Det är inte bara synd om människorna, Strindberg. Det är synd om politiken också.
Jag har svårt att tänka mig ett område som har sämre förutsättningar än just politiken. Å andra sidan har det nog alltid varit så. Kanske var förutsättningarna för politiken ännu sämre i antikens Grekland. Men sin usla grundförutsättning har politiken alltid kvar, vilket också får mig att tro att politiken aldrig kommer att bli bättre.
Jag ser främst tre förutsättningar för politiken som ger den dess mediokra ställning:
1. Politiken är alltid otillräcklig. Idéutveckling kan aldrig vara statisk, vilket innebär att det alltid finns mer att göra. Eller så kan någon annan göra någonting annat. Om vi inte anser att någonting är tillräckligt, kan vi kritisera det. Det som kritiseras sägs heller inte vara perfekt. Politiken kan således aldrig bli perfekt.
2. Människorna. Människor är komplicerade och komplexa varelser. Det finns ingen som kan förstå en annan människa till fullo. Känslor, erfarenheter och tankar som vi tänker kan inte helt förmedlas till andra. Människor gör hela tiden tolkningar, inte sällan på bristfälliga grunder. Grupptryck och andra mänskliga psykologiska företeelser innebär att andra faktorer än t ex rationella skäl kan avgöra en människas val.
3. Verkligheten. Politiken lever i en värld där verkligheten beskrivs olika för olika människor. Ibland beskrivs verkligheten strukturellt, och det kan var korrekt. Ibland beskrivs verkligheten individuellt, och det kan också vara korrekt. Ibland beskrivs inte vissa delar, men andra beskrivs på bekostnad av de andra delarna. Det gör det svårare för politiken att komma till sin rätt.
Så nog är det lite synd om politiken alltid. Och medan utvalda politiska skandaler rullar på i media så påminns vi igen om att det är synd om människorna.
Mvh
Anders
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Att det är synd om människorna och synd om politiken - är inte det egentligen två sidor av samma mynt? För i någon mening är väl politik den mest mänskliga av sysslesättningar, i meningen att det handlar om att själva ta ansvar för/försöka styra över själva verkligheten. Istället för att skylla ifrån sig på diverse icke-mänskliga krafter (gudar, marknaden, ödet etc?)
Som vanligt har du förstås helt rätt Johan!
Politiken är precis som människan, helt otillräcklig, bristfällig, dåraktig, irrationell m.m.
Men ändå är ju både människor och politik också något som kan vara väldigt bra för att vi själva ska må bra och utvecklas som människor. Den svenska modellen, som ju alltid klarar sig bra i diverse internationella mätningar, är ju ett exempel på hur politiken faktiskt också kan lyckas med att skapa goda villkor för människor, ja rentav de flesta människorna i landet i jämförelse med alternativen.
Mvh
Anders
Politiken är som livet och kärleken, bitterljuvt, engagerande och stundtals fullkomligt underbart...
Anton,
Vilken härlig inställning till politik. Det var riktigt inspirerande!
Mvh
Anders
The pleasure was all mine, Sir...
Skicka en kommentar