Två seminarier om auktoriteter och tro

I veckan som gått har jag deltagit i två seminarier, och jag tänkte göra ett gemensamt inlägg för båda seminarierna. Det ena handlade om äktenskapets framtid och form, där bland annat juristen Anders Agell och biskopen Caroline Krook deltog. Det andra seminariet handlade om manipulativa rörelser och vad samhället egentligen kan göra för att hjälpa människor som vill eller har gått ur en manipulativ rörelse. Båda seminarierna utmynnar i tankar kring auktoritet och kring tro, samt vilken vikt ämbetsmän i staten bör tillmäta olika trosuppfattningar.

På seminariet kring äktenskapets framtid och form så yttrade sig Anders Agell vid ett flertal tillfällen att han "som jurist" hade en viss uppfattning i olika spörsmål. Professor Agell är sannolikt landets främste jurist när det gäller familjerättslig lagstiftning, och få har den familjerättsliga bredd som han har när det gäller de juridiska sakfrågorna.

Det är naturligtvis både rimligt och riktigt att en jurist qua jurist har uppfattningar om saker och ting, inte minst när det gäller viktiga juridiska frågor. Det riktigt intressanta i sammanhanget var dock att Agells slutsatser emellertid inte alls visade sig vara särskilt "juridiska", utan kunde ha yppats av i stort sett vem som helst. Agell menade att han inte var kristen, men att det "finns allmänna etiska principer vi måste utgå ifrån" samt att det skett en "allmän avmoralisering" i samhället (vilket kanske är rätt om man utgår från en kristen etik, men knappast om man erkänner även andra moraliska hållningar som moraliska hållningar i sig).

Han förklarade dock aldrig vilka dessa etiska principer i så fall skulle vara, så jag utgår från att det är hans egna etiska principer. Han menade att det förelåg en stor risk för att ett könsneutralt äktenskapsbegrepp skulle leda till en lägre giftermålsfrekvens samt till att "mindre lämpliga attityder såsom t ex queersexualitet" fick fotfäste. Under sådana omständigheter, menade professorn, att risken var stor för att vi också måste öppna upp för incest och polygami. Ett könsneutralt äktenskap var därför en dålig modell för framtiden. Dessutom var frågorna "enbart intressanta för några unga kvinnliga akademiker".

Jag tror att frågorna intresserar fler. Men viktigare. Hur juridiskt kunniga somliga än må vara, så synes juridiken ändå bottna någonstans i "så här tycker jag". En auktoritet må vara bra på att förklara hur reglerna ser ut och kanske också varför de ser ut så. Men det gör honom inte till en auktoritet i fråga om hur moraliskt sett reglerna bör se ut. Det är en filosofiskt politisk fråga, som man inte behöver vara professor i civilrätt för att avgöra.

Även det andra seminariet utmynnar i en tanke om auktoritet och tro. Men kanske ur ett lite mer oroväckande perspektiv. Nyandligheten vinner terräng i Sverige, och olika suspekta företag med bedrägliga metoder gör vinning på människors svagheter. Hundratals barn växer upp med föräldrar som är medlemmar i manipulativa rörelser med auktoritära ledare som tjänar miljonbelopp. Vilken möjlighet har samhället att ge stöd och råd till människor som vill lämna eller har lämnat en manipulativ rörelse? Hur hjälper samhället de barn som har föräldrar som t ex tillhör suspekta religiösa samfund eller pseudovetenskapliga grupperingar och företag med manipulativa metoder?

Den f d statliga utredaren gav ett dystert besked: Vi gör ingenting. Vi har inte kunskap att hjälpa, vi saknar resurser och vi lämnar barnen i sticket.

Ambivalensen från samhällets sida tycks vara stor i frågorna. Politiken ska inte blanda sig i religionen, brukar det heta. Och religionsfriheten, att enskilt eller gemensamt samlas för att utöva sin tro, är viktig. Jag instämmer. Människor måste få tro på konstiga saker. Det är en mänsklig rättighet att få tro på underliga saker. Att det verkar korkat att göra det är en annan sak.

Men om vi ser att det är hämmande för barns utveckling att tvingas till en manipulativ rörelse av sina föräldrar, ska vi då bara blunda för detta från samhällets sida? Borde inte det vara en grund för omedelbart omhändertagande enligt socialtjänstlagen?

Det diskuterades vidare om det bör införas ett särskilt brott mot otillbörlig manipulation. Denna fråga var intressant. Utredaren menade att man inte behöver rikta in sig på själva trosföreställningen genom att göra detta, utan man kan istället rikta in sig på metoderna för att värva och kvarhålla en person i en viss rörelse.

Samtidigt inses svårigheterna med detta. För får ett barn som växer upp med föräldrar som tvingar barnet till dagliga böner ifrågasätta bönens kraft? Är ett barn som tvingas till en religiös friskola utsatt för manipulation bara för att skolan och barnen runt omkring också matar eleven med samma dogmer och föreställningar? Vad innebär det att kvarhålla någon på ett manipulativt sätt?

Jag konstaterar att vi tror för mycket på auktoriteter, och ofta i alltför låg grad lyssnar vi till vårt eget förnuft och vetenskapliga angreppssätt.

Mvh
Anders
P.S. Idag var jag på en föreläsning om parapsykologi. Det ser dystert ut för förespråkarna av psi-fenomen (se Folkvett 3/2003 samt svar från S-O Hansson). D.S.