2005-09-15

Rationell argumentation som politiskt instrument

Vad handlar politik egentligen om? Är frågan att vinna röster utifrån de bästa språkliga koncepten och de mest medialt trimmade konsulterna eller handlar det om att vinna människors gehör genom rationell argumentation?

Någon elak själ kanske skulle föreslå att politik oftare handlar om det förstnämnda, och dessvärre tror jag att det kan stämma. Att erhålla kunskap om allt som sker och allt som är, torde vara en omöjlighet. Inte heller har vi möjlighet att alltid analysera det som händer och sker. När politiken ska avfattas på ett femton sekunders inslag på aktuellt så inses lätt att man inte vare sig får tid eller möjlighet att förklara en position utifrån rationella argument.

Ändå så borde man reflektera över rationell argumentation lite oftare i politiken. Vad är det egentligen politikerna säger och kan deras argument äga giltighet? Genom en metodisk analys av det politiska språket tror jag att ödmjukheten inför att tycka olika saker kan öka, och framför allt kan brister i argumentationen upptäckas och erkännas. Kanske kan det också vara ett sätt att avslöja den verklighet vi lever i.

Jag vill visa på ett exempel från dagens Metro:

Inte konstigt att många struntar i att jobba
Nu höjs bidragen, nu kan jag också snart sjukskriva mig på heltid och ha kvar samma standard. 17 840 kronor i månaden i sjukförsäkring! Det är bara att betala min läkare några tusen kronor så blir jag sjukskriven minst tre månader. Det blir shopping på NK i stället för jobb. Man tackar. Undra på att många inte jobbar i detta land. Jag ska också lägga ned. Snälla, se till att förslaget går igenom snarast! Fattar inte s att det blir ännu färre som vill arbeta?
S EN GÅNG, ALDRIG MER


Utifrån denna insändare, som antagligen skrivits av någon som aldrig i hela sitt liv varit socialdemokrat, kan man ställa upp några argument som den "upprörda insändarskribenten" anför:

P1 Om X betalar sin läkare några tusen kronor så blir X sjukskriven.
P2 X:s läkare låter sig mutas

S1 X kan genom att betala några tusen kronor bli sjukskriven.

Det här är ett rationellt modus ponens-argument. Jag lägger till premissen P2 utifrån vad vi kan förstå om insändarskribentens läkares karaktär. Om fallet är så att X läkare låter sig mutas så gäller att X blir sjukskriven. Motsatsvis gäller att om X läkare inte låter sig mutas så kommer heller inte X att kunna bli sjukskriven. Det kan inte förhålla sig på något annat sätt än just dessa två möjligheter, ja inte rent logiskt språkligt. Även om förvisso sedan slutsatsen alltså är helt korrekt betyder det dock inte att det förhåller sig så i verkligheten. X kanske misstar sig om sin läkares redbarhet. Inte heller kan man dra några som helst generella slutsatser om att läkare i allmänhet låter sig mutas för att sjukskriva människor mer än tre månader.

En annan argumentationslinje som insändarskribenten för fram är följande:

P1 Om X blir sjukskriven på heltid kan X behålla samma standard som när X arbetar.
P2 Sjukersättningen är 80% av lönen.
P3 X får 17 840 kronor/månad när X är sjuk.
P4 X får 21 408 kr/månad i lön när X inte är sjuk.

S2 X kan inte behålla samma standard när X är sjuk som när X arbetar.

Att sjukersättningen är 80% av lönen är en premiss som vi måste rekonstruera. Det är vad som faktiskt gäller, även om inte skribenten skriver det. Likaså måste ytterligare en premiss rekonstrueras, nämligen att om X får 17 840 kronor per månad i sjukersättning får X 21 408 kr per månad i lön. X får en lägre ersättning om X är sjukskriven än om han arbetar, och därmed en sämre (ekonomisk) standard. Felet med hela argumenteringen är att premissen 1 är falsk, vilket redan premisserna 3 och 4 visar.

Ytterligare en argumentationslinje som förs fram:

P1 Om man är sjukskriven så kan man shoppa mer på NK.
P2 Sjukskrivna väljer hellre shopping på NK framför att arbeta.
P3 X kan genom att betala några tusen kronor bli sjukskriven.
P4 X betalar några tusen kronor för att bli sjukskriven.

S3 X kan shoppa mer på NK.

Återigen en stark argumentation rationellt sett. Även här kan dock argumenten ifrågasättas utifrån premisserna. Här kan man t ex fråga sig vad det betyder att "shoppa mer". Språkligt sett kan vi dela in detta begrepp i satsförekomst och satstyp. Det innebär att två personer kan säga att de nu kan "shoppa mer", men därmed mena två helt olika saker. Ena personen kan mena att han får mer tid att gå runt och titta i fina affärer på NK, medan en annan menar att han nu får mer pengar. Att shoppa betyder inte nödvändigtvis att handla. Om vi inte känner till innebörden är den mest rationella hållningen att helt avstå från att ha någon åsikt om huruvida man kan shoppa mer eller ej ifall man är sjukskriven.

Det kan betyda olika saker. Premissen 2 kan vara sann eller falsk, och likaså är det mest rationella att helt avstå från att tycka någonting så länge man inte har kännedom om de faktiska omständigheterna. Premisserna 3 och 4 uttrycker de tidigare omdömena, och det kan ju naturligtvis vara sant att X har en korrupt läkare. Men att det skulle gälla för samtliga läkare är inte en giltig slutsats. Enda slutsatsen om alla premisserna var sanna skulle kunna bli att just X skulle kunna shoppa mer på NK, men utgår vi från slutsatsen S2 att personen får en lägre ekonomisk standard så blir slutsatsen S3 med säkerhet falsk.

Den sista argumentationslinjen som insändarskribenten för fram, är kanske den allvarligaste kritiken:

P1 Människor arbetar inte om sjukförsäkringen är hög.
P2 Sjukförsäkringen i Sverige är hög.

S4 Inte många arbetar i Sverige.

Vi måste tillskapa premissen att sjukförsäkringen i Sverige är hög, för att nå fram till insändarskribentens egen slutsats. Här borde egentligen slutsatsen bli:

S4(a) Människor i Sverige arbetar inte.

En sådan slutsats är dock uppenbart falsk, åtminstone vet jag det eftersom jag arbetar i Sverige. Problemet ligger i att begreppet "inte många" är vagt. Vad som är "inte många" kan variera från 2-3 stycken till 102 243 stycken beroende på vad man jämför med och vem som jämför. Dessutom är ju även begreppet "hög" mångtydigt, och det finns ju heller ingenting som säger att människor inte skulle arbeta för att ett land har en hög sjukförsäkring. Såväl Norge (som har en sjukförsäkring på 100% av lönen) som Sverige (som har en sjukförsäkring på 80% av lönen) har ju bland världen högsta sysselsättningsgrader, varför argumentet knappast äger giltighet i verkligheten.

Men så är det kanske också ofta så att människor inte tar sig tid att analysera argumenten bakom politiska texter. Vi vill ha enkelhet, några slagkraftiga paroller och femsekunderspolitiker som gör ett gott medialt intryck. Men kanske skulle vi oftare ta oss tiden att tänka igenom vad det är som faktiskt sägs eller skrivs också.

Det kan om inte annat få oss att tänka lite på varför skribenten skriver som han eller hon gör.

Mvh
Anders Ekman

10 kommentarer:

Martin Tunström sa...

Bra skrivet. :) Vet själv hur en del indvider använder sig av en infantil debattstil. Bla. var det en insändare som jag svarade på "Min Mening" i Helsingborgs dagblad som rörde valdebatten kring Persson och Reinfeldt. Jag såg debatten, på svts hemsida, några gånger om för att vara riktig säker på vad som sades. Sedan svarde jag personen i fråga med fakta och vad som sagits. Repliken jag fick var att jag skulel släppa "min röda" (Mao alltsås) osv och andra tråkigheter som saknade relevans i debatten. TRåkigt nog fick jag inte svara hans oförskämdheter då HD satt punkt på debatten.

Anonym sa...

Tack Anders för dina tappra försök att kräva någon form av vettighet i debatten.
Har själv ett förslag inför de stundande valdebatterna - låt debattdeltagarna innan de kritiserar sin motståndare försöka beskriva motståndarens åsikt på ett sådant sätt att denna själv finner beskrivningen acceptabel. På så vis skulle dels framgå hur mycket man är överens om, samt var den faktiska skiljelinjen går.
Som präst har jag arbetat med denna metod i religionsdialogsammanhang och det hela är mycket spännande. Men ack - det blir väl inte så bra TV av det hela.
MVH Mikael.

Anders Ekman sa...

Tack för era kommentarer.

Jag tror dessvärre att politik av idag snarare handlar om medielogik än om traditionell logik. Medielogiken strävar inte efter sanning eller kunskap, den strävar efter att sälja upplagor. Dessvärre får man då ett debattklimat därefter.

Vid argumentationsanalys talar man om "the principle of charity", som innebär: "When reconstructing an argument, try to formulate a reconstruction that is well-formed, har reasonable premises, and is undefeated. In other words, make the argument as strong as possible." (Feldman, Richard, Reason and Argument, 2nd edition, p 155).

Det skulle vara oerhört bra om människor fick tiden att använda sig av detta synsätt lite oftare vid diskussioner. Men det är antagligen så att det skulle bli tämligen usel tv ifall man tillät reflektion och eftertanke.

Mvh
Anders

Anonym sa...

Tips på sida
http://plato.stanford.edu/contents.html

"Vad handlar politik egentligen om? Är frågan att vinna röster utifrån de bästa språkliga koncepten och de mest medialt trimmade konsulterna eller handlar det om att vinna människors gehör genom rationell argumentation?"

Varför välja ?

Jag tror att det handlar om både och. Detta är också anledningen till att politik är så svårt för att det handlar om:
1. Genomföra projekt som förbättrar samhälllet
2. Få ut detta i media

Som exempel så har S varit grymmt i valrörelse efter valrörelse att trumma ut budskapet " Frihet, solidaritet, rättvisa" Genom att peka på att man har sänkt arbetslösheten och att man har goda tankar på hur man skall förändra samhället och varför.

Om vi tittar på befolkningen i stort så har de flesta dragit sig mera åt individhållet, än kollektivtanken som rådde på 60 och 70 tal. S har också ändrats.

Problemet för S är sig själva. Att våga släppa taget om system som folk själva vill klara av.

Politik handlar ju om att styra folk men också att lyssna med små öron vad folk säger och framförallt vad som ligger bakom.

Politiker har dock inte lite mycket stöd som förut och detta kan man disskutera varför. OM man vill komma igenom bruset i medía så måste man spela efter reglerna, och samtidigt få ut det man vill säga.

Argumentationsanalys är bra om man vill se hur releveanta argumenter är och om de är hållbara. Problemet är att de flesta inte håller på att plocka isär argument för att se hur bra de är. Utan snarar går mycket efter känsla och vad som känns rätt.

Borgliga partier ex. har självklart fått mycket uppmärksamhet eftersom att man har ideer om hur man skall skapa fler arbeten, på ett annorlunda sätt än S.

Skall kolla ditt inlägg igen och se om jag vill kommentera nått igen..

JOhan Nyström

Johan Sjölander sa...

Problemet är väl den grundläggande skillanden mellan logik (vad som är sant) och retorik (vad som kan fås att framstå mest sannolikt). Exempelvis ett akademiskt seminarium handlar (i idealfallet) om det förra, en politisk debatt om det senare. Det innebär att förenklingar, spel på fördommar och medvetna försök att missförstå motståndarens argumentation lätt blir inte bara kryddor utan själva huvudingrediensen i den politiska diskussionen.
Retoriken bygger också på att logos (själva sakinnehållet) kompeleteras med patos (känsla) och inte minst etos (trovärdighet). Den som vinner en politisk debatt är alltså inte bara den som har mest "rätt i sak", utan också den som verkar trovärdigast, den som bäst spelar på känslor. Oavsett hur rätt man egentligen har, spelar det ingen roll om man framstår som otrovärdig, känslokall.
Jag vill inte moralisera över detta. Tvärtom tror jag att det alltid är bäst att se världen så realistiskt som möjligt, och sedan försöka förhålla sig till det. För att en politisk diskussion bara är till en del rationell, logisk, argumentation ska inte behöva innebära att den är hur dum och hur vulgär som helst. Det behövs grindvakter; och där tycker jag att Anders gör ett alldeles förträffligt jobb på denna blogg! Med ett tillräckligt starkt tryck på en politisk och medial debatt inom rimliga gränser kan den typ av debattfora som Mikeal skissar på ovan kanske bli verklighet i ökad utsträckning framöver. För även om den "rena" politiska/rationella dialogen kanske är en utopi, skulle det kunna bli bra mycket bättre än det är idag. Och det vore i sådan fall värt att kämpa för.

Anders Ekman sa...

Johan S,

Tack för din kommentar. Jag inser också att det torde vara en omöjlighet att få en argumentation helt baserad på logik och fakta. Det är nog inte ens någonting önskvärt, utan det skulle antagligen te sig som ett aningen psykopatiskt samhälle utan några som helst känslor.

Men det är definitivt ett demokratiskt problem som vi har fångat här - för hur långt kan egentligen den politiska retoriken sträcka sig? Om allt bara beror på känslorna och vad man känner för dagen, hur ska vi då betrakta frågor som trygghet och rättssäkerhet? Motsatt - om ingenting lämnades åt känslorna och etiken, ja, då skulle politik och samhällsliv antagligen bara attrahera ett antal akademiker. Och det skulle ju knappast heller vara önskvärt, för Platons idealstat är knappast någonting att sträva efter.

Anders Ekman sa...

Johan N,

Tack för kommentaren.

Varför välja? Därför att de två inriktningarna delvis går helt isär, och därför att det i vissa konkreta situationer handlar om ett vägval.

Om alla politiker skulle använda sig av logiska argument och bara tillämpa Principle of Charity (PC) när de refererar till motståndarens argument, så är ju risken stor för att de skulle uppfattas som svaga politiker. Kanske skulle de ha de absolut bästa argumenten, men vad skulle det tjäna till?

Samtidigt vet vi ju också vad det innebär med en karismatisk ledare som är en god retoriker men i övrigt en total galning (Adolf Hitler t ex).

Nu menar jag definitivt inte att vi måste välja om vi antingen ska vara logiker eller retoriker, jag vill bara visa att det faktiskt rör sig om ett val som vi som politiker gör. Genom att vara medveten om detta val, så tror jag också att argumenten kan förbättras och förfinas. Dessutom tror jag att man åtminstone kan ta några steg mot en mer rättvisande diskussion där öppenhet och ödmjukhet präglar synsättet.

Mvh
Anders Ekman

Anonym sa...

Väldigt klyftigt resonerat!

Jag har precis upptäckt din blogg och häpnas över dina dina förnuftiga och väldigt relevanta tankar krig samhällsdebatten.
Jag kommer helt klart besöka och läsa din blogg igen. Nu ligger den på Mina favoriter!

Tack för en massa berikande läsning! //Jonas Cederlöf

Anders Ekman sa...

Tack Jonas. Det är tyvärr inte alltför ofta man får tillfälle att ge uttryck för mer grundläggande filosofiska frågor i politiken.

Ändå är det ju alltid dessa frågor som faktiskt är de allra viktigaste för vilka värden eller villkor som ska gälla i samhället.

Ser fram emot fler kommentarer!

Mvh
Anders

Anonym sa...

Hej !

Nuftiga kommentarer.
Tillbaka till den sjukskrivne och läkaren :-)
17.480 i månaden och dra sedan av några tusen till den mutade läkaren.
Vem har nu "tjänat" på att någon blir sjukskriven av en korrupt läkare?
:-) :-) :-)