Till ofullständighetens och pluralismens försvar

Min tanke med den här bloggen var ursprungligen att försöka motbevisa mig själv och se brister i mina politiska och moraliska övertygelser. Jag vill tro att mina utgångspunkter är riktiga och argumenterar för dessa på ett mer eller mindre övertygande sätt. Jag vill också gärna tro att det kan finnas andra argument som är bättre än mina.

Samtidigt inser jag hur svårt det är att verkligen göra detta. Det torde vara ytterst få människor som tror sig ha felaktiga utgångspunkter för saker som han eller hon tror på. Tvärtom tror vi ju oftast att vi har riktiga utgångspunkter. Vi tror oss ha rätt. Och det är kanske där vi begår det största misstaget. Strävan efter det fulländade systemet, att finna sammanhanget i vår tillvaro, är en tanke som vi är alltför vana vid.

Sedan kan man förstås fundera över om det ens går att vara klar med sina utgångspunkter i ett samhälle som är så pluralistiskt. Visst, det låter enkelt att säga att man alltid är tydlig med sina utgångspunkter. Men man bör alltid vara lite misstänksam när någon säger så. För den som säger sig vara tydlig med sina utgångspunkter bör ju samtidigt redovisa vilka utgångspunkter han eller hon har valt bort. Dessutom bör en förklaring lämnas till varför dessa utgångspunkter har valts bort. Och vad innebär egentligen en viss utgångspunkt för en viss fråga? Kan det inte i själva verket vara så att man i en och samma fråga har flera utgångspunkter, men som egentligen aldrig redovisas?

Var och en inser att det skulle bli väldigt långa konversationer om vi ständigt skulle förklara vilka utgångspunkter vi hade för att säga eller tro någonting. Vi skrapar istället lite på ytan och tror oss veta varför vi tänker på ett visst sätt. Media intresserar sig för några enkla detaljer, och utifrån dessa verklighetsbeskrivningar så vet vi exakt hur det är och vad vi ska tycka. I vart fall för stunden. Den nya tekniken låter alla människor få presentera sina synpunkter, sina utgångspunkter, sin kultur, sina traditioner och erfarenheter, bland annat på bloggar som denna. Fler får synas, fler får höras. Kulturella och religiösa inslag i samhällslivet har olika utgångspunkter. Familjebildningen blir alltmer pluralistisk. Fler och fler böcker skrivs, och ämnen har avhandlats åtskilliga gånger genom historien. Vi vet i bästa fall lite om det mesta eller mycket om lite.

I denna samhällsanda föds knappast någon ny Aristoteles. Det finns ingen möjlighet att vara expert på en mängd olika vetenskapliga områden, inte heller kommer de vetenskapliga fälten att bli fulländade. Att finna ett heltäckande system för hela samhällslivet torde vara en omöjlig uppgift. I detta sammanhang finns anledning att nämna Kurt Gödel, som 1931 visade att varje formellt språk, inkluderat matematikens språk, rymmer meningsfulla formuleringar som är nonsens därför att de själva eller vederläggandet av satserna kan härledas ur grundläggande axiom (Epemindes på Kretas problem: "Alla kretensare ljuger"). Varje deskriptiv sats är bara en tillfällig skapelse och kan inte ses som en vetenskaplig sanning. Slutsatsen av teoremet är att inget vetenskapligt system någonsin är fullständigt (Gödels ofullständighetsteorem). Någon yttersta sanning existerar inte.

Den här tanken på samhällspluralismen och vetenskapens grundläggande ovisshet leder en lätt till slutsatsen att så många tankar är redan tänkta att det är svårt att tänka något nytt. Det leder lätt till ett postmodernistiskt missmod om att allt framåtskridande är illusoriskt. Det leder lätt till tanken att pluralism och mångfald är av ondo. Men den intressanta utmaningen ligger just i pluralismen och ovissheten i sig själva - våra utgångspunkter varierar beroende på vad och när vi tar ställning till saker och vi har olika bilder av verkligheten. Här har vetenskapen och politiken sin största utmaning.

Kanske borde vi människor bli bättre på att utgå från att vi har fel och bli lite mer ödmjuka inför den samlade kunskapen i världen. Någonstans brister argumentationen. Någonstans brister grunden för tyckande.

Kanske är denna insikt paradoxalt nog den bästa vägen framåt för att skaffa sig goda argument för en sak?

Anders Ekman