2010-05-24

Rätt och rättvisa är inte samma sak

För en tid sedan hade jag en diskussion om domstolarnas uppgift, och personen jag diskuterade med menade att domstolarnas uppgift är att skipa rättvisa. Att få ett rättvist resultat skulle därmed vara själva syftet med domen.

Jag vill mena att så inte alls är fallet. Syftet med en dom är att skipa rätt, dvs. att avgöra ett fall utifrån vad lagen stadgar. Huruvida lagen är rättvis eller inte är normalt sett inte en fråga för den enskilde domaren i ett enskilt fall, utan fråga är om rätt skipas eller inte. Vad rättvisan kräver är snarare teoretiskt sett filosofins uppgift, och praktiskt sett politikens domäner.

6 kommentarer:

Klartexten sa...

Jag känner igen resonemanget så det var möjligen mig du diskuterade med.

Jag håller med dig! Dock, när domstolen har möjlighet, skall man ta ställning för rättvisan, inte hemfalla åt själlös rätt!

Anders Ekman sa...

Nej, även om det synes som att jag bara diskuterar med dig så var det faktiskt inte så i detta fall. ;)

Men som domare lovar man aldrig att ta ställning för någon högre slags rättvisa, utan faktiskt enbart att göra rätt.

Vad ska vi annars ha för norm för vad rättvisan är om inte lagen ska utgöra det rättesnöre som juristen ska hålla sig till?

Klartexten sa...

Ifall jag hade varit domare så hade jag alltid prioriterat rättvisa och i alla lägen verkat för detta, när så var möjligt!

Jag skulle heller inte tveka att bryta mot lagen ifall jag kände att det skulle funka (i längden).

Trots allt så är ju juridikens främsta mål att FÖRSÖKA skapa rättvisa. Juridik är inget annat än en rudimentär metod att försöka åstadkomma just detta!

Med tanke på att RÄTTVISA således är det yttersta målet, så är det i moraliskt hänseende korrekt att alltid ha detta för ögonen, även att bryta mot lagen (när det funkar, som sagt).

Varje form av fanatism är dålig, men rättvisefanatism är den minst dåliga!

Paragrafrytteri (lagtextsfanatism) är en av de sämre, klart moraliskt underordnad min "rättvisefanatism"!

Rättvisefanatismen är vad som leder oss rätt i längden, allt annat leder oss mot en potentiell katastrof!

Så kan även rättvisefanatismen, men vårt samvete är vår bästa kompass, trots allt! När vi slutar använda den, då är vi illa ute!

All fanatism är dålig i för stora doser, även vitaminer kan döda i för stora doser!

Anders Ekman sa...

Varför skulle juridikens främsta mål vara att skapa rättvisa? Är inte det en uppgift för politikerna?

En jurist som bryter mot lagen (i ett enskilt ärende som denne hanterar alltså, inte i allmänhet) fullgör inte sin plikt att göra det rätta. Och har då rättvisan segrat om juristerna inte längre gör det rätta, utan vad de själva anser är rätt - ur sin personliga synvinkel?

Rättvisefanatismen har dock den svagheten gentemot lagtextfanatismen att den inte går att bestämma på ett objektivt/intersubjektivt sätt, medan lagtexten kan alla se och tolka.

730A_ngelinaRabideau0 sa...

變天了~~注意身體,別感冒囉!........................................

Evigheten sa...

Egenintresset som styr djurets överlevnads instinkt finns i större omfattning
kvar hos människan. Den mer utvecklade människan handlar utifrån mer
medmänsklig omtanke om andra.
Allt är som det ska och motsatter ger oss möjligheten att uppfatta livet.

Hur skulle vi kunna känna kallt om inte varmt fanns?
Hur skulle vi veta vad gott var om ont inte fanns?

Hur skulle vi kunna skilja en idiot från ett geni om inte allt var som
det just är.

Anders är ingen idiot.

Med vänlig hälsning Evigheten