2005-06-18

Leve filosoferandet: Döda filosoferna!

Varje dag produceras tankar och så har skett genom historien. Vi har mängder av litteratur att ta till oss av. Bibliotekens tusentals böcker innehåller ofta många tankar av klokskap, men kanske inte sällan heller dårskap. Vi har fått fler böcker, fler som tycker, fler perspektiv, fler som publicerar sitt tyckande.

Så har vi verkligen blivit klokare?

Kanske inte. Vi går fortfarande i samma gamla hjulspår, vi tror oss alltid ha rätt utgångspunkter och vi litar på att den kunskap som redan finns är tillräcklig. Jag stod och bläddrade i ett antal böcker om etik igår. Urvalet av böcker och deras innehåll fick mig att misstänka att filosofin är fast i ett helt felaktigt spår. Vill man vara duktig ska man ha läst Platon, Aristoteles, Thomas av Aquino, Augustinus, Grotius, Hegel, Marx och Kant. Mycket riktigt finns också mängder av böcker om dessa herrar och deras filosofiska tankar. Andra böcker tar upp frågan om Gud finns och om den fria viljan existerar.

Tja. Under tiden jag stod och tittade på böckerna om det så antar jag att världen inte stod stilla, tvärtom producerades massor med kunskap, lagar, texter, arbete, kärlek m.m. i Sverige och i övriga världen. I många fall helt utan en tanke på huruvida Hegel tyckte si eller så eller efter att ha funderat på om den fria viljan verkligen finns. Inte heller var denna produktion inom min kontroll. Jag stod bara kvar och bläddrade i böckerna.

Filosofin verkar ibland fungera som att den där produktionen utanför inte spelade någon roll. Precis som om allt hade stannat upp när jag stod där och läste. Jag har goda skäl att tro att så inte var fallet.

Att vi tänker i banor som "Herrar som tänkt" snarare än vad som har tänkts leder oss sannolikt fel. Vad har samhället och jag som individ egentligen för nytta av att veta att Platon tänkt någon vettlös tanke om människor i en grotta och sinnevärldar utanför? Eller på vilket sätt är John Locke en förebild bara för att han tror sig veta att människor (eller sorry, det var viss bara "män" som han avsåg) har naturlig rätt till egendomar? På vilket sätt skulle Marx historiska materialism och idéer om revolutionens nödvändighet på något sätt vara sanna idéer värda att ägna sin vakna tid åt?

Ändå finns massor av böcker på nämnda teman. Det ordnas seminarier. Det ordnas samtal. Herrarna som tänkt lärs ut i skolan och vid alla högskolor och universitet i hela världen. Och vi pratar om samma saker om och om igen. Herrarna som tänkt är fortfarande överordnade vad de har tänkt och vilka brister deras tänkande har.

Filosofins problem är alltså ett metodproblem. Vi lär oss vad Herrarna som tänkt har sagt och gjort och vi tar en Herre som tänkt till vår Gud. Ja, om vi nu inte redan har en Gud. Då låter vi han vara utgångspunkten för vårt tänkande.

Låt oss pröva tankarna istället. Skippa personkulten och Herrarna som tänkt. Se till att skolan istället lär ut bristerna i de tankar som Herrarna som tänkt har tänkt. För är det inte dags att gå vidare i tanken? Eller ska vi verkligen bara ägna oss åt Platon och Aristoteles som om världen inte hade förändrats på några tusen år?

Och medan jag skrev detta inlägg har antagligen många miljoner redan stigit upp i vår värld utan en tanke på vare sig Hegel eller Aristoteles. Antagligen har bestyr som frukost eller frågor som "vad ska jag göra idag?" varit viktigare. Och ändå så tuffar liksom allt på i samma takt som förut.

Själv har jag tänkt mig gröt till frukost och får senare under dagen besök av en vän.

/Anders Ekman

8 kommentarer:

Anonym sa...

Visst är det bra med nya tankar. Filosofin karaktäriseras ju av att behandla tidlösa frågeställningar. Jag tycker ändå att det finns goda skäl att ta del av vad de "stora" filosoferna skrivit.

Jag menar att det finns en anledning till att ett fåtal vunnit en sådan framstående position medan andra fallit i glömska. De filosofer du exemplifierar med har tänkt djupt och utvecklat extraordinära ståndpunkter och argument för sin sak.

Vem som helst kan filosofera. Men jag tror att den som ägnat sig åt studier av den kanon av filosofisk litteratur som studeras vid våra universitet blir mer viga i tanken. Bildning rensar bort floskler ur tänkandet. Genom att studera framstående filosofer finner man nya frågeställningar som jag ställer mig tveksam till att en oskolad person skulle ställa.

I grunden skiljer sig väl inte filosofin särskilt mycket från vetenskapen i det avseendet att för att förmå tänka nytt behöver man en grund att stå på. Chansen att en oskolad matematiker utvecklar matematiken är tämligen liten. Detsamma kan nog sägas om filosofin.

Anders Ekman sa...

Ja, jag har naturligtvis ingen annan åsikt än du när det gäller att det är bra att ta del av de stora filosoferna. Det gör jag också. Även jag har mina filosofiska gudar.

Men min kritik riktar sig mot att vi i dagens samhälle ägnar oss åt någon slags personkult istället för att fundera över varför dessa människor tänkt tankarna och framförallt hur de tänkt. Ta t ex Descartes, en av många överskattade filosofer som gett sitt bidrag "Jag tänker alltså finns jag" till mänskligheten. Varför nöjer vi oss med att veta detta? Varför lär inte skolan ut mer än att det fanns en man som hette Descartes, som ogillade kyla och kom på uttrycket "cogito ergo sum"? Varför pekar man inte på bristerna i resonemanget istället? Varför tar man inte upp att Descartes fann sin grund i Gud för att lägga fram sin teori?

Du skriver "Bildning rensar bort floskler ur tänkandet.". Nja. Det vet jag inte. Men bildning är i vart fall ett effektivt instrument för att dölja floskler.

Mvh
Anders

Johan Nyström sa...

Filosofi kan ses ur flera olika synvinklar. Du har en poäng i att man fokuserar på vad gamla gubbar har sagt istället för att ställa frågor själv. Filosofi enligt mig är ett mycket kritiskt förhållningssätt till alla "sanningar" och även att vara kritisk till filosofer som har en gudomlig ställning, som Platon, Aristoteles eller Kant.

En bra kombination vore om man funderade över och ställde frågor medans man läste gubbarna. Enligt mig så är alla mer eller mindre filosofer, så igentligen har jag inga problem med att folk tar efter gamla tankar. Jag skulle personligen vara med förvånad om människor tänkte drastiskt annorlunda. Vi är ändå flockdjur som vill passa in =)

Anders Ekman sa...

Tack för kommentaren Johan!

Min kritik är faktiskt långt allvarligare än så. Det är en kritik mot själva metoden och en kritik mot skolans och universitetens sätt att lära ut filosofi.

Thomas. S. Kuhn har skrivit en bok med titeln The Structure of Scientific Revolutions (1962) där han gör gällande att vetenskapen inte fungerar så att fakta läggs till fakta i en oavbruten harmonisk process, utan i stället bygger upp sig på nytt med varje revolution inom sitt eget område. Vetenskapens heroer kommer man ihåg, men deras verk glöms eller revideras.

Vetenskapen utvecklas från någonting, inte mot någonting. Det är ett metodfel enligt min mening.

Att människan är konform och vill smälta in samtidigt som även samhällsstrukturerna ser ut som de gör innebär att man som forskare blir begränsad i sitt val när det gäller metodiken.

Vi fortsätter dessvärre på samma spår som förut. Kuhn kan definitivt ha en poäng.

Anonym sa...

Jag tycker att frågan om vad syftet med att studera filosofi i det här sammanhanget bör ställas. Varför ska vi ägna oss åt att ta del av vilka vettlösa ståndpunkter Platon framlagt eller:

"På vilket sätt skulle Marx historiska materialism och idéer om revolutionens nödvändighet på något sätt vara sanna idéer värda att ägna sin vakna tid åt?"

Jag tycker inte att det nödvändigtvis behöver handla om att studera ideér för att de är särskilt sanna. Vissa ideér som format groteska ideologier är värda att studera även om de inte är mer sanna än andra.

För en historiker som vill förstå mentaliteten hos bolsjevikerna som 1917 genomförde en framgångsrik statskupp är det av vikt att förstå deras föreställningsvärd. Av den anledningen kan det vara värt att studera Mein Kampf i syfte att förstå vad slags ideér som låg till grund för den indsutriella utrotningen av judar, den expansionistiska krigsföringen mm.

Filosofi är ett ämne som tränger sig in i alla sammanhang. Att vinna nya insikter och utveckla filosofin är bara en del av ämnets spännvidd. Det finns flera syften att studera de "stora" filosoferna. Dock kan man ju konstatera att flera av dessa filosofiska jättars "storhet" egentligen inte består i att de revolutionerat tänkandet utan att deras ideér kommit att högst påtagligt forma samhället. Det är ytterligare ett gott syfte till varför vi bör studera inflytelserika tänkare. Det ger oss en bättre bild om varför saker och ting utvecklats i den riktning de gjort.

Anders Ekman sa...

Till anonymous,

Jag har avsiktligen valt att skriva inlägget mycket skarpt av anledningen att metoden för att förstå och läsa filosofi ska tydliggöras.

Somliga av de stora filosoferna har naturligtvis även påverkat tänkandet, förutom även den konkreta verkligheten. Jag instämmer i att det är bra att lära sig historia, att lära sig språk, kulturhistoria, filosofi m.m.

Det väsentliga i inlägget är egentligen metodfrågan - hur studerar vi de stora tänkarna? Är det här verkligen rätt väg?

Jag tror inte det, och vill betona följande mening i mitt inlägg: "Att vi tänker i banor som 'Herrar som tänkt' snarare än vad som har tänkts leder oss sannolikt fel."

Frågan jag ställer mig är alltså: Finns det andra sätt att tänka?

Anonym sa...

"Det är en kritik mot själva metoden och en kritik mot skolans och universitetens sätt att lära ut filosofi."

Det kan jag nog hålla det om.

Men åt andra sidan så blir jag alldrig nöjd!

Jag tror att man måste läsa betydligt mera för att ha nytta av filosofi. Om man verkligen läste 200 sidor i veckan och inte bara då läste filosofer utan även ideer kring metoder, så vore det inte fel. Men det kanske kommer..
/ jOhan nyström

Anders Ekman sa...

Johan,

Å andra sidan finns inget sätt att helt täcka all den samlade kunskap som finns. Vi får fortsätta att gripa efter halmstrån i hopp om att utforska världen.

Mvh
Anders Ekman