Frågan om vi har ett rättssystem eller inte kan tyckas vara en ganska enkel fråga. "Ja, självklart" svarar vi snabbt och tänker på att vi har såväl polis som domstolar och straff som ska avhålla människor från att begå brott. Men räcker detta som bestämning på vad som är ett rättssystem?
Och när är första gången vi kan säga att en stat har ett rättssystem? Austin, Kelsen och Hart skulle (om de levt) svarat att effektiviteten skulle vara avgörande för frågan om när ett rättssystem finns: "A legal system exists if rules are effectively enforced" (Harris, s 144). Är systemet med sanktioner och domare och poliser effektivt så har vi ett rättssystem. Det innebär att de svarar ja på frågan om Nazityskland var ett rättssystem i motsats till personer som kanske har en naturrättslig utgångspunkt och där nazistiska lagar skulle vara en nullitet på grund av att personen anser att lagarna vore det.
Men borde man inte kunna ifrågasätta om det är en rimlig hållning att bara se till effektiviteten som bestämmande för vad som är ett rättssystem och normuppehållande? Jag vill mena att så inte kan vara fallet.
Om lagstiftaren stiftar en lag som ingen känner till, så saknar lagen betydelse i samhället. Inte heller upprätthålls den effektivt. Men det är inte rimligt att mena att lagen därmed inte skulle vara en del av ett rättssystem. Lagen i sig självt är ju del av ett rättssystem, oavsett om lagen upprätthålls eller inte. På samma sätt är en lag som inte innehåller några som helst sanktioner naturligtvis del av ett rättssystem. En sådan lag kan förstås också vara effektiv, även om det kan vara svårt att föreställa sig. Här kan som exempel nämnas lagen om att föräldrar ska ge sitt barn ett namn. Lagen innehåller inga som helst sanktioner, men samtidigt har alla människor i Sverige fått ett namn av sina föräldrar eller vårdnadshavare. Lagen har ingen inneboende funktionskraft, inga sanktioner, men upprätthålls ändå!
Sanktion och upprätthållande av lag behöver alltså inte ha något som helst samband. Ett rättssystem kan faktiskt finnas ändå. Avgörande kan inte effektiviteten vara, utan det måste finnas någonting mer som gör att vi kan säga att vi betraktar ett rättssystem. Det avgörande borde vara koherensen i systemet. Finns koherens, sammanhang, så har vi ett rättssystem. Det ligger i systemets natur att delarna kan betraktas för sig, och syftet med varje handling i systemet kan betraktas för sig.
Med denna inställning så blir också min slutsats att Nazityskland var ett rättssystem. Innebär det att man därmed måste anse att besluten i Nazityskland var riktiga? Var det ett legitimt styre?
Det är naturligtvis frestande att svara ja med tanke på att demokratin lade grunden för Hitlers styre. Men när diktaturen ersatte demokratins spelregler, har inte också då själva grunden för rättssystemet raserats? Det finns ju då ingen möjlighet längre för folket att ge godkänt till styret i moralisk mening och människors uppfattningar om hur staten bör styras kunde överhuvudtaget inte få effekt. Frågan om legitimiteten blir därmed en personlig moralfråga, där jag skulle svara nej på frågan om Nazityskland hade ett legitimt styre.
Frågan om vad som är ett rättssystem är i denna mening en teknisk fråga, medan frågan om vad som är ett legitimt rättssystem är en moralisk fråga. På den moraliska frågan svarar jag demokrati, men det är ingen slutsats som ger svar på några frågor. Snarast ger svaret bara upphov till fler frågor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En lag kan förstås upprätthållas effektivt även om ingen känner till lagen. Om riksdagen antar en lag som tillåter människor att andas så saknar lagen förvisso betydelse, men upprätthålls rent praktiskt i och med att människor ändå kommer att följa lagen. Därmed är ju även lagen effektiv.
Sedan kan man ju förstås fundera över hur lagstiftaren överhuvudtaget skulle kunna stifta en lag som ingen känner till. I vart fall skulle ju lagstiftaren alltid känna till lagen, och då skulle ju lagen ha betydelse åtminstone för lagstiftaren. Därmed möjligen även för samhället i stort, även om ingen annan känner till lagen.
Räcker det verkligen med att säga att ett rättssystem, för att vara ett rättssystem, förutom effektivt också ska vara koherent, dvs hänga samman? Finns verkligen inga grundvärden som ett rättssystem ska innehålla för att kallas för ett rättssystem?
/AD
Jag tror inte att man verkligen kan säga att lagen i så fall är effektiv. Begreppet effektiv betyder ju "verkningsfull, verklig, dugande". Lagen följs förvisso, men den följs inte på grund av lagen, den följs på grund av någonting helt utanför lagen. I det här fallet viljan att andas, som kommer sig rätt naturligt hos människan. Lagen är i så fall snarast ineffektiv eftersom det inte är på grund av lagen som människor handlar i den önskade riktningen, även om det förvisso förhåller sig så att alla följer lagen. Det blir bara några ord på ett papper.
Ja, ett rättssystem behöver inte nödvändigtvis vara Rätt system.
Skicka en kommentar