Under ett tag har jag diskuterat med diverse personer som i många avseenden har en väldigt annorlunda världsbild än vad jag själv har. Många gånger har jag undrat över hur de överhuvudtaget får ihop sina tankar, och någonting säger mig att deras filosofiska ställningstaganden inte är särskilt bra. Jag tycker helt enkelt de tänker fel och ja, filosofiskt dåligt.
Å andra sidan tycker jag inte själv att jag har någon heltäckande filosofi (utan snarare filosofier och grova vägledningar), och när jag tar ställning till ett filosofiskt problem så är det sällan helt klart vad mitt svar egentligen blir. Jag vill ju gärna tro att jag har ganska bra utgångspunkter i allmänhet, men samtidigt inser jag att inte heller mitt eget tankesystem håller måttet för någon slags universell filosofi.
Ändå så tror jag ju att det faktiskt gör skillnad att ha tänkt strukturerat kring ett problem och att inte ha tänkt alls (fast även här har vi ett filosofiskt problem gällande kausalitet: Att någon har tänkt strukturerat betyder inte att det automatiskt blir bra i slutänden.).
Så vad skiljer egentligen en riktigt bra filosof från en väldigt dålig filosof? Några utgångspunkter som jag tänker mig:
En bra filosof är
- tydlig med begreppsbildningen. Begreppen ska, med språkets hjälp (och begränsningar), göras så tydliga som möjligt.
- öppen med vilka fel och brister som finns i resonemang och definitioner. Och då menar jag inte en generell hänvisning att det finns fel och brister, utan den gode filosofen måste anstränga sig att förklara exakt vilka bristerna är. Och varför de finns där.
- öppen med sina utgångspunkter och klargör dessa så tydligt som möjligt.
- intresserad av att lära eller lära ut någonting. Men inser sina begränsningar.
- konsistent och följer logiska regler för sig själv och andra.
En dålig filosof är följaktligen otydlig med sina definitioner, vill inte öppet visa fel och brister i resonemangen eller utgångspunkterna och har en annan agenda än att lära eller lära ut någonting viktigt.
Det behövs fler bra filosofer i samhällsdebatten. Ett exempel på detta fick jag idag när jag läste den eminenta bloggen Häggström hävdar som tar upp en forskare som, vad det tycks, ha blivit "klimatförnekare" (dvs. en person som förnekar att förekomsten av global uppvärmning beror på mänsklig inverkan eller förnekar risker med sådan inverkan).
Hur vi ska hantera risker är i grunden ett filosofiskt problem. Inte i första hand ett tekniskt.
Så är personen i Häggströms exempel en god eller en dålig filosof? Det kan vi ju egentligen inte veta utifrån hans ståndpunkter i enbart klimatfrågan, men vi kan åtminstone inse att frågan gäller den filosofiska frågan om ansvaret för kommande generationer och om hur vi ska handla moraliskt avseende risker (stora som små) för vårt eget och andras bevarande. Och att denna filosofiska fråga hänger ihop med vad personen faktiskt vill ha för politiska åtgärder i framtiden.
Man kan tänka sig att en god filosof kommer fram till endera att vi har ett moraliskt ansvar för kommande generationer, men en god filosof kan också komma fram till motsatsen. Att vi överhuvudtaget inte borde bry oss om kommande generationer. Dvs. även den för mig obegripliga läran om "etisk egoism" kan ju företrädas av någon som har ett tydligt och konsistent resonemang. Och då är man alltjämt en god filosof, även om man företräder en lära som av andra uppfattas som rentav stötande.
Den dåliga filosofen skulle däremot knappt ha reflekterat över frågan, utan gör det hela till en teknisk fråga där det överhuvudtaget inte spelar någon större roll om det finns risker eller inte och där det heller inte spelar någon roll vad som händer i framtiden - eftersom det inte angår oss i nuet.
Sedan inses förstås att alltså även goda filosofer kan företräda dåliga filosofier. Men det är ju trots allt en annan sak, och har man med en god filosof att göra så kan man ju i alla fall föra diskussionen på en rationell och begriplig nivå.
Huruvida den nämnda personen är en god eller en dålig filosof vet vi som sagt inte. Inte heller har vi så mycket vetskap om hans filosofiska grunder för att inte bry sig om framtida generationer.
Men vi kan i alla fall sluta oss till att de filosofiska ståndpunkter som man har i en sån här fråga kan få stor betydelse för andra människor. Och för den gode filosofen gäller det också att då försöka ta ställning till vad man faktiskt anser om ansvaret för jorden och kommande generationer. Och varför man tycker så. För uppenbarligen kan det ha väldigt praktiska konsekvenser.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
