2009-10-07

Sannolikhetsargument för en naturlig värld

Religion är en samhällsfråga i högsta grad. Naturligtvis kan religion ske som en privat yttring också, men det förtar inte det faktum att det faktiskt är en samhällsfråga. Om religioner får stor makt så påverkar det andra människor och ytterst hur samhället är utformat. Religioner har traditionellt sett påverkat såväl familjerättslig lagstiftning som straffrätt och andra lagar. Grunden för religionens påståenden om världen grundar sig i regel på att gudarna existerar.

Därför är det likaså en intressant fråga ur ett samhällsperspektiv att fundera på om gudarna existerar. En vän till mig gav mig följande argument för en naturlig värld:

Det finns fler sätt att inte vara en gud på än det finns sätt att vara en gud på. Så rent statistiskt, om vi har något okänt, bör vi anta att det inte är gud, eftersom det antagandet utesluter minst möjligheter: Att vara en gud är mer specifikt än att vara en icke-gud.


Jag tyckte att det var ett ganska intressant argument. Det förutsätter förstås att vi definierar "gud" som en mer traditionell "gud", dvs. en övernaturlig kraft som är allsmäktig och som har skapat universum m.m. Som ignostiker är jag naturligtvis tveksam till en sådan definition (eftersom hela gudsdiskussionen tenderar att vara ett språkligt spel snarare än en fråga om verklighet), men tycker ändå att argumentet är intressant.

Om egenskaperna "skapat universum" och "allsmäktighet" gäller för gud X, så är det förstås mer specifika egenskaper än att tillhöra gruppen icke-X, dvs. något/någon som inte "skapat" universum och något/någon som inte är allsmäktig.

Vi kan inte veta om gudarna existerar. Det är något okänt för oss. Det mest sannolika torde därför vara att det okända tillhör gruppen icke-X, eftersom vi inte vet någonting om gudarna - definitivt inga egenskaper annat än dem vi tillskriver dem.

Ganska briljant i all sin enkelhet.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Problemet med "humanisterna" är deras dogmatiskt antireligiösa hållning. Låt folk tro på vad de vill, i fred! Själv är jag indifferent d.v.s. vare sig religiös eller antireligös, vare sig ateist eller agnostiker. En del mässar ut kyrkans budskap, andra mässar ut antireligion; de är lika tröttsamma allihopa.

Anders Ekman sa...

Helt klart ska man "låta folk tro som de vill". Det är en absolut rättighet att få göra det.

Men när den rättigheten innebär att jag och andra måste tvingas lyda under religiösa lagar som är fullständigt irrationellt grundade, så har jag också en absolut rättighet att säga att religionen bygger på ogrundade antaganden och antivetenskaplighet.

Och om majoritetsuppfattningen är den att man t.ex. ska kunna stena människor för otrohet, att det är okej att förtrycka kvinnor eller minoritetsgrupper av olika slag, att hävda att det är en vetenskaplig uppfattning att världen är skapad på sex dagar och att detta ska läras ut i skolan, att barn inte ska få rätt till blod, att barn ska förnekas utbildning eller kontakt med andra människor på grund av religiösa övertygelser, då är det samhällsfrågor som jag inte bara kan säga "jaja, låt folk tro som de vill".

För de påverkar ju både mig och dig och alla andra i samhället.

Moral spelar alltså roll i samhället. Men faktiskt frågan om verklighetsuppfattning också.

Stefan sa...

Människor befinner sig på olika utveckling steg, men alla utvecklas och kommer att lära sig skilja rätt från fel. Detta syns redan i dom yngre generationerna.
”Västerländsk” syndernas förlåtelse och frälsning genom Jesu blod och nåd har inte förmått ge folk verkligt beskydd eller fred. Otaliga krig har utkämpats i Kristi namn, präster har välsignat vapnen och bett Gud om seger. De verkligt troende har blivit allt färre, efter hand som den intellektuella förmågan utvecklats. Västerländska människor står i dag utrustade med praktiska, intellektuella egenskaper, utvecklade i kampen för tillvaron.
Just därför har de religiösa dogmerna också förlorat sin betydelse och livets värden har för oss huvudsakligen blivit materiella värden.
Det är krig både i öst och i väst. Alla är i krig med alla och det finns knappt möjlighet längre att fly ut till ensamheten. Själva Tibet, som varit en religiös fålla i årtusenden, blir nu också genom kommunisterna indraget i materialismens sfär.
Vad är det då vi nu blir vittne till? Vi blir vittne till såväl meditationens som syndernas förlåtelses och nådens ”kapitulation” som bärande kulturfaktor.
Då är det alltså materialismen och gudlösheten som skall segra? Nej, det blir varken en seger för öst eller för väst. Även om det har visat sig att både Österländsk och Västerländsk ortodoxa trosformer har degenererat och måste duka under för praktisk materialism, kommer denna kulturfaktor ensam att visa sig lika ohållbar som en alltför ensidig och ointellektuell andlig inställning. Det enda som kan hjälpa mänskligheten ut ur det ”allas krig mot alla” som dominerar i världen i dag, är en ingående kunskap om livets fysiska och psykiska lagar. Livet har en enda mening, och det är att liv skall förena sig med liv, och denna förening kan endast ske genom kärleken. Dvs tolerans och förståelse för varandra.
Människan har en lång krokig väg att vandra innan hon hittar dit.

Med vänlig hälsning Stefan