2005-12-03

Frihet, hets och tystnad

Ett gäng nazister gick på tunnelbanan och satte sig intill mig igår kväll. De skulle till en fest anordnad av svenska nazister. Männen var i trettioårsåldern, uniformerade i kängor och grön/svarta bomberjackor och rakade huvuden. De stank sprit och viftade med ölburkar i händerna. Två tjejer i femtonårsåldern, också i kängor och bomberjackor följde med och hejade ivrigt på männen. De började sjunga en sång med refrängen "Svastickan vajar" varvat med den svenska nationalsången och skrek "niggerfittor ska dö" m.m.

För den renlärige liberalen så har nazister rätt att säga vad de vill, när de vill. Och det är ju i och för sig en god principiell utgångspunkt, ja, det går närmast att beundra en sådan verklighetsfrånvänd och naiv principfasthet. Det behövs kanske människor som tycker så i ett ordnat demokratiskt samhälle. Desutom instämmer jag i att yttrandefriheten är viktig och grundläggande i en demokratisk stat.

Men för var och en som själv hade suttit där i vagnen, trots att ingen av nazisterna hotade någon enskild på tåget, var det närmast en självklarhet att nazisterna helt hade kontroll över människorna i vagnen. De utövade makt genom att bara finnas till, genom att ta plats, genom att skrika och hetsa, och de fick mod av de många människornas tystnad.

Ja, även jag höll tyst. Jag sjönk ner i min bok om normativ etik för att läsa hur man bör handla. Jag gjorde en snabb utilitaristisk beräkning att det var större nytta totalt sett att jag höll käften och fortsatte att leva än att säga någonting som gjort att jag kanske inte kommit till min station. Det slog mig också hur meningslöst det hade känts att bli misshandlad av någon av de där idioterna. Den julklappen tänkte jag mig heller inte bjuda dem på.

Om jag ska beskriva stämningen och känslan i tågvagnen så kan nog "rädsla" bäst beskriva den sociala situationen. Antagligen precis vad nazisterna ville uppnå. Jag upplevde mig ganska begränsad där jag satt. Jag kan tänka mig att de mörkhyade personerna som satt intill upplevde sig tämligen begränsade likaså. Det var ett subtilt angrepp mot människors lika värde.

Det slog mig att det verkligen behövs en lag som bekämpar handlingar som kränker principen om alla människors lika värde. Den ursprungliga lagen om hets mot folkgrupp tillkom år 1948. Bestämmelsen utgör förvisso en begränsning av den för varje samhälle viktiga yttrandefriheten. I en social kontext är dock lagen en fullt godtagbar inskränkning. Lagen om hets mot folkgrupp: "…innebär däremot ett fullt godtagbart krav på att även andra människors rättigheter och den grundläggande demokratiska principen om alla människors lika värde skall respekteras vid utövandet av dessa fri- och rättigheter." (prop 2001/02:59). Frihet för en människa måste ställas mot friheten för en annan. Samhället är mer komplext än bara ett antal principer uppställda vid varandra. Det bor en massa människor här också.

Efter att ha suttit och lyssnat på nazisternas hatiska tillrop i en halvtimme så tänkte jag också att det är märkligt att kärlek ska vara så oerhört svårt och komplicerat: Varför ser inte vissa annat än sitt eget och andra än sig själva?

Jag kom också att tänka på Niemöllers protest mot nazismen, som stärkte mig när jag satt där. Det kändes mer än någonsin riktigt att arbeta för ett samhälle som omfattar alla och att arbeta för ett mer kärleksfullt och solidariskt samhälle. I vissa fall används Niemöllers dikt för att försvara rätten att yttra sig till vilket pris som helst. Men Niemöller talar inte om diffusa principer, han talar om att människor av kött och blod i verkligheten. Han talar om att göra det moraliskt riktiga, om handlande i verkligheten.

* * *
Als die Nazis die Kommunisten holten,
habe ich geschwiegen;
ich war ja kein Kommunist.

Als sie die Sozialdemokraten einsperrten,
habe ich geschwiegen;
ich war ja kein Sozialdemokrat.

Als sie die Gewerkschafter holten,
habe ich nicht protestiert;
ich war ja kein Gewerkschafter.

Als sie die Juden holten,
habe ich nicht protestiert;
ich war ja kein Jude.

Als sie mich holten,
gab es keinen mehr, der protestierte.

Martin Niemöller (1892-1984)
* * *

7 kommentarer:

Ulf Bjereld sa...

Ett tänkbart sätt att protestera (fast då skall man vara några stycken) är att själv börja sjunga t ex Internationalen, Tryggare kan ingen vara eller We shall overcome (man väljer det man känner sig hemma med). Man hotar ingen, man säger inte till någon, man bara nyttjar sin frihet liksom de gör. Men man ger mod och styrka åt de tysta.

Jag klandrar dock ingen som inte vågar, det är livet man är räddast om.

Anders Ekman sa...

Å andra sidan så kan nog ett sådant beteende också leda till att man ligger blodig på golvet.

Våld kräver ju inte en rationell anledning.

Mvh
Anders

galenpanna sa...

Låt svinen hållas. Bara det djupt pateteiska i att vara en 30-årig skinnskalle som brölar i en tunnelbana fulla på öl är straff i sig självt.

Anders Ekman sa...

"Låt svinen hållas", låter vackert i teorin. Visst är det så att jag hade svårt att känna mycket annat än rent förakt, men jag skulle nog vilja tillstå att säga att de också utövade ett socialt tryck på övriga i vagnen.

Det kan ju knappast vara så enkelt som att säga "alla har rätt att få bete sig som svin" och sedan tro att man har uppnått den bästa av världar vill säga.

För övrigt insåg jag också att de inte bara gjort sig skyldiga till hets mot folkgrupp enligt 16:8 BrB, utan också brott mot den lokala ordningsstadgan i och med att de drack alkohol på tunnelbanan.

Och det s.k. mörkertalet växte något.

Mvh
Anders

Anton Dackenberg sa...

"Och det s.k. mörkertalet växte något."

Klockren kommentar. Önskar att en större del av befolkningen var begåvade i hur man läser kriminalstatistik, det är en skam att så många tror att anmäld brottslighet korrelerar med faktiskt brottslighet. Jaja, för varje generation som dör ut så tar civilisationen ett skutt framåt som någon vis person en gång sa... :-)

Anders Lundberg sa...

Angående det s.k. "mörkertalet" - Så är väl en högst kvalificerad gissning att det växer alltefter att folk anmäler brott som inte tas på allvar - och att man då slutar anmäla dylika enklare brott.

Det tråkiga är ju att har man slagit in på den vägen att klassa prioritesordning exempelvis våldsbrott utan vittnen lägre än våldsbrott med vittnen, så är steget inte långt från att en klassa prioritetsordning där vittnen snart inte längre duger för att man ska utreda brottet vidare... Utan där det rentav krävs filmbevisning. Och så är vi inne i mörkertalets nedåtgående spiral mot de lägre våningarna av civilisationens korthus.

Jag hoppas man aldrig behöver leva i ett samhälle där mord/dråp/dödsfall aldrig anmäls, för att "det ändå aldrig leder till något"... För den delen hoppas jag att mörkertalsutvecklingen kan stoppas långt innan dess!

Summa summarum:
Brottsstatistik bör inte läsas som Fan läser bibeln, brottsstatistik bör läsas just som statistik - med en god nypa kritisk humanism bakom siffertuggandet!

Mvh
Anders L

Martin sa...

Precis Ekman, en avreglering vad gäller begränsningarna i yttrandefriheten innebär ett minskat meningsutbyte. Avskaffar vi t.ex. hets mot folkgrupp, förtal och hot så innebär det att många människor inte kommer våga tala. Redan idag har vi människor som inte vågar tala pga. av hot, förtal och hets mot folkgrupp.

http://www.analyskritik.press.se/irrationalism/ytligtattvaraliberal.htm