Språkfilosofi och demokrati

Språkfilosofin kan vid ett första påseende verka som en sådan överflödig gren av filosofin man inte nämnvärt behöver bekymra sig om: "Petitesser", kanske somliga skulle säga och framgångar inom området skulle för många inte te sig förmer än att placera om böcker i en bokhylla.

Så vad spelar det för roll hur "mening" skapas? Har det någon som helst betydelse?

Tanken får förnyad kraft när man läser Saussure och hans intressanta undersökningar av ljudskillnader i språket samt att det krävs psykologiska och fysiska processer för att tala. Språket är alltså ingenting som är en gång för alltid givet, utan något vi i högsta grad föds in till och något vi ständigt sedan måste anpassa oss efter. Utöver språket har vi ingenting för att forma "mening" i text eller tal. Även kroppsspråk kan ju förstås forma "mening", varför endast en text eller ett tal inte behöver ge sanningen om vad som verkligen har hänt eller avsetts. Jag instämmer med Saussure att språket verkligen är ett socialt fenomen, inte något objektivt färdigt och tillgängligt för ett isolerat cogito.

Och det är också här jag tycker nyttan med språkfilosofin (gärna fenomenologiskt kopplad) blir tydlig: Jag tror att språkfilosofin också kan utgöra ett viktigt demokratiskt verktyg. Språkfilosofin kan alltså tjäna till att avslöja ordens användning och mening när politiker lägger fram sina förslag eller argumenterar för någonting, och genom att undersöka svårigheterna när ett förslag uttrycks, så ger det i sig kraft att ifrågasätta eller förbättra ett befintligt förslag.

Med kännedom om språkets inneboende vaghet och tydliga utgångspunkter om att försöka förstå helheten, inte bara det som faktiskt sägs eller står att läsa, så tror jag också att det kan ge redskap för fler att våga säga ifrån. Det blir tydligt att språket tillhör oss alla, och trots att vi tvingats till vårt språk i någon mening så är det ändå en högst demokratisk institution: Alla har tillgång till det, alla får använda sig av det, alla har möjlighet att göra tolkningar.

Sedan sker sannolikt inte detta på lika villkor - och även därför ligger också en demokratisk vinst i att bryta ner föreställningen om att språket är något objektivt som stiger ner till våra medvetanden. "Till sakerna själva" - kan vara inte bara en effektiv metod för att ifrågasätta politiker, det kan också vara ett sätt att stärka demokratin.

Mvh
Anders