2006-03-16

Äktenskap och diskriminering

Bevistade en intressant hearing om könsneutrala äktenskap igår. Såväl kyrkor, samfund och andra organisationer hade vallfärdat till Justitiedepartementet för att ge sin syn på saken.

En representant från ett kyrkligt samfund menade att äktenskapet var "ockuperad mark", och att begreppet äktenskap endast innebär en rätt för en man och kvinna att gifta sig. Han menade likväl att det vore diskriminering ifall homosexuellas registrering av partnerskap istället kallades äktenskap. Det gör att man kan ställa sig två frågor. Dels ställer jag mig frågan vad ett äktenskap egentligen är, dels ställer jag mig frågan om vad diskriminering innebär.

När det först och främst gäller frågan om begreppet äktenskap, så kan konstateras att vi har ett laga krav på oss i och med våra åtaganden i Europakonventionen att tillhandahålla någonting som kallas äktenskap. Det som sägs är att varje man och varje kvinna har rätt att ingå äktenskap. Vad äktenskap innebär, går dock inte att utröna i Europakonventionen. Det överlåts istället åt de interna rättsordningarna att bestämma. Så länge en man eller en kvinna har rätt till rättsfiguren äktenskap så är allt frid och fröjd enligt Europakonventionen.

Därför gäller också följande: Om det enligt svensk lag skulle innebära äktenskap att är att gifta sig med tre andra personer samtidigt (oberoende av kön), så skulle det vara att anse som ett äktenskap i Europakonventionens mening. I vart fall så länge rättsfiguren är öppen för såväl män som kvinnor, och därmed inte diskriminerar med avseende på kön. En annan sak är väl att en och annan skulle kunna ha religiösa invändningar mot en sådan ordning. Men varför ska religiösa uppfattningar överhuvudtaget vara en grund för lagstiftning?

Dessutom ska väl sägas att äktenskapet inte är en religiös handling. Det är istället så att det är staten som gett delegation till vissa samfund att förrätta vigsel. Men detta gör inte äktenskapet till någonting religiöst, även om man lovar inför gud eller någon annan i rymderna att älska varandra dyrt och heligt. Äktenskapet kan alltså sägas vara en slags rättsfigur som vi har rätt till. Men vad äktenskapet är, det är upp till oss genom demokratiska beslut att avgöra. Och i vår rättsordning är det en statlig angelägenhet att bestämma vad ett äktenskap är. Idag står detta att läsa i äktenskapsbalken.

Hur äktenskapet sedan egentligen ska definieras får kanske avgöras med sedvanliga normativa tillämpningsmodeller (men att avgöra vilken av dessa modeller som är sann tycks inte vara någon särskilt enkel fråga!).

Så till frågan om diskriminering. När blir man diskriminerad? Som jag förstod resonemanget skulle en rätt för homosexuella att få kalla ett registrerade partnerskap för äktenskap innebära en diskriminering mot heterosexuella. Men hur är det möjligt? Om jag har rätt till X, så innebär det väl knappast en diskriminering mot mig ifall även personen P får rätt till X? Däremot kanske man kan se det som en slags principiell fördelningsfråga, men då rör det ju sig just om fördelning och inte om diskriminering. Men vem är egentligen beredd att se äktenskapet som en fråga om ett begränsat antal äktenskapsrätter där man köpslår om sig själv? Dessutom så skulle ju en utökning av X (eller kanske snarast X2) också innebära att resurserna (antal möjliga äktenskap) som skulle fördelas faktiskt ökade. Om så är fallet, kan man ju heller inte mena att fördelningen skulle vara orättfärdig, eftersom det ju inte innebär en fördelning av någonting befintligt minskar.

Jag tror att diskriminering handlar om ett missgynnande av någon eller några i förhållande till andra. Med missgynnande avser jag att en person försätts i ett sämre läge än vad han eller hon annars hade kunnat vara i eller utsätts för en behandling som medför en faktisk skada eller förlust för denne. Den här definitionen förutsätter såväl en fri vilja som en uppfattning om att orsaker är möjliga. Dessutom så måste definitionen förstås relativt och i ett socialt sammanhang. Någon absolut och objektiv diskriminering kan knappast existera. Låt säga att en ateist skulle arbeta i en kyrka och tjäna 5 000 kr mindre i månaden än vad alla kristna på arbetsplatsen tjänade (allt annat lika). Att säga: "Han tjänar 10 000 kr." skulle knappast kunna sägas utgöra en diskriminering. Hans lön kan inte gärna definieras i absoluta termer såsom en diskriminerande lönesättning. Om man däremot betraktar de sociala mönstren och relaterar hans lön till övriga personers lön så kan man hävda att han är utsatt för diskriminering.

På samma sätt måste äktenskapet förstås i sin sociala kontext. Och med en definition av diskriminering såsom ett missgynnande i förhållande till någonting annat (allt annat lika), så torde det väl i så fall snarare vara så att gällande ordning skulle vara diskriminerande. Det är ju rent faktiskt så att homosexuella par inte har möjlighet att ingå äktenskap, vilket alla heterosexuella par har. Å andra sidan har inte heterosexuella möjlighet att ingå registrerat partnerskap med någon av det andra könet, vilket också skulle kunna ses som en diskriminerande ordning.

Vill man därför verka för en ordning utan diskriminering avseende på kön och sexualitet borde man väl snarast verka för en könsneutral lagstiftning med samma juridiska konsekvenser oavsett man är man eller kvinna eller homo- eller heterosexuell. Eller diskriminerar man någon annan då?

Mvh
Anders

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej igen. Har inte tid att läsa hela ditt inlägg nu, får spara godiset, som jag antar att det är, till en annan dag. En sak som jag ändå tycker är intressant, inte misnt av privata skäl, är att du alltså pluggat juridik och tagit en jur kand och nu pluggar filosofi av något slag, eller jag fel? Själv håller jag för tillfället på med statsvetenskap och sociologi, läser 30 p denna termin, men funderar att plugga jur kand till hösten för att liksom få till något, till synes, rejälare i examensväg. Problemet är dock att jag läst jöken, och det var en förhållandevis skintorr historia, där politik sällan diskuterades, utan det var gällande rätt och teknikaliteter för hela slanten och då behandlades ju ändå grundlagen relativt omfattande. Hur mycket sakpolitik och eventuella "moral"frågor är det egentligen under 4,5 års studier till jur kand? Är de första tre åren "bara" juridik utan politik, i den mån de alls kan separeras (antar dock att du fattar den skillnad som ajg försöker göra gällande? Några saker jag undrar över... Vänligen, Hunar

Anders Ekman sa...

Hej,

Det stämmer. Jag har en jur kand- examen och pluggar idag praktisk filosofi. Har läst kriminlogi tidigare, så sociologiska metoder är också bekanta.

Jag måste tyvärr göra dig besviken i så fall. Några djupare resonemang om gällande rätt (de lege lata) görs sällan. Jurister utbildas till att vara samhällsnyttiga, och utbildningen innehåller få kritiska inslag till det som läses.

Man lär sig ett hantverk, men man lär sig inte att utveckla verktygen eller att ifrågasätta dem i någon större omfattning. Däremot så finns naturligtvis inslag av politik i all juridik, men det är teknikaliteterna som är själva hantverket, inte politiken.

Mvh
Anders

Anders sa...

Tack för ett synnerligen skarpt inlägg i den fråga som är en av de intressantaste och för mänsklig likhet kanske viktigaste just nu.

Pudelns kärna träffar du förtjänstfullt rätt i solar plexus i de sista två stycken!

De kopierar jag gärna för framtida behov om det är okey?

Anders Ekman sa...

Doch, das ist des Pudels Kern.

Det är naturligtvis okej!

Mvh
Anders