2007-03-29

Brev om tro, sanning och vetenskaplighet

Idag har jag skickat ett öppet brev till pastorn, tillika författaren, Maria Hallman för att inleda en dialog kring tro, sanning och vetenskaplighet.

Mvh
Anders

* * *

Bästa Maria Hallman!

Jag har noga läst din bok ”Homosexualitet är synd” (2005) och önskar ge några korta kommentarer.

Av din underrubrik – en rak sanning i en snedvriden värld – så förstår jag att du också är intresserad av sanningen, d.v.s. överensstämmelse med fakta. Jag antar att du också vill söka sanningen genom att söka ha berättigade skäl för att tro på den, och alltid gör ditt bästa för att din tro ska vara sammanhängande och bäst förklara det som du tror på i förhållande till alternativen.

Emellertid är det några saker i din bok som något skymmer dessa dina avsikter, och jag tror därför att vi bör uppehålla oss något en stund kring detta med sanning. Du skriver att en del präster och pastorer har ”…fått lära sig ifrågasätta allt. Det kan vara rätt i sig, det som är ’äkta vara’ tål att bli ifrågasatt.” och lite senare i sammanhanget skriver du också: ”Deras uppgift är att vara apologeter (trons försvarare) och representanter för Guds rike på Jorden. Din och min åsikt är ointressant och har ingen betydelse när det ställs gentemot vad Gud har sagt.”

Jag vill inte vara alltför framfusig nu, men om det som är äkta vara tål att bli ifrågasatt, så är det väl rimligen också så att tron på en gud i sig kan ifrågasättas? Om vi nu kan ifrågasätta det, vilket du tycks instämma i, så torde det vara rimligt att fråga sig vilka stöd vi har för att hävda att det existerar en allsmäktig och allvetande gud som beskrivs i t ex bibeln, koranen eller något annan religiös urkund.

Frågan: ”Varför tro på gud eller gudar?” både kan och bör ställas även av apologeter. För varför skulle någon vilja försvara en tro som är uppenbart falsk och som inte överensstämmer med de bästa förklaringarna av observationer som vi har gjort? Att försvara en tro är både rimligt och riktigt så länge man har en god grund för tron. Men om man helt saknar dessa skäl, är det då fortfarande rimligt att hålla fast vid en sådan tro? Där måste väl vårt gemensamma svar bli nej? Sedan kan man förstås som en gammal kyrkofader hävda att man tror emedan det är orimligt, vilket kan tyckas vara ett ganska ärligt förhållningssätt till gudstron. Naturligtvis betalar man då emellertid ett högt pris för sin världsbild. För att hävda att man bör tro det orimliga gör naturligtvis att man heller inte omdelbart kan hålla fast vid andra vardagsförnuftiga trosföreställningar, såsom t ex ”Människor existerar” eller ”1+1=2”.

Om din och min åsikt är ointressant när den ställs gentemot vad gud har sagt, måste man för övrigt också fråga sig varför din bok skrivs. Uppenbarligen har du velat säga någonting när du skrev boken, och att dina egna åsikter skulle vara betydelselösa synes innebära att du skrivit en betydelselös bok. Det verkar hårt mot dig själv, i synnerhet med tanke på att det skulle ha inneburit att du i så fall skulle ha ägnat hela åtta år åt att skriva en betydelselös bok. Du bör dock inte vara alltför säker på att dina åsikter är ointressanta och betydelselösa. Eftersom åtminstone jag har bemödat mig att ge några kommentarer på din bok, så tycks din bok åtminstone vara intressant för mig.

Nå, låt oss nu lämna själva grundfrågan om sanning och vilka skäl man har för att tro en stund och istället närmare undersöka några argument du för fram i din bok.

1. Du skriver på sidan 124: ”Generellt har den lesbiska kvinnan mycket ilska i sig. Självklart inte alla, men många är besvikna och missbelåtna på män.”

Det är nog helt riktigt att det existerar lesbiska kvinnor som kan bli aggressiva. Om jag inte är helt fel ute så tror jag emellertid att man med viss säkerhet kan säga att det även existerar en del heterosexuella män som också kan bli aggressiva. Säkerligen finns också en och annan heterosexuell kvinna som är besviken på män.

Jag är knappast man att ifrågasätta riktigheten i ditt påstående, men med tanke på att du uttalar dig med sådan säkerhet, så antar jag att du stödjer dig på någon slags studie av lesbiska kvinnors aggressivitet. Kanske har du åtminstone lesbiska i din bekantskapskrets som du uppfattar som aggressiva (om de fått del av dina åsikter så synes dock deras aggressivitet inte helt oförklarlig i vart fall). Det var bara egentligen en fråga som slog mig: Hur går man egentligen tillväga för att mäta lesbiska kvinnors aggressivitet i förhållande till andra människor?

2. På sidan 71 skriver du: ”För ca 6000 år sedan när Gud skapade människan tog Gud mannens revben och byggde en kvinna. Gud skapade mannen med blotta sitt Ord.”

Hur enkel hade inte reproduktionen av idag varit om någon bara kunde finna den exakta formeln för hur man skapar människor (hokus pokus, från latinets "hoc est corpus", tycks inte ha gett de önskade resultaten). Det mer traditionella sättet tycks kräva en hel del sena nätter och en hel del arbete, inte minst för den manliga delen av befolkningen. Detta merarbete kunde naturligtvis undvikas om vi bara kunde uttala de rätta orden för att skapa en människa. På så sätt skulle världen också möjligen bli en mindre syndig plats, eftersom sexuell reproduktion hade varit helt onödig.

Du daterar de första människorna som Gud skapade till för ca 6000 år sedan. De äldsta fynden av vad som verkar höra till släktet ”homo” (ja, de kallas ju faktiskt så) synes vara åtminstone ett par miljoner år gamla. Med sedvanliga vetenskapliga metoder har man tillika funnit att de äldsta fossila fynden av anatomiskt moderna människor är ungefär 100 000 år gamla (se t ex Stringer, C. & McKie, R, African exodus, New York, 1997). Nå. Låt oss leka med tanken att en kristen gud skapade ett par människor för ca 6000 år sedan.

Men vem skapade i så fall människorna som kom före dem? Vem skapade Cro-Magnon-människorna, som kom till Europa för ungefär 40 000 år sedan och vem eller vilka skapade människorna som befolkade den amerikanska kontinenten för blott 15-20 000 år sedan (se Cavalli-Sforza, L.L. et al, The Great Human Diasporas: The History of Diversity and Evolution, Reading, 1996)?

Dessutom kan man ju undra om det inte är så att ditt uttalande i själva verket är ett försök till att sakligt ifrågasätta kol-14-metoden eller andra vetenskapliga mätmetoder. Om ditt uttalande i själva verket är ett sådant ifrågasättande, så bör detta utvecklas. Det kommer att ha en viss betydelse för frågor som t ex om vi lever med dödliga doser av radioaktivitet på jorden samt om solen alls existerar. Detaljfrågor kan tyckas, men de kan ändå vara värda att ta på allvar. Skall vi sedan tro det orimliga, så behöver vi förvisso inte anta att solen existerar. En sådan teori verkar dock ha ett tämligen lågt, för att inte säga obefintligt, förklaringsvärde.

3. På sidan 68 skriver du: ”De som levt ett aktivt homosexuellt leverne har i många fall gemensamma nämnare, förnedrande sexupplevelse som barn, masturbation och senare i livet självmordstankar. Masturbation ger ångest!”

Återigen uppkommer en fråga om sanning och metod för att finna den, vi har nu att ta ställning till huruvida det ger ”ångest” att onanera eller ej. Som ärlig förkämpe för god vetenskap har du förstås ansträngt dig för att ta reda på sanningen om människors sexuella beteende och psykisk hälsa. Förvisso kan det säkerligen vara så att en och annan ängslig ungdom som onanerar för första gången kan känna skuld och skam. I övrigt tycks det dock vara så att företeelsen verkar tämligen normal, och några skrämmande rapporter på att masturbationsångest skulle vara särskilt utbredd i Sverige tycks inte kunna uppvisas.

I en biologibok från år 1966 kan man läsa: ”Förr ansåg man, att onani kunde skada hälsan. Nu vet man, att så inte är fallet” (Linnman, Nils, Wennerberg, Birger, Grundskolans biologi, Bergvalls förlag, Stockholm 1966, sid. 151). Naturligtvis kan de ha fel, och det i själva verket är så att ditt påstående om att onani ger upphov till ångestattacker som är korrekt. Dock borde man efter år 1966 åtminstone ha hört någon läkare eller psykolog varna för hälsofarorna med onani, inte minst med tanke på att det varnas för så mycket annat.

Senare undersökningar (t ex Forsberg, M., Ungdomar och sexualitet, Stockholm, Folkhälsoinstitutet, 2000:15, s. 39) verkar också ge stöd för att företeelsen är vanlig. Ja, Forsberg går till och med så långt att han hävdar att företeelsen är normal. I undersökningen visar det sig nämligen att nära 90 procent av killarna onanerar och strax över 60 procent av flickorna. Visserligen har Forsberg inte sökt efter någon särskilt ”ångestfaktor”, men även om en sådan skulle ha funnits så uppkommer förstås svårigheter med att mena att den i så fall skulle bero på just onani.

Trots ihärdigt letande, så har jag inte hittat något som tycks stödja ditt uttalande om att masturbation skulle ge ångest generellt sett. Jag hoppas därför att du kan hjälpa mig med att hitta åtminstone en vetenskaplig artikel i Sexual Archive eller annan referens med forskning kring människors sexuella beteende på denna punkt. Det vore sannerligen en stor seger för sanningen om vi fann resultat som pekade på att så är fallet.

4. På sidan 69 skriver du: ”Masturbation kan leda till äktenskapsbrott, otukt, orenhet och lösaktighet och homosexualitet.”

Egyptens plågor med gräshoppor och annat otäckt tycks bara vara en västanfläkt i jämförelse med onani. Men, återigen, om du är intresserad av att säga sanningen, vilket jag fortfarande tror att du är, så måste du ju presentera de goda skäl som visar att det finns ett orsakssamband mellan onani å ena sidan och t ex homosexualitet å andra sidan.

Uppfattningen att onani var syndfullt var vanligt förekommande i Europa under 1000- och 1100-talen, och kanske kan detta vara räddningen för ditt resonemang. Å andra sidan fanns också t ex uppfattningar innebärande att samlag med en menstruerande kvinna kunde ge upphov till spetälska (Olaison, Otukt är världens lön: Om kön och sexualitet i den kristna traditionen, i Lennerhed, Lena, red., Från Sapfo till Cyborg, idéer om kön och sexualitet i historien, 2006, s 50). Att en uppfattning var vanligt förekommande på 1000-talet synes inte omedelbart kunna tas till intäkt för att uppfattningen är korrekt även idag.

För övrigt känner jag faktiskt inte till ett enda fall där en heterosexuell person onanerat och sedan upptäckt att han eller hon har blivit homosexuell. Med tanke på Forsbergs undersökning ovan, så borde det innebära en rätt stor risk för att ungefär 90 procent av alla svenska killar riskerar att bli homosexuella samt att ungefär 60 procent av flickorna riskerar att bli aggressiva lesbiska. Jag förutsätter att du redan tagit krafttag för att upprätta en handlingsplan mot en sådan utveckling.

5. På sidan 76 skriver du: ”Noa dyker upp från intet, han är 500 år när han kliver in i offentligheten.”

Det är citat som det ovanstående som gör att jag kan vara helt ärlig när jag säger att din bok har skänkt mig ett stort nöje. Jag tror dock att det är en underdrift att säga att Noa dyker upp ”från intet” ifall han har levt i 500 år innan han kliver in i offentligheten. Han har ju trots allt haft ungefär ca 480 år på sig att lansera sig själv som båtbyggare.

Dessutom undrar jag vilken betydelse det egentligen har att Noa är 500 år gammal när han uppkommer ur intet. Vad har han gjort där i 500 år? Ja, vad ger det egentligen för slags erfarenheter att sitta i intets utkanter och betrakta ingenting?

Om jag skulle bygga en ark och hade att välja mellan en tjugofemårig byggsnickare och en femhundraårig man som tillbringat sin vuxna tid i intet så hade valet, med viss tvekan, fallit på den unge mannen. Men om intet ger erfarenheter som t ex alltet eller verkligheten inte kan ge, så kanske åldermannen hade varit att föredra.

6. På sidan 57 skriver du: ”Homosexualitet är onaturlig otukt. Man skulle kunna säga att den homosexuella synden är en dubbel synd.”

Man får förmoda att du inte förespråkar någon ”naturlig otukt” i kontrast till den onaturliga otukten. Läst i sitt sammanhang så verkar det närmast som att du anser att homosexualitet är onaturligt. Så, vad är egentligen naturligt frågar man sig. Rimligen något som kan förklaras med hänvisning till naturlagarna. Det är naturligt att det existerar människor och att vi gör saker, t ex går till affären och handlar, reser till Skövde eller har intimt umgänge med varandra. Allt sådant är sådant som människor faktiskt kan göra. Och faktiskt gör.

Att göra något onaturligt innebär därmed att göra något som strider mot naturlagarna. Om vi istället för att åka tåg till Skövde tog oss dit genom tankekraft, så skulle det vara onaturligt. Likaså hade det varit onaturligt om en kvinna födde ett barn genom näsborren. Eller för den delen, om hon avlade barn genom jungfrufödsel.

Vad som är – låt vara onaturlig eller naturlig – otukt, tycks för övrigt vara en moralisk ståndpunkt, som varierar från tid till annan. Homosexuella handlingar tycks alltså vara helt naturliga, även om de inte är vanligt förekommande i förhållande till heterosexuella handlingar i världen. Däremot tycks homosexuella handlingar vara en normalvariation i mänskligt sexuellt beteende, ungefär som oralsex idag också kan sägas vara en normalvariation i sexuellt beteende. Mig veterligen finns beskrivningar av homosexuella handlingar eller homosexuell åtrå sedan lång tid tillbaka, du noterar själv att detta finns väl belagt i antik litteratur (att Platon själv skulle ha använt sig av begreppet ”homosexualitet”, ett ord som inte började användas förrän i mitten på 1800-talet, är för övrigt något jag tror att du bör betänka i ditt val av referenser och översättningar).

7. På sidan 110 skriver du: ”Att nagga i kanten på religionsfrihetslagen, yttrandefriheten och åsiktsfriheten är att gå tillbaka 100 år i tiden.”

Det gläder mig att du vill upprätthålla vår svenska yttrande- och tryckfrihet. Tillika tycker jag också att ditt ställningstagande mot att gå tillbaka i tiden synes gott och väl. Utveckling är onekligen ofta att föredra framför en dogmatisk konservatism. Att bara sträva bakåt, för bakåtsträvandets skull, kan vi ju inte gärna göra.

Som jag förstår dig tycks du mena att just hets mot homosexuella skulle innebära att nagga i kanten på yttrandefriheten. Kanske bör det dock tilläggas att det sedan 1948 har varit olagligt att hetsa mot kristna i Sverige. Visserligen kan man ju nu hävda att förbud mot hot- och hetspropaganda bara är bra ifall den skyddar kristna, muslimer och andra med diverse religiösa trosföreställningar, men frågan är om man i så fall är en sådan ivrig värnare av yttrandefriheten som man gärna vill vara?

Vill man försvara yttrande- och tryckfriheten kan det vara klokt att göra det utifrån en konsekvent hållning. Ett alternativ till din nästa upplaga kan vara att helt förkasta att grupper såsom t ex ”kristna”, ”muslimer” eller ”homosexuella” ska skyddas från hot och hets som sprids till allmänheten. Ett annat sätt är att mena att kriminaliseringen av hets mot folkgrupp är ett tämligen godtagbart krav på att även andra människors rättigheter och den grundläggande principen om alla människors lika värde ska respekteras vid utövandet av fri- och rättigheter såsom t ex yttrandefriheten. En sådan senare tolkning står väl i överensstämmelse med Europakonventionen. Det är nog en smaksak hur man väljer orden bara.

Sedan måste man väl ändå säga att yttrande- och tryckfriheten i Sverige ändå tycks vara tämligen tolerant med tanke på att även din bok – som trots en god vilja och ett genomgående humoristiskt anslag ändå objektivt sett innebär ett spridande av missaktning om andra – tycks gå alldeles utmärkt att distribuera, köpa och läsa i Sverige.

8. På sid 73 skriver du: ”Homosexualitet beror inte på fysisk konstitution eller ärftliga anlag, det är vetenskapligt bevisat.”

Det är bra att du anstränger dig för att vara vetenskaplig. Enligt vad jag har hört så räcker det inte med att säga att saker är vetenskapligt bevisade för att vara vetenskaplig. Det är möjligt att jag är felunderrättad, men vad jag har förstått handlar vetenskaplighet också om sådant som t ex att visa goda skäl för sin teori. Enligt en säker källa har jag hört att man bör ha en tillförlitlig källa till sina påståenden.

Kanhända är det så att du syftar på molekylärbiologen Dean Hamers studie i början av nittiotalet, där han påstod sig ha hittat en gen för manlig homosexualitet. Eftersom du också har en orubblig vilja att vara vetenskaplig, så antar jag att du förkastat hans studie på grund av att den inte kunnat återupprepas av andra forskare. Återupprepade resultat är ju, som vi båda vet, en viktig aspekt i den vetenskapliga metoden.

Emellertid hörde jag också om ett italienskt forskarteam som undersökt 98 homosexuella män och 100 heterosexuella, samt deras släktingar, totalt över 4 600 personer, där man funnit stöd för att homosexualitet är ärftligt på mödernet. Studien visar på en fullgod evolutionär förklaring hur manlig homosexualitet överlever trots att homosexuella inte kan få barn själva (Camperio-Ciani, Andrea, et al, Evidence for maternally inherited factors favouring male homosexuality and promoting female fecundity, Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences Volume 271, Number 1554, November 07, 2004, DOI: 10.1098/rspb.2004).

Att tro det ena eller andra utan att ha skäl för det, sådant är förstås ingenting som vi sanningssökare kan hänge oss åt. Det vore att svika vårt uppdrag att endast rakryggat yppa sanningen. Så hur gör vi nu för att bevisa att Camperio-Cianis forskning är felaktig och att endast sociala faktorer avgör huruvida människor och djur blir homosexuella eller ej?

Apropå djur och natur, så tycks det homosexuella beteendet frodas även i djurriket. Zoologen Petter Böckman hävdar te x i DN den 20 januari 2007: "Homosexualitet finns väl beskrivet hos exempelvis lejon, elefant - både afrikansk och indisk - zebra, gorilla, schimpans, giraff, amerikansk bison, myskoxe, varg, mård, delfin, gråval och späckhuggare.". Hur bör vi egentligen betrakta dessa djurs obetänksamma beteende?

Att en företeelse är vanligt förekommande eller normal är förstås ingenting som säger att handlingen är ”moraliskt rätt”. Men å andra sidan, hur bevisar man överhuvudtaget att någonting är moraliskt rätt (i betydelsen ”sant”)? Eller snarare, hur gör just du för att visa att det existerar moraliska objektiva sanningar?

* * *

Detta var några korta kommentarer kring din bok. Mina anmärkningar ska inte ses som en kritik mot dig personligen eller mot att du hyser åsikter och trosföreställningar som inte sammanfaller med majoritetens. Att människor har olika åsikter om saker och ting är i grunden någonting väldigt positivt. Det speglar bara att vi har olika erfarenheter, kunskaper och olika sätt att hantera ny information på. Mina kommentarer skall snarare betraktas som ett trevande försök till en dialog om tro, sanning och vetenskaplighet.

Jag hoppas dock att mitt brev kan bidra till att visa på vikten av varför vi bör ifrågasätta våra egna trosföreställningar. Vilka skäl vi har för att tro något är ju en minst lika viktig fråga som vad vi tror och hur våra trosuppfattningar egentligen hänger ihop logiskt.

Med hopp om ett genomarbetat och sakligt svar!

Stockholm den 29 mars 2007
Med vänliga hälsningar

Anders Ekman

21 kommentarer:

Anonym sa...

Utmärkt. Ser fram emot hennes svar :)

Har tyvärr inget konkret att invända mot. Du har en mysig subtil sarkasm. Språkligt är ditt brev utmärkt.

Innehållet är likaså det utmärkt. Det öppnar upp för kommentarer, utan att vara för "slappt" eller för "hårt".

Tyvärr, jag kan inte ge någon konstruktiv kritik. Återkom när jag är på sämre humör och mer cynisk ;)

Anders Ekman sa...

Hej Alexander,

Tack för kommentaren. Jag tror inte att du behöver förebrå dig själv för att du inte har något att invända mot en text som du tycks uttrycka gillande inför.

Mvh
Anders

Alexandra Einerstam sa...

Förvirrad? Visst har jag kommenterat ditt brev till Hallman? Om inte - briljant!!!
Hon får inte stå där oemotsagt med sina befängda argument.

Anonym sa...

Hej Anders!

Jag håller också med om att brevet var jättebra. Välskrivet och underhållande! :)

Jag reagerar väldigt mycket på Lena Hallmans inkonsekvens. Hon menar att vi ska tolka Bibeln bokstavligt i fråga om homosexualitet. Det hon inte påpekar är att om man tolkar Bibeln bokstavligt, som hon ju gör, så kan man inte heller tillåta kvinnliga präster/pastorer. Bibeln är ju precis lika mycket emot homosexualitet som kvinnliga pastorer. Maria Hallman, som ju är pastor i sin församling, begår därmed en lika stor synd som alla de homosexuella som lever ut sin sexuella läggning. Med andra ord går Lena Hallman själv emot Guds ord precis lika mycket som de homosexuella gör! Riktig dubbelmoral!

Det bör också tilläggas att om Hallman är emot homosexualitet, så måste hon även anse att kvinnan är underordnad mannen i äktenskapet, att man inte får driva en process i en världslig domstol, att kvinnan inte får gå på en gudstjänst utan att täcka håret, att det ska vara tillåtet med barnaga osv. Undrar vad hon anser om dess regler, som även de påbjuds av Bibeln...

Kan det vara så att Hallman själv bestämmer vad som är rätt och fel när hon läser sin Bibel, även om hon påstår att ditt och mitt ord inte spelar någon roll i förhållande till Guds?

Kram Louise!

Anonym sa...

Jag skulle vilja rekommendera boken "Big Bang eller Varde Ljus - skapelsemyten som pseudovetenskap" av Maria Gunther Axelsson. Den kastar inte bara ljus på skillnaderna mellan intelligent design/bokstavstroende kristendom och vetenskap, utan belyser även en hel del av tankarna bakom bokstavstroende och intelligent design och hur dessa för sitt korståg mot vetenskaplig kosmologi och evolutionism.

Maria Axelsson har själv varit bokstavstroende och anhängare av intelligent design, men gav upp den ståndpunkten efter lång tid när hon inte längre kunde försvara den i egenskap av partikelfysiker.

Anders Ekman sa...

Tack för kommentarerna.

Alexandra: Befängda argument som blir till ett helt system av befängda argument är dock desto angenämare för en polemiker.

Louise: Ja, konsekvens och koherens för att rättfärdiga sin trosföreställning, verkar vara en rimlig epistemisk utgångspunkt. Behandlar man Bibeln som ett litterärt plockepinn, så får man sannolikt en hel del problem med hur man egentligen ska förhålla sig till skrifterna.

Krister: Tack för tipset, den ska sättas upp på "att-läsa-listan". Ja, för en partikelfysiker lär det knappast vara enkelt att försvara den totala orimligheten. Även filosofiskt sett borde det vara extremt svårt att få ihop en godtagbar epistemisk grund där man kan säga "det är sant att jorden är 6000 år därför att det står i bibeln". Varje anständig filosofi värd namnet går naturligtvis längre än så och frågar sig: Varför då?

Mvh
Anders

Anonym sa...

Debatt,med respekt för tro,är absolut viktig.Och det anser jag att ni har lyckats med i denna tråd med brevet till Pastorn.

Ska följa bloggen nu och se vad svaret blir,ytterst intressant som troende själv.

Mvh/J.

Anders Ekman sa...

J.,

Respekt och tolerans för oliktänkande är en viktig grundstomme i demokratin, men också ett alldeles förträffligt sätt för att faktiskt få reda på de goda skäl som människor grundar sin tro på.

Pastor Hallman tror ibland på gud, ibland på vetenskap. Men hon sätter aldrig riktigt ner foten och bestämmer sig varför hon tror på det som hon tror på.

Jag tror emellertid inte att kristna när de säger "tror på gud" menar "rationellt tror på gud", utan snarare "jag har en känsla av gud".

Det vore önskvärt att skilja begreppen åt, som man gör i t ex engelskan: "I have faith in God" och "I believe in science". Då skulle vi i alla fall åtminstone inte tala förbi varandra lika ofta tror jag.

Mvh
Anders

Anonym sa...

Lysande brev! Stort tack till dig som orkar bemöta Hallman, när de flesta (mig själv inkluderad) bara skakar på huvudet åt henne och avfärdar henne som ointressant och därmed ofarlig.

För ofarlig är hon knappast, eftersom hon givetvis har en trogen publik för sin hets. Inte för att jag tror att vare sig hon eller hennes anhängare kommer ändra sig tack vare dina ansträngningar, men du har på ett föredömligt sätt ändå lyckats sätta fingret på några av hennes värsta övertramp.

Anonym sa...

Underbart fullkomligt underbart!

Anonym sa...

Då är vi överens då:.Sant.

Ok,ja det kan vara problematiskt.Men tidigt hade människor svårt att veta vad som är det realistiska att tro på.

Att det är andligheten som ger hon nog mycket för att ge människan ett intresse,ja det kan vara en realistisk förklaring.Eller så har människan förstått att skapelsen finns i skriften och då tror i ordets sanna mening.

Du har ett mycket intressant intresse,nämliga grubbla:)


Tack för en bra blogg.

Mvh//J

Benzocaine sa...

Kul brev, men jag skulle bli förvånad om hon svarar. Nog genomskådar hon sarkasmerna? SÅ dum kan hon väl inte vara?

db sa...

Ett annat sätt är att mena att kriminaliseringen av hets mot folkgrupp är ett tämligen godtagbart krav på att även andra människors rättigheter och den grundläggande principen om alla människors lika värde ska respekteras vid utövandet av fri- och rättigheter såsom t ex yttrandefriheten.
Nej. Är allt förbjudet utom att stödja den rådande ordningen är det knappast värt att kallas "yttrandefrihet".

Anders Ekman sa...

db,

Som jag skriver, det är ett alternativt sätt att se på demokratiska fri- och rättigheter.

Däremot anser jag inte att det är det enda sättet att se på yttrandefriheten. Det skall snarare ses som en vägledning till hur man kan tänka på problem som härrör till demokratiska fri- och rättigheter.

Mvh
Anders

Anonym sa...

Hej Anders,
Ditt brev är ruggigt kul och mycket välskrivet! Hoppas Hallman svarar!
/Robban

Abab sa...

Haha sjukt kul att låta en sån undermänniska som Maria få tro att hon får ett seriöst mothugg :)

Nej men allvarligt, ohyra kan man tyvärr inte skämta bort, en kula i pannan är nog det enda som biter i det här fallet.

Anders Ekman sa...

Dan,

självfallet är mitt brev seriöst i meningen att jag verkligen är genuint intresserad av hur hon tänker och verkligen vill att hon förklarar sina tankegångar, om än de kan te sig märkliga för en utomstående betraktare.

Sedan tror jag att du har helt rätt i att Hallman sannolikt inte ändrar åsikter bara för att hon råkar få vetskap om rationalitetskriterier och forskningsframsteg.

Men att hon gav ett svar visar ju ändå på att hon förstått att mitt försök att få henne att ifrågasätta sina egna ställningstaganden var seriöst och allvarligt menat, om än i humoristisk ton.

Mvh
Anders

Nikki sa...

Det läskiga med troende människor är att dem fungerar precis som diktatorer.

Mer kritik = Mer isolering.
Det bästa i hela boken är att hon är emot vetenskapen men visar upp den sedan.

Sen är det bästa som många kristna faktiskt gör är att först kasta lagboken i marken. Sedan plocka upp den när dom blir träffade och läsa högt ur den.

Ta bara sanningenmastefram-bloggen.
Jag fick en kommentar om att hets mot folkgrupp inte inkluderade hbtq-personer för att Åke Green inte blev åtalad.
Men när jag skrev om hur kristendomens funtisar(fundamentalister) skulle sluta med dubbelmoralen så hoppade han på mig och skrek hets mot folkgrupp.
Men det är helt ok för dem att skriva om varför hbtq-personer borde straffas med döden.

Duktigt skrivet, Mvh Nikki :)

Anders Branderud sa...

Du skriver: "Frågan: ”Varför tro på gud eller gudar?” både kan och bör ställas även av apologeter. För varför skulle någon vilja försvara en tro som är uppenbart falsk och som inte överensstämmer med de bästa förklaringarna av observationer som vi har gjort? Att försvara en tro är både rimligt och riktigt så länge man har en god grund för tron."

Bra! Helt rätt!

Jag rekommenderar dig blogposten på bloganders.blogspot.com som bevisar existensen av en intelligent Skapare och Hans syfte med mänskligheten.

mvh Anders Branderud

Anders Ekman sa...

Hej Anders,

Tack för din kommentar, och jag har noga läst ditt inlägg där du anför att du har bevis för en skapare.

Du instämmer med mig i att tron bör överensstämma med de bästa förklaringar av observationer som vi gör. Bra så, även om jag noterar att du i ditt bevis inte hänför dig till observationer, utan till ett resonemang som är helt oberoende av observationer.

Uppgiften för mig och läsarna blir därför att ifrågasätta de argument som förs fram i beviset enbart ur en ren logisk synvinkel.

Argument 1: ”Den logiskt konsistenta utgångspunkten är att vårt perfekt ordnade universum speglar dess Yttersta Orsak -Singulariteten – Skaparen – Vilken måste vara Perfekt Ordnad, alltså Perfekt.”

Premissen bygger på att Universum är ”perfekt”. Det är svårt att förstå vad som menas med det: Perfekt i förhållande till vad? Universum är vad som är fallet, och jag har svårt att se att vi kan förhålla oss till något annat universum än det vi faktiskt lever i.

Premissen bygger också på förutsättningen att universum ”speglar en skapare”, vilket ju inte alls behöver vara fallet. Ett alternativ är, vilket för övrigt är väl förenligt med mänskliga observationer, att universum bara är ett faktum – universum ”är”.

För övrigt så är det inte den enda logiskt konstistenta uppfattningen. Det finns mängder med logiskt konsistenta uppfattningar som är helt felaktiga.

Nå, låt oss anta att det är riktigt att universum är perfekt och att det finns en eller flera skapare som bara är en spegling av perfektheten. Det betyder att gudarna kommer att sakna förklaringsvärde för det perfekta – det skulle gott räcka med att säga att universum är perfekt (och att allt i universum är perfekt), och att allt annat bara är speglingar i det perfekta universum. Om något skulle vara imperfekt i ett perfekt universum, så vore ju helt enkelt inte universum perfekt. Leibniz skulle applådera högt åt ett dylikt förslag.

Även om vi hade kunnat sluta där, så vill jag ändå ta upp det senare argumentet för det påstådda beviset: ”En ordnad Skapare hade med nödvändighet ett intelligent syfte i att skapa universum och oss inom det; och eftersom Han är ordnad och rättvis placerade han med nödvändighet en förklaring, en ”Livets instruktionsmanual” inom räckhåll för dess medborgare – mänskligheten.”

Här tillskrivs skaparen/skaparna en mängd olika personliga egenskaper, som man knappast har någon som helst möjlighet att kontrollera. Vilka stöd har du för att hävda att en skapare har ”intelligenta syften” (hur definierar du ett sådant syfte för övrigt?), hur vet vi att det är en ”Han” (och inte en ”han”, ”Hon”, ”hon”, ”Den”, ”den”, ”Det”, ”det” eller ”De”, ”de”), att denne maskulina varelse är ”ordnad och rättvis” och att detta med nödvändighet kräver att den maskulina övernaturliga varelsen ger en instruktionsbok. Visst är det bra och trevligt att han gör det, men nödvändigt?

Om det vore nödvändigt för skaparen att ge en instruktionsbok för dem som han har skapat, så verkar det också i sig ganska imperfekt. Dels därför att det synes innebära att en allsmäktig varelse måste göra saker med nödvändighet (är man då allsmäktig?), dels verkar det märkligt att en spegling av det perfekta måste ha en instruktionsbok för att fortsätta vara perfekta eftersom allt i universum ändå är ”perfekt”.

Beviset håller på ovanstående grunder med andra ord inte för en logisk eller filosofisk prövning. Inte heller är det ett bevis som är grundat i observationer. Med hänsyn härtill menar jag att det inte finns några skäl (och i vart fall inte goda sådana) att tro att din hypotes om en perfekt skapare är korrekt utifrån de aktuella premisserna som du fört fram.

Mvh
Anders

Raul Fierro sa...

Så många ord ... Gud säger så:
ROMARBREVET 1

19 Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbart bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem.

20 Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt.

21 Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade.

22 När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar

23 och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja ock av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur.

24 Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar.

25 De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen.

26 Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt;

27 sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.

Ni kan försätta att läsa själva, för att den som vill förstå, kan förstå. Jag lämnar en bra link:

http://perspectivacristiana.mforos.com/2075426/11137751-att-ifragasatta-ar-numera-klassat-som-ett-fobiskt-syndrom/