2005-06-18

Leve filosoferandet: Döda filosoferna!

Varje dag produceras tankar och så har skett genom historien. Vi har mängder av litteratur att ta till oss av. Bibliotekens tusentals böcker innehåller ofta många tankar av klokskap, men kanske inte sällan heller dårskap. Vi har fått fler böcker, fler som tycker, fler perspektiv, fler som publicerar sitt tyckande.

Så har vi verkligen blivit klokare?

Kanske inte. Vi går fortfarande i samma gamla hjulspår, vi tror oss alltid ha rätt utgångspunkter och vi litar på att den kunskap som redan finns är tillräcklig. Jag stod och bläddrade i ett antal böcker om etik igår. Urvalet av böcker och deras innehåll fick mig att misstänka att filosofin är fast i ett helt felaktigt spår. Vill man vara duktig ska man ha läst Platon, Aristoteles, Thomas av Aquino, Augustinus, Grotius, Hegel, Marx och Kant. Mycket riktigt finns också mängder av böcker om dessa herrar och deras filosofiska tankar. Andra böcker tar upp frågan om Gud finns och om den fria viljan existerar.

Tja. Under tiden jag stod och tittade på böckerna om det så antar jag att världen inte stod stilla, tvärtom producerades massor med kunskap, lagar, texter, arbete, kärlek m.m. i Sverige och i övriga världen. I många fall helt utan en tanke på huruvida Hegel tyckte si eller så eller efter att ha funderat på om den fria viljan verkligen finns. Inte heller var denna produktion inom min kontroll. Jag stod bara kvar och bläddrade i böckerna.

Filosofin verkar ibland fungera som att den där produktionen utanför inte spelade någon roll. Precis som om allt hade stannat upp när jag stod där och läste. Jag har goda skäl att tro att så inte var fallet.

Att vi tänker i banor som "Herrar som tänkt" snarare än vad som har tänkts leder oss sannolikt fel. Vad har samhället och jag som individ egentligen för nytta av att veta att Platon tänkt någon vettlös tanke om människor i en grotta och sinnevärldar utanför? Eller på vilket sätt är John Locke en förebild bara för att han tror sig veta att människor (eller sorry, det var viss bara "män" som han avsåg) har naturlig rätt till egendomar? På vilket sätt skulle Marx historiska materialism och idéer om revolutionens nödvändighet på något sätt vara sanna idéer värda att ägna sin vakna tid åt?

Ändå finns massor av böcker på nämnda teman. Det ordnas seminarier. Det ordnas samtal. Herrarna som tänkt lärs ut i skolan och vid alla högskolor och universitet i hela världen. Och vi pratar om samma saker om och om igen. Herrarna som tänkt är fortfarande överordnade vad de har tänkt och vilka brister deras tänkande har.

Filosofins problem är alltså ett metodproblem. Vi lär oss vad Herrarna som tänkt har sagt och gjort och vi tar en Herre som tänkt till vår Gud. Ja, om vi nu inte redan har en Gud. Då låter vi han vara utgångspunkten för vårt tänkande.

Låt oss pröva tankarna istället. Skippa personkulten och Herrarna som tänkt. Se till att skolan istället lär ut bristerna i de tankar som Herrarna som tänkt har tänkt. För är det inte dags att gå vidare i tanken? Eller ska vi verkligen bara ägna oss åt Platon och Aristoteles som om världen inte hade förändrats på några tusen år?

Och medan jag skrev detta inlägg har antagligen många miljoner redan stigit upp i vår värld utan en tanke på vare sig Hegel eller Aristoteles. Antagligen har bestyr som frukost eller frågor som "vad ska jag göra idag?" varit viktigare. Och ändå så tuffar liksom allt på i samma takt som förut.

Själv har jag tänkt mig gröt till frukost och får senare under dagen besök av en vän.

/Anders Ekman