnar mig åt?

(Detta ska förstås inte blandas ihop med sådant där personen tror sig ha sanningen, men inte äger den. Att finna en metod för att få rätsida på detta bekymmer är dock knappast en lätt metafysisk fråga)

Mvh
Anders

Marcus sa...

Tänk om man brydde sig om enkla frågeställningar istället - vad skönt det skulle vara! :-)

Jag förstår ditt resonemang, Anders, som dock bygger på en förutsättning som jag har svråt att fullt ställa upp på, nämligen att det självklart är möjligt att separera innehållet från formen. Är till exempel våld ett moraliskt acceptabelt medel för att uppnå det moraliskt önskvärda tillståndet icke-våld?

Just moraliska bevekelsegrunder tenderar ju faktiskt att både föreskriva ett medel och ett ändamål.

Anders Ekman sa...

Jo, det skulle väl bli enklare i alla fall om man bara bekymrade sig om enkla saker. Om nu det är något självändamål förstås.

Men om det verkligen är sant att icke-våld ska uppnås, så verkar det ju i vart fall inte orimligt att anta att det ska kunna gå att uppnå även med våld?

Jag säger ju verkligen inte att det alltid och under alla förhållanden är så förstås, men det skulle kännas högst otillfredsställande att inte kunna möta en diktaturs krigsmakt med våld för att uppnå icke-våld.

Kan formen och innehållet separeras? Ja, definitivt säger jag. Formen rör den strukturella frågan om "hur?", medan innehållet rör den materiella frågan "vad?". De hör intimt samman, ja. Men det är ändå olika begrepp.

Tänk dig t ex att det sitter fyra domare som måste alla komma fram till en enig dom om vad som är riktigt i ett ärende. Detta rör formen. Innehållet är själva stoffet, materian de skall behandla. En ledamot är oense, men detta framkommer aldrig. Domen går på majoritetens sida.

Låt oss nu istället anta att endast en domare ska ta ställning till ärendet. Och låt oss leka med tanken att det endast var den personen som var skiljaktig som skulle avkunna domen. Då hade domen blivit något helt annat till sin materiella karaktär.

Och detta beroende på formen (strukturen på domstolens utseende)!

Att nu säga att formen kring innehållet är exakt samma sak tror jag är ett misstag. För så verkar det ju verkligen inte vara. Formen ÄR inte innehållet, men det påverkar innehållet (och vice versa).

Mvh
Anders