Ska idag närvara på begravning, och man blir aldrig så påmind som på begravningar om att man inte kommer att leva för evigt. Det gäller att ta vara på tiden, filosofera, göra och se så mycket man kan, ha roligt och njuta så länge man lever. Efter döden, intet (eller ja, att chansa på motsatsen verkar det helt enkelt inte finnas några goda skäl för att göra. Oddsen är helt enkelt för dåliga om vi betraktar all tillgänglig vetenskap hittills).
Det kan ju ibland kännas lite stressigt att tänka på att man en gång ska upphöra, och att tiden i livet är så väldigt kort, ja, i alla fall sett ur ett kosmologiskt perspektiv. Ändå fortsätter vi att leva som om vi aldrig skulle dö. Going concern, vi ska alltid leva vidare. Döden berör oss inte förrän vi väl är där.
Å ena sidan: Ja, vi är obetydliga och ingenting vi gör verkar egentligen spela någon roll.
Å andra sidan: Vi kan skapa vår egen betydelse, och få precis allting i vårt universum att spela roll.
Vila i frid, mormor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är samtidigt viktigt att vi alla har fullständigt klart för oss att en vacker dag så ligger vi i kistan!
Med den glasklara vetskapen så kanske det klarnar vad man borde ägna sig åt medan man lever.
Religionen är något som leder oss på villovägar. Ingen religiös människa, eller någon annan för den delen, har någonsin upplevt något efter jordelivet.
Enda sättet att att slippa oroa sig för döden är att konfrontera tanken i sin djupaste innebörd.
Bara dumma och/eller fega människor är religiösa. Det är min bestämda uppfattning. OCH trot om ni vill, jag är INGEN cyniker! ÄLSKAR livet!
Skicka en kommentar