2008-10-28

Hur blir man en bra filosof?


Idag när jag åkte till jobbet så satt jag och funderade på hur man egentligen blir en bra filosof. Vad utmärker en person som är bra på att filosofera? Och varför verkar frågan så mycket mer annorlunda än frågan hur man blir t.ex. en bra snickare eller en bra jurist?

Jag ställde mig frågan eftersom jag insåg att det finns filosofer som jag tycker bättre om än andra, och som jag anser att jag har lärt mig mer av än andra. Exempel på sådana är t.ex. David Hume, R.M. Hare, Karl Popper, Robert Nozick och Torbjörn Tännsjö (som jag dessutom haft förmånen att ha som lärare). Jag delar inte alltid deras åsikter eller idéer, men ändå tycker jag att de är bra filosofer.

Men vad är det som gör att jag tycker de är bra? Finns det några grundantaganden man måste göra för att vara en bra filosof? Och vad utesluter man i så fall?

Många filosofer har beklagat sig över att filosofin inte kan mäta sig med den vetenskapliga utvecklingen i övrigt. Det kan ibland verka som att filosofin står kvar på ruta ett hela tiden och inte gör några framsteg överhuvudtaget; att det mesta av modern filosofi bara är fotnoter till Platon, och resten lite varianter på olika slags tidigare frågeställningar. Det torde vara svårt att utmärka sig i ett sådant klimat.

Så, vad är det som gör att jag tycker de nämnda filosoferna är bra? Som jag ser det så är det nog det att de granskar begrepp kritiskt, de använder sig konsekvent av sin egen metod och de reserverar sig för att de kan ha fel.

Det låter ju ganska enkelt. Samtidigt är det på sin höjd bara nödvändiga villkor för att vara en bra filosof, men knappast tillräckliga. Kritik kan ju vara obefogad eller rentav felaktig eller dålig, att använda sig konsekvent av en metod säger ju ingenting om metoden i sig och att reservera sig för att man kan ha fel kan ju vara ett utslag av falsk blygsamhet eller okunnighet.

Så kanske måste man också konstatera att en bra filosof per definition ska vara rationell och kan argumentera på ett sakligt sätt för sin sak? Då uppkommer förstås frågan vad som är ”rationellt” i det här sammanhanget. Det är lätt att säga att man ska vara rationell, men samtidigt kan det användas som ett slagord för i stort sett vem som helst som vill vinna poäng i en debatt. Att vara rationell kan ibland användas synonymt med ”bra”. Så vill jag inte använda ordet här. Rationell som ett kriterium för att vara bra på filosofi tror jag handlar om att man som filosof tar ställning för den kritiska rationalismen. Som Karl Popper uppmärksammar så handlar det om ett moraliskt ställningstagande. Jag tror inte att det utesluter den som kritiserar rationaliteten, så länge det sker på rationella, kritiska, grunder. Men att däremot kritisera den kritiska rationalismen med irrationella grunder är exempel på dålig filosofi. Utmärkande för en irrationell grund är att den är ofalsifierbar, motsägelsefull och/eller saknar ett logiskt samband med det skäl man lägger fram. En bra filosof bör hålla sig långt borta från sådant, och bara acceptera det en enda gång – nämligen när han eller hon accepterar rationalismen. Men inte senare.

Ska en bra filosof ha läst mycket filosofi? Egentligen borde inte det vara något krav, men jag tror definitivt att det underlättar. Ytterligare studier kan klargöra hur andra har tänkt, det kan utmana tanken i fler situationer eller ge fler bra redskap vid olika slags beslut. Om den kritiska rationalismen är korrekt, så borde definitivt chanserna öka för att man kan upptäcka felaktigheter eller motsägelser i metoden. Eftersom man i så fall utgår från samma spelregler. Använder man sig av en irrationell metod, så kan exakt vad som helst accepteras, och det leder inga tankar framåt. Möjligen på den kulturella scenen, men inte i filosofin som ju strävar efter sanningen. Och liksom inom vetenskapen, så torde metoden tillhöra det allra viktigaste för filosofin.

Men framför allt tror jag att en bra filosof har en öppen attityd och ett öppet sinne för sin omvärld. Den gode filosofen blir glad om han blir överbevisad om att metoden visade sig ha brister, eller om det gick att tänka på något annat sätt.

Så, vid närmare eftertanke tror jag att en bra filosof är någon som har läst mycket filosofi, som granskar begrepp kritiskt, som använder sig konsekvent av en given rationell metod och som alltid gör sitt bästa för att försöka bli överbevisad.

Eller i en kortare variant; en bra filosof är sannolikt väldigt kunnig i tänkandets konst. Och en bra filosof torde vara en på det hela taget väldigt trevlig person.

4 kommentarer:

Louise W sa...

Hej!

Det var ett jättebra inlägg som jag instämmer i!

Jag undrar dock hur du resonerat när du skriver att "Och en bra filosof torde vara en på det hela taget väldigt trevlig person". Jag håller visserligen med dig om det, men är nyfiken på hur du resonerade dig fram till det.

Kram
Louise

Anders Ekman sa...

Hej Louise! :)

Tack för kommentaren!

Ja, vad kännetecknar en trevlig person vanligtvis? För mig är det sådana saker som t.ex. öppenhet, en vilja av att förstå vad andra menar och en djup insikt i att man själv kan ha fel. Och för en filosof så är dessa redskap själva professionen som kan skilja en bra filosof från en allmän tyckare. Motsatsvis kan nog också sägas att den som bara är intresserad av att höra sina egna åsikter och som inte har förmåga att någon gång emellanåt se bristerna i sina egna resonemang med all sannolikhet blir en ganska dålig filosof.

Karl Popper tycker jag tydliggör det hela i den här passagen: ”Varken observationer eller förnuftet är privilegierade. Intellektuell intuition och fantasi är högst betydelsefulla, men de är inte pålitliga: de kan framställa saker och ting mycket klart, och ändå vara missvisande. De är oumbärliga såsom våra teoriers huvudkällor; men de flesta av våra teorier är ändå felaktiga. Observationens och förnuftets viktigaste funktion, och även intuitionens och fantasin är att hjälpa oss i den kritiska undersökningen av de djärva gissningarna, som är vårt medel att undersöka det okända” (Karl Popper i Miller, David, Popper i urval, 1997, s. 58).

Jag vill därför göra ett antagande enligt följande. Mänsklig fantasi och intellektuell nyfikenhet frodas bäst i en trevlig och öppen miljö, och därför kommer enligt mitt förmodande en riktigt bra filosof att utmärka sig i det att han eller hon verkar för ett öppet och trevligt klimat där det är möjligt att göra misstag, ja, rentav bidra till en miljö där var och en kan diskutera egna misstag för att lära sig av dem. Och där det är tillåtet att testa och pröva tanken, oavsett var den leder honom/henne.

Mvh
Anders

Anonym sa...

Ju oftare en människa ifrågasätter allt utan att diskriminera mellan det "allt" innebär, desto mer filosofisk är hon. Enligt mig behöver det inte vara svårare än så, men då är jag också mer intresserad av metafysik, existentialism och inriktningen poststrukturalism.

/M

Anonym sa...

Anonym:

Du kanske inte vet det, men Anders Ekman dog den 11:e juni.

Det är alldeles ohyggligt sorgligt. En oerhört förlust.

/Göran Hestner