Studentspex eller verklighet?

Jag tillhör dem som verkligen uppskattar studentspex. Inte lika kul är det när studentspex blir rikspolitik och allvar och några killar får en idé om att de ska starta ett parti vars mål är ett "avskaffande av immaterialrätten (upphovsrätt, patent, varumärken och mönsterskydd) /.../". Partiet är också noga med att poängtera att det inte tar ställning "i några andra frågor, särskilt inte fördelningspolitiska frågor."

Problemet är dock att det s.k. piratpartiet faktiskt tar ställning i fördelningspolitiska och moraliska frågor, och att det finns fog för att säga att de här killarna nog inte riktigt insett vidden av att man måste ha argument för sin sak.

Upphovsrätten är en grundlagsskyddad rättighet och innebär ett skydd för individens intellektuella prestationer. Innan upphovsrätten använde vi oss av ett privilegiesystem, där staten tillerkände enskilda privilegier åt enskilda i form av en tidsbegränsad ensamrätt att trycka en skrift eller påbörja en tillverkning av något slag (Bernitz m fl, Immaterialrätt, 1995, s 4 ff). Staten lät meddela privilegium om det kunde visa ligga samhällsnytta i privilegiet. I ett sådant system blir författarna och uppfinnarna utlämnade till ett antal priviligerade.

Med franska revoultionen slog upphovsrätten igenom, och upphovsmannens intressen sattes främst. Sedan dess har en rad olika internationella konventioner genomdrivits för att säkerställa upphovsmännens rätt till sina egna verk. 1810 fick Sverige sin första upphovsrättslagstiftning. Upphovsrätten innebär bl a att upphovsmannen får själv avgöra när verket skall tryckas eller offentliggöras, han eller hon kan framställa exemplar av verket och har skydd för att ingen må förvanska hans eller hennes skapade konst eller text.

Immaterialrätten är idag en fråga om pengar och ekonomiska resurser. Fördelningspolitiskt är upphovsrätten i första hand ett ställningstagande för den person som har skapat ett visst verk. Det kan röra sig om konstnären som skapar en tavla, skribenten som skriver en artikel, talaren som håller ett tal, fotografen som tar en bild, författaren som skriver en bok och så vidare. Alla dessa behöver upphovsrätten för att klara sig i dagens ekonomiska system.

Förvisso är det inte troligt att Sverige skulle frånträda några som helst internationella konventioner på området, inte heller skulle vi gå ut ur EU enbart för att piratpartiet inte accepterar att vi har en upphovsrätt i Sverige (ett urträde ur EU är ett måste för piratpartiet, annars kommer infosocdirektivet att styra de svenska upphovsrättsreglerna även fortsätttningsvis). Men låt oss ändå leka med tanken att upphovsrätten togs bort (finns inget annat parti som driver en sådan fråga, så stödet är lika med noll och frågorna här mycket hypotetiska). Vilka problem kan man tänka sig?

Ett problem är naturligtvis att en sådan ordning innebär att jag som tryckare kan ta en författares manus och sedan trycka upp det i mångmiljonexemplar och tjäna bra med pengar på det utan att författaren får någonting av vinsten. Inte heller skulle det kännas bra att andra än upphovsmannen offentliggjorde verket. Eller att vem som helst kunde sprida det jag hade skrivit och sagt att det egentligen var han själv som kom på det. Och för uppfinnarens del, vad skulle ett borttaget patent kunna innebära? Om jag har en teknisk lösning som löser ett problem för företag i en viss bransch, vad innebär det för mig om jag inte får del av någon som helst vinst av min uppfinning?

Med all sannolikhet skulle en dylik ordning leda till att ytterst få människor vågade framställa ett verk eller trycka böcker. Det skulle inte bli lönsamt om någon annan bara kunde lägga beslag på böckerna och trycka dem istället.

Fördelningspolitiskt skulle en avskaffad immaterialrätt vara ett försvar för den starkes rätt. Det vill säga - du skulle klara dig bra om du hade pengar. Men du skulle klara dig dåligt om du endast hade en bra idé, men inga pengar. Med ett resursstarkt tryckeri skulle du klara dig mycket bra om du bara hade goda känningar om vilka böcker som konsumerades. Var du redan störst på marknaden, så skulle du lätt kunna sno alla andras goda idéer och därmed kunna få en monopolställning.

Ett bra patent skulle lätt exploateras av de ledande företagen på marknaden. Men risken är nog också stor för att ytterst få skulle våga leva som uppfinnare. Det skulle vara omöjligt att försörja sig på, och få idéer som skulle kunna utveckla och förbättra skulle komma ut på marknaden. (Det gäller förstås även forskning och utveckling på företag, som ju skulle bli ytterst hemlig och fördröja utvecklingen. Man bör komma ihåg att patent är offentliga och ett sätt att sprida kunskap om ny teknik, vilket är bra för utvecklingen).

Piratpartiet säger att de beskylls för att vara både höger och vänster. Det finns nog fog för det. Å ena sidan är det en fullkomligt vidrigt rå kapitalism som avspeglar sig i förslaget om avskaffad upphovsrätt. Handeln skulle vara fullständigt okontrollerad och marknaden skulle enbart styras mot den som hade bäst ekonomiska och personella resurser att sno bra idéer. Antagligen skulle denna kapitalism mycket väl kunna tänkas leda till en mycket monopolistisk marknad, där all makt låg i händerna på ett fåtal kapitalister.

Å andra sidan skulle det också finnas fog för det motsatta påståendet, att det skulle vara en närmast anarkistisk ordning eftersom det blir ett totalt regellöst immaterialrättsligt system utan någon som helst immaterialrätt. Eller snarare ett "Bellum omnium contra omnes" - ett allas krig mot alla, med total brist på respekt gentemot individen och det han eller hon har skapat (kanske kan det vara detta som Recording Industry Association of America hakar upp sig på i en mer skruvad propagandavariant mot nerladdning av musik?).

Mot denna bakgrund är det lätt att se att kritiken kan komma från både höger och vänster när det gäller frågan om immaterialrätt åtminstone; piratpartiet företräder en blandning av den råa kapitalismen kombinerad med avartskommunismens intolerans för individen.

Det skulle dock förvåna mig väldigt om piratpojkarna har tänkt på detta. Under fliken "argument" på deras hemsida kan man läsa:

"Argumenten för pirater

Kommer strax. Den här biten är inte riktigt klar ännu."

Nej, det är uppenbart att argumenten inte verkar särskilt goda med tanke på att man inte ser att den enda fråga man egentligen driver handlar om det som man säger sig inte vilja driva. Kort sagt: Politik handlar om fördelning, även om man väljer att fördela dem åt den som redan har.

Men än så länge utgår jag från att piratpartiet är ett studentspex och att vi snart får applådera åt lustigheterna medan ridån sakta går ner för ännu ett hastigt påkommet icke-alternativ i svensk politik.

Mvh
Anders

Så enkelt att tycka, men ändå så svårt

Jag konstaterar att jag har bloggat i ett år nu.

I stort sett har bloggandet infriat mina förväntningar, dvs jag tycker att jag har utvecklats i tanken och fått lite ökad struktur på saker och ting.

När jag började med bloggandet så hoppades jag att jag skulle kunna hitta en tillförlitlig filosofisk teori och hitta strukturer som jag kunde förstå. I vissa avseenden har det lyckats ganska väl, men på ett övergripande plan så har det nog snarare blivit så att jag bara har insett vilken enorm svårighet det är att visa varför man tycker någonting. Att tycka saker är inte svårt, det kan vem som helst göra, men det är just att svara på frågan varför man tycker som kan bli närmast omöjlig att ge något bra svar på.

Ändå är oftast tyckandet så mycket viktigare i dagens politiska klimat. "Jag tycker, alltså är jag" tycks devisen vara. Valsimulatorer och opinionsundersökningar lär vi få se i oändligt antal det här året. Och journalisterna kommer att pressa politikerna att säga sin "åsikt" som sedan blir redigerad till ett "ja" eller ett "nej" i en tidning eller ett klipp i teverutan.

Jag har på den här resan upptäckt några hinder för att förstå andra och för att få andra att förstå vad man själv menar.

1) Språket. Språket är ett oerhört effektivt kommunikationsmedel. Samtidigt så måste språket tolkas; dels av den som använder det, dels av den som skall förstå det. Ibland händer det att två personer talar om samma sak men tror att de är oense för att de använder olika ord. Samtidigt kan människor också använda samma ord när vi talar om helt olika saker, begrepp som t ex "demokrati" och "kapitalism" används ofta på detta sätt.

2) Verklighetsuppfattning. Det har en stor betydelse om man t ex erkänner sociala strukturer som existerande eller ej. För den som enbart ser "det individuella" kan missa det sociala samspelet och dess psykologiska och sociala betydelse för individen.

3) Oöverblickbarheten. Att förstå hur en annan människa tänker, och i vilka stunder hon tänker på ett visst sätt, och i en annan stund på ett visst sätt, är närmast en omöjlighet (till och med emellanåt för henne själv). Vidare är det svårt att återge hur en annan människas teorier förhåller sig till fakta, en persons teoribildning är aldrig komplett. Psykologiska kategoriseringar gör också att människor emellanåt gör felaktiga tolkningar av enkla fakta. Många tror sig veta vilka åsikter jag har för att jag kallar mig "socialdemokrat". Många gånger har de fel, eftersom de grundat sig på faktumet att jag är socialdemokrat, inte på vad jag tycker eller varför jag tycker det.

4) Stolthet. Att säga "det där var nog helt feltänkt av mig!" är tyvärr ingenting människor skyltar med. Det bor väldigt mycket stolthet i människor, så även i mig förstås. Den som hela tiden påpekar sina egna felaktiga resonemang kan för många verka som en dålig debattör, till skillnad från den som visar på förträffligheten i sitt eget tänkande. Men en dålig debattör är snarast den senare, då denne med all sannolikhet antingen är en dogmatiker eller saknar självinsikt. Kunde vi acceptera att vi ofta gör felaktigheter i vårt tänkande, och att vi inte alls har en så självklar helhetsbild av allt som finns, så tror jag att alla med stolthet oftare kunde säga "här var felet i mitt tänkande, så här borde jag ju ha tänkt istället!".

Med detta sagt önskar jag en god fortsättning på ett spännande valår.

Mvh
Anders