2007-02-23

Att förstå eller förklara samhället - hur går vi tillväga?

Naturvetenskapen finner förklaringar i strikta kausallagar, där allt sker med strikt lagbundenhet. När vi släpper en sten under normala förhållanden på jorden, kommer stenen att falla på marken på grund av gravitationen. För att visa att en sådan lag är falsk krävs en enda iakttagelse.

Uppgiften för samhällsvetenskapen är att uppnå korrekt kunskap om skeenden som t ex brottslighet, arbetslöshet, fattigdom m.m. Men den typ av strikt lagbundenhet som naturvetenskapen utgår ifrån verkar saknas i samhällsvetenskapen. Vid studiet av människor tycks vi bara kunna få tillgång till människornas handlingar, men inte deras inre psyke. Vårt psyke verkar inte med nödvändighet orsaka våra handlingar – bara för att vi vill något, så händer inte det med någon lagbundenhet.

Måste vi därmed ge upp tanken på att samhälleliga fenomen överhuvudtaget kan förklaras, utan att de bara kan förstås? Jag är inte övertygad om det, utan tror att såväl förklaringar som förståelse krävs för att nå kunskap om samhälleliga fenomen.

Slaget om hur vi får kunskap om en social företeelse står mellan positivister och hermenutiker. Positivisterna menar att vi måste förklara företeelser enligt en särskild logisk struktur. J.S. Mill skriver: ”An individual fact is said to be explained, by pointing out its cause, that is, by stating the law or laws of causation, of which its production is an instance…”[1]. Hermenutikerna menar att vi måste förstå samhällsvetenskapen ”inifrån”, då den saknar den lagbundenhet som naturvetenskapen har. Samhällsvetenskapen är idiografisk, och bör inrikta sig på att förstå.[2]

Enbart statistik ger inte några bra förklaringar eller några besked om säkra förutsägelser i samhällsvetenskapen. För även om t ex arbetslösheten i ett visst område är hög, så förklarar det inte varför personen P, som bor i området, är arbetslös. Det existerar ingen nödvändig förbindelse mellan arbetslösheten i området och P:s situation. Vi vill istället veta sådant som t ex ”P blev uppsagd”, alltså en förklaring som gör att vi förstår varför P är arbetslös. Men vi kan fortfarande söka ytterligare förklaringar eller ge olika förklaringar som beskriver samma sak. Att ”P blev uppsagd” behöver t ex inte stå i motsatsförhållande till ”P misshandlade sin chef” eller ens ”P var en god arbetare”, och i dessa förklaringar kan vi söka ytterligare förklaringar. För vad har man egentligen förstått om man inte kan förklara de bakomliggande faktorerna till någonting som man beskriver?

Meningsinnehållet tycks variera beroende på hur en situation beskrivs: Det är skillnad på vad en handling i sig innebär, vad orden som beskriver handlingen betyder samt vad personen som beskriver handlingen menar med orden. Vi lägger in normativa aspekter i mänskliga handlingar och vi har inte bara trosföreställningar, utan också teorier för vad vi tror. Vår egen möjlighet att nå social kunskap verkar till stor del beror på hur vi själva uppfattar meningsinnehållet utifrån vad vi tycker är rationellt eller bra, vad vi tror eller önskar.

Är man intresserad av att förstå en bakomliggande tro eller önskan, verkar det som att man måste vara intresserad av en bakomliggande förklaring. I vart fall om man önskar få den bästa förklaringen av en observation. Lars Bergström skriver: ”For it seems that you can have no basis for attributing beliefs and desires to a person unless these beliefs and desires explain some data or some evidence you have.”[3]

Vi vill alltså ha en tolkning som förklarar all tillgänglig information, och där förståelsen både förutsätter och innefattar en förklaring. Om vi beskriver en viss händelse samt vissa psykiska tillstånd, så vill kunna hävda att det är den bästa förklaringen av en observation som vi gjort. Annars riskerar vår förståelse att bli felaktig. Evidensen för vår förståelse kan vi bara få via det yttre, handlingarna, men att hitta en lagförbindelse mellan handlingar och vad som pågår i människors inre är svårt.

Bergström pekar på fyra tänkbara invändningar till att mänskliga handlingar styrs av lagar[4]: Först och främst kan man invända att om vi har en fri vilja, så verkar det svårt att tala om förklaringar mellan trosföreställning och handling, eftersom förklaringar styrs av lagar. Mot detta kan man hävda att det endast betyder att man skulle ha gjort något annat om man hade kunnat göra det. För det andra kan man hävda att det inte finns någon ”mänsklig natur” på så sätt som gör att vi kan förutsäga handlingar. Men bara för att våra handlingar utgår från psyket, implicerar det inte att det finns en ”mänsklig natur”.

Det kan också invändas att varje handling som utförs är unik i sin kontext, och att handlingar därför inte är lagbundna. Det är förstås korrekt att varje handling är unik i sin kontext, men man kan förstås fortfarande tala om lagar såsom att handlingar av A-typ orsakar situationer av B-typ.

Även om det finns lagar som sammanbinder skäl och handlingar, så kan dock hävdas att dessa inte är av ”rätt sort”. Man kan tänka sig en samhällsvetenskaplig lag uttryckt som att ”alla som befinner sig i omständigheterna C, och vill uppnå X, och tror att Y är ett sätt att uppnå X, kommer att göra Y.” Från önskningar följer dock inte med nödvändighet en viss handling, och om vi endast kan säga att vi har en lag som verkar stämma i ”de flesta fall” så verkar det inte vara någon lag. Blir villkoren alltför omfattande, försvinner å andra sidan det empiriska innehållet överhuvudtaget.

Svårigheten att beskriva C inses snabbt, men även om det är helt sant att P befinner sig i omständigheten C, vill uppnå X och tror att Y är ett sätt att uppnå X behöver inte följden vara att handlingen Y utförs. P kan t ex dö eller annars förhindras att utföra handlingen. Det empiriska laginnehållet finns i att ”P vill uppnå Y” och att ”P tror att Y leder till X”, men häri finns inga strikta lagar. För hur skulle man kunna uttala sig om vad det innebär att befinna sig i P:s mentala tillstånd?

Davidson har menat att önskningar eller andra skäl förklarar en handling endast om de orsakar den.[5] Han kräver strikta lagar för hur vi beskriver, men psykofysiska och psykologiska lagar som samhällsvetenskapen ägnar sig åt kan inte vara strikta. Måste de vara strikta för att uppnå en orsaksrelation mellan skäl och handling? Jag har svårt att se detta. Som Bergström skriver kan man tänka sig att orsak kräver lag, men inte nödvändigtvis strikta lagar.[6] Det kan också finnas olika slags orsakande, strikt och icke-strikt, och att skäl endast orsakar handlingar i det icke-strikta hänseendet.

Lagar laborerar med klasser, typer och beskrivningar, vilket i sig gör samhällsvetenskapliga orsakslagar sårbara. För samhällsvetaren tvingas alltid välja hur lagarna ska beskrivas. Det är svårt att veta på vilket plan lagarna ska beskrivas för att vara korrekta: Om vi t ex söker evidensen för en åsikt, så kan vi försöka göra det genom att undersöka vad människor gör eller säger. Om vi istället väljer att betrakta människors hjärnor för att uttala oss om samma sak, kommer den epistemiska situationen att vara annorlunda.

Svårigheten för samhällsvetenskapen ligger i att sammanföra kausalitet och mening. Vi kan inte hitta strikta lagar som säger att en önskan hänger ihop med en handling, men det betyder inte att denna typ av skäl aldrig kan orsaka handlingar. I detta ligger en stor utmaning: För även om människor inte handlar lagbundet, kan det ändå vara så att de kan handla rationellt utifrån sin egen situation och utifrån sitt perspektiv genom hänvisning till avsikter och trosföreställningar.

Kanske får vi nöja oss med det; att förstå huruvida en viss handling verkar förnuftig eller ej, även om vi inte ens med stor sannolikhet kunnat förutsäga att den skulle bli utförd. För att göra det får vi använda oss av förklaringar, som bara kan vara trevande försök att förklara händelser som vi inte har ett totalt grepp om och som alltid är mottagliga för störningar utifrån.

Anders Ekman


[1] Mill, J.S., A System of Logic, 1862, book 3, ch. 12 sec. 1.
[2] Bergström, Lars, Explanation and interpretation of action, International studies in the philosophy of science, vol 4, no 1, 1990, p 5.
[3] Bergström, Lars, Explanation and interpretation of action, International studies in the philosophy of science, vol 4, no 1, 1990, p 6.
[4] Bergström, Lars, a.a., p 6-7.
[5] Bergström, Lars, a.a., p 9.
[6] Bergström, Lars, a.a., p 10.

6 kommentarer:

Louise sa...

Hej Anders!
Du skriver väl och genomtänkt i dina inlägg. Mycket intressanta tankar dessutom. Ser fram emot att läsa fler inlägg - framförallt de som anknyter till religion ;)
Kram från din Louise!

Anders Ekman sa...

Hej Lollo,

Tack för kommentaren.

Ponera nu att du bara sagt så för att vara snäll, var det då etiskt riktigt av dig att ge kommentaren?

Kant hade nog förnekat detta, såvida din kommentar inte getts av plikt inför sedelagen. Så låt oss för den kantianska etikens skull hoppas att du endast handlat pliktenligt, men avstått från vänskapliga överväganden.

Fast för min egen del gör det nog detsamma, jag vet ju att du gillar mig oavsett vad jag skulle skriva och dessutom tror jag att du menar vad du skriver.

Ja, teorin om den rosa luftelefanten ska väl snart presenteras... (vilket väl kan tolkas som en "religionskritik", även om den i första hand handlar om föreställningar och rationalitet)

Kram,
Anders

Louise sa...

Hej igen Anders!

"Fast för min egen del gör det nog detsamma, jag vet ju att du gillar mig oavsett vad jag skulle skriva och dessutom tror jag att du menar vad du skriver."

Det låter bra att du tror på mig - fast hur ska jag kunna veta helt säkert att du inte bara säger så för att vara snäll mot mig tillbaka? ;)

Men inte heller för mig spelar den frågan någon roll, då jag litar helt och fullt på det du skriver.

Jag väntar med spänning på den rosa luftelefantens nedkomst, även om jag redan läst den en gång. Jag får fösöka komma på någon intressant kommentar under tiden jag väntar.

Kram Louise!

P.S. Jo, jag tycker om dig lika mycket oavsett vad du skriver ;) Puss! D.S.

Anders Ekman sa...

Såklart att jag skriver så för att vara snäll mot dig. Jag är ju inte kantian, utan snarare hedonistisk utilitarist... Anything goes, bara jag får ha dig. ;)

/Anders

JLR sa...

Begreppsparet Förklara / Förstå är inte alls bra för att reda ut skillanden mellan s k naturvetenskap och humanvetenskap.
Ett bättre begreppspar vore VETA och FÖRSTÅ. Det finns mycket som vi vet utan attt förstå det.
Förklsaringen är något som tillgrips såväl för det som vi vet som för det som vi förstår.

Peter Backa sa...

HI Anders!
Jag läste ditt intressanta inlägg om förståelse. Jag sitter (i ensamhet) och grubblar på samma frågor. Jag försöker formulera ett för-sig-förståelse begrepp. Jag kunde skicka en artikel på några sidor om du är intresserad. Jag vill naturligtvis inte klistra in en så lång kommentar. Så om du är nyfiken kan du ge mig din mail?
Peter Backa
peter.backa@hotmail.com