Värden och preferenser som kollektiva drivkrafter

Jag har läst ut Amartya Sens bok Kollektiva beslut & social välfärd (Thales, 1988). Boken har några år på nacken, men stimulerar till tänkande kring hur vi människor fattar beslut i grupp. Våra individuella preferenser kommer kanske inte alltid att få genomslag, ibland kanske överhuvudtaget inte alls trots att vi kan vara nöjda ändå.

Sen utgår från Arrow (1959), som låter individernas rangordning i en grupp utgöra grunderna för kollektiva beslut. Tesen är att individerna gör rangordningar av sina alternativ och fattar beslut utifrån rangordningen (kallas svaga ordningar och innebär alltså att den rangordnar alla alternativ visavis varandra). Tre villkor ställs upp för rangordningarna:

1. De måste vara transitiva, dvs. om a är minst lika bra som b och b är minst lika bra som c, så är också a minst lika bra som c.

2. Relationen i rangordningen måste vara reflexiv. Varje alternativ a måste uppfattas som minst lika bra som sig självt.

3. Relationerna i rangordningen måste vara fullständig, dvs. för varje alternativpar a och b som jämförs så gäller antingen att a är minst lika bra som b eller att b är minst lika bra som a (eller båda).

Amartya Sen pekar sedan på att inte är nödvändigt att anta att samhällets rangordning av alternativen uppfyller transivitetskravet i punkt 1. Även om a, b och c uppfattas som lika bra, kan fortfarande ett konstistent beslut fattas, trots att alltså kravet på transivitet inte är uppfyllt. Inte heller behöver vi kräva fullständighet för preferensrelationen i vissa beslutssituationer: Om a kan föredras framför b och c, men b och c inte kan jämföras, så kan vi ändå välja a.

Amartya Sen fortsätter också att ifrågasätta om inte de individuella preferensernas styrka kan vara av större betydelse för ett gruppbeslut, snarare än en mängd olika individuella rangordningar som är mer eller mindre meningslösa för det slutliga beslutet. Olika personer har ju olika starka önskningar. Sedan kan även interpersonella jämförelser bli intressanta – har det betydelse vem man är i en beslutsprocess? Han tar också upp andra svårigheter, som t.ex. vilken institutionaliserad mekanism för beslutsfattande vi ska ha, ska majoritetsregler gälla eller ska poängsättnings- och rangordningsmetoder gälla? Utfallen kan ju bli högst olika beroende på vilket system man väljer.

Ett par andra tankar tas också upp som jag tycker man kan ta med sig när det gäller individ kontra samhällsbeslut: Då det gäller att formulera regler för gruppbeslut kan de individuella preferensernas ursprung ha relevans. För en nyliberal tänkare kanske detta också skulle kunna uppfattas kontroversiellt. Sen skriver: ”Det samhälle en person lever i, den klass han tillhör och den relation han har till den sociala och ekonomiska strukturen i samhället är relevant för hans val, inte endast för att allt detta berör hans personliga intressen utan också för att det påverkar hans värdesystem, inklusive hans uppfattning om hur stora hänsyn det är befogat att ta till andra medlemmar i samhället.” (Sen, 1988, s. 6). Jag tolkar det hela som att uppfattningen om individen som en konstant oförstörd tabula rasa, med ständig fri vilja att fatta beslut, inte verkar falla Amartya Sen i smaken.

Några andra tankar som jag tog med mig från Amartya Sens bok var frågan om grundläggande och icke-grundläggande värden för en individ. Med grundläggande värden avser han att omdömet alltid gäller under alla tänkbara omständigheter (utan att nödvändigtvis vara någon yttersta princip), men han gör skillnad på dem på så sätt att grundläggande värden inte kan ges skäl för vetenskapligt, medan icke-grundläggande värderingar kan ges vetenskapliga skäl. Han konstaterar dock själv att det kan vara svårt att avgöra om ett värde är grundläggande eller ej. Det hela kan sluta i ett enkelt: ”Jag värderar detta för att det är värdefullt.”. Med bestämdhet tillbakavisar han nihilismen, i vart fall som drivkraft för kollektiva beslut. Det må vara rätt som lära, men för att studera beslutsmekanismer verkar det sannerligen som att nihilismen är värdelös (lol). Värdeomdömen bidrar till nya regler, nya institutioner och håller igång samhället hela tiden.

Boken innehåller många andra intressanta tankar kring paretoprincipen, rättvisa och normbildning, men dessa avsnitt låter jag bero tills vidare. Boken rubbade i vart fall något av min nihilism, och fick mig att tro på att det faktiskt går att finna vägar att förstå mänskligt beslutsfattande. Boken rekommenderas varmt, särskilt till mina nyliberala vänner.