2005-12-20

Experterna bör inte nödvändigtvis styra

”Endast de mest intelligenta bör styra staten.”

För många högerteknokrater vars demokratisyn är ungefär i linje med Platons dystra demokratisyn (och som ju också ansåg att de visaste, filosoferna, borde styra staten) är ofta detta en rimlig inställning. Jag diskuterade detta för ett tag sedan, och kände att det kunde vara idé att skriva ett inlägg om just detta. Jag vill förklara varför jag inte anser det vara en särskilt rimlig hållning överhuvudtaget.

Här skall alltså först konstateras att jag förkastar varje ansträngning av att säga att "endast de mest intelligenta bör styra". Det vore faktiskt ren galenskap. Det betyder dock inte att jag inte instämmer i "det är bra att politiker är intelligenta". För det är naturligtvis bra med intelligenta politiker. Politiker får gärna vara smarta för mig. Skillnaden är att i det förra fallet så vet vi ingenting om vilka värden som politikerna vill föra över på oss, i det andra fallet så är det närmast en iakttagelse om önskvärda egenskaper hos en styrande.

För mig är det alltså värdena som en person har som är helt och hållet avgörande om jag röstar på personen (eller partiets företrädare i val). Att vara filosof eller att vara intelligent säger ingenting om hur den personen skulle styra t ex en stat. Filosofer har många olika åsikter och tankar. Likaså intelligenta människor. Det kan vara ”intelligent” att låta alla andra slava för sig. Men skulle människor verkligen vilja leva i en slavstat bara därför att det fanns en person som var mest intelligent av alla? Skulle vi acceptera intelligens som ett legitimt skäl för maktutövning, oavsett hur bestialisk denna maktutövning skulle te sig? Antagligen inte.

Anledningen är mycket enkel. Det följer nämligen inte med nödvändighet att experterna eller de mest intelligenta är de mest lämpade att uttala sig om normer och värderingar. Vad säger att en expert på patenträtt inte skulle förorda ett patentsystem där man får patent på t ex affärsmetoder och andra mycket långtgående patenträttigheter? Vad säger att en expert på genteknologi inte skulle förorda mänskliga kloner? Vad säger att en expert på skatter inte skulle förespråka 0% eller 65% i skatt? Vad säger att en expert i juridik inte skulle förespråka en ordning där gärningsmannen måste bevisa sin oskuld?

Problemet är att många tycks utgå från att experter är värdeneutrala, vilket naturligtvis är en myt. Det finns ingenting sådant som objektiv moral, som vi kan komma fram till genom vetenskapliga metoder och som endast behärskas av de kunnigaste inom området.

En god debattör jag högaktar ville visa att jag hade fel och gav mig följande exempel: "Per definition så har alltid den med kunskap större sannolikhet att fatta ett bättre beslut än en okunnigare, och eftersom allt annat är lika så är det bättre att låta de kunnigare styra.".

Det kan låta ganska övertygande, för vem vill ha en komplett idiot som styr över sig?Kärnpunkten här är dock vem som definierar vad som är ett "bättre" beslut. Ett ”bättre beslut” betyder inte någonting annat än ”bättre utifrån den samhällssyn jag själv representerar”. Det är en fråga om vilken moralisk inriktning som är bäst utifrån vad jag själv tycker.

Om det värsta utfallet för ett politiskt beslut på en skala var 0 med en kunnig person, och utfallet för en okunnig var högre än 0, t ex slumpmässigt 5 (och jag vill uppnå 10), så är det ju närmast självklart att välja den okunnige framför den kunnige om jag vill komma så nära min egen samhällssyn som möjligt och därmed maximera utfallet.

Om den kunnigare är en grym, men begåvad, fascist så föredrar jag nog till och med att slumpen avgör frågan än att det värsta scenariot (för mig) kommer att avgöra, dvs att fascisten styr. Alltså skulle en okunnig person som närmast tog slumpartade beslut i så fall vara betydligt bättre än en kunnig person som ville förslava mig och alla jag känner.

Om den kunnige fascisten säger att vi bör kunna döda människor för att få fram erkännanden (0), om den okunnige säger att vi inte bör få döda människor för att få fram erkännanden men åtminstone kunna bugga alla telefoner när som helst (5) så är det rationellt att välja (5) före (0), om jag själv förespråkar ett alternativ som inte står till buds, nämligen (10) att buggning ska få finnas, men vara mer inskränkt än i alternativet (5) genom t ex att bara inrikta sig på misstänkta, prövas i domstol et cetera.

Med detta vill jag visa att 1) det inte är irrationellt att förespråka en ordning där inte experterna styr samt att 2) experter är experter i sak, men att det inte ger ledning för vad som är moraliskt riktigt.

Vi bör tvärtom vara glada över att de styrande är precis som vilka andra människor som helst.

Det finns inga övermänniskor, det finns bara människor.

God jul och gott nytt år!

Anders Ekman

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för ett intressant inlägg, även om frågan rymmer långt mycket större plats för diskussion än vad som finnes plats för här, så är jag säker på att jag har lust att återkomma i ämnet.

Annars hoppas jag du får en God Jul, och att du får komma hem (norrut?) över helgerna någonting!

Mvh
Anders Lundberg

Anonym sa...

Mmm...

Ett mycket bra inlägg! =)

God Jul och Gott Nytt År på er allesammans!

Anonym sa...

-"För mig är det alltså värdena som en person har som är helt och hållet avgörande om jag röstar på personen"

Du förstår konsekvenserna av detta utan att jag egentligen behöver skriva det - men jag klargör det i alla fall.

Du ser alltså hellre en person som ledare utan kunskaper men som förespråkar (tja, låt oss anta något) att alla i Sverige skall ha det bra ställt. Detta är ledarens moraliska mål.

Med ledarens brist på kunskap (han besitter ju bara moraliska värden som du relaterar till) så börjar han kräva in 90% i skatt för att kunna ge till dem fattiga. Företag flyr och likaså gör kapital. Sveriges ekonomi går under och de fattiga blir än fattigare. Som jag tidigare skrev - lekmannens beslut har alltid per definiton lägre sannolikhet att leda till önskade resultat än expertens.

Ett väldigt barnsligt exempel, jag vet - men det jag vill illustrera är att om ledaren inte besitter "expertkunskaper" så är dennes moraliska egenskaper av ingen nytta. För vad spelar det för roll om ledaren ser ett bättre Sverige i framtiden om den inte har någon som helst aning om hur man uppnår detta Sverige?

-"Det följer nämligen inte med nödvändighet att experterna eller de mest intelligenta är de mest lämpade att uttala sig om normer och värderingar/.../Problemet är att många tycks utgå från att experter är värdeneutrala, vilket naturligtvis är en myt."

Jag utgår inte ifrån att experter är värdeneutrala - vilket du själv poängterar längre ner i ditt inlägg. Mitt argument anser du "låta ganska övertygande, för vem vill ha en komplett idiot som styr över sig? Kärnpunkten här är dock vem som definierar vad som är ett "bättre" beslut. Ett ”bättre beslut” betyder inte någonting annat än ”bättre utifrån den samhällssyn jag själv representerar”."

När jag talar om ett "bättre" beslut så menar jag "bättre" på att nå de konsekvenser man ville uppnå, inte moraliskt bättre (ett antagande vore där att "allt annat lika").

Ett beslut fattat på bredare kunskapsgrund av en visare människa blir alltid ett "bättre" beslut i den meningen att det har större sannolikhet att nå önskade effekter. Ett godtyckligt beslut har låg sannolikhet (50/50 ner till %->0) för att resultera i önskade effekter.

Alltså är ett beslut fattat av en person med större kunskapsgrund och visdom alltid "bättre" än lekmannens.

Vad som då kvarstår är att det är irrationellt att inte välja ett expertstyre om vi samtidigt anser att ingen är bättre på att moralisera än den andra.

Men ett vidare - och mer vågat antagande vore att säga att experten också kan moralisera bättre än lekmannen (vilket jag också anser). Med mer kunskap undviker man lättare motsägelser, ergo filosoferar/moraliserar man bättre.

Så vad som kvarstår är att "experten" är bättre i alla avseenden om allt annat lika.

Det vore irrationellt att inte välja experten i min mening.

MVH: DonWadenius

God Jul Eken!

Anders Ekman sa...

Hej DonWadenius,

Tack för din kommentar. Den här diskussionen är viktig, och jag är glad för att du ger din synpunkt på detta. Ditt exempel är inte alls barnsligt, utan tvärtom högst relevant och intressant.

Du skriver att min preferens är ”hellre en person som ledare utan kunskaper men som förespråkar (tja, låt oss anta något) att alla i Sverige skall ha det bra ställt.”. Detta är en rättvisande bild i så måtto att jag inte anser att personen, för att ha en styrande position, måste ha expertkunskaper på något särskilt område för att styra. Utan kunskaper kan han ju rimligen inte vara ifall han åtminstone har möjlighet att forma en moralisk regel (att alla ska ha det bra). Antagligen är det nog för övrigt en moralisk regel som personen kommer klara sig ganska långt med.

Omvänt kan en expert som inte har några moraliska regler för sitt handlande (eller kanske rentav omoraliska regler för sitt handlande, t ex ”jag vill att alla ska ha det sämre än jag”) antagligen långt mycket farligare än den okunnige moralisten.

Det bör observeras att jag inte förespråkar att de mest korkade människorna alltid skall ha makten!

Det vore onekligen en intressant utgångspunkt, men ger inte rättvisa åt vad jag tycker. Som Karl Popper gjorde så utgår jag ifrån att Platons fråga om vem som bör härska är felställd. Vi bör istället inrikta oss på att ha skydd i staten som just förhindrar sådana åtgärder som du pekar på. Genom att ha spärrar i staten som förhindrar en tokstolle från att göra för mycket skada, som lekmannen som på eget bevåg skulle höja skatten till 90% för att uppnå sitt mål, så kommer visserligen effektiviteten att förlora gentemot ett snabbt demokratiskt genomslag. För demokratins upprätthållande på sikt torde det dock vara det mest rationella.

Inte heller menar jag att styret ska sakna tillgång till expertkunskaper eller avstå från att hämta in expertsynpunkter. Det är tvärtom viktigt att ha. Men ja, har ledaren målet att alla ska ha det bra så är det en behaglig norm för mig och jag skulle hellre se honom på ledarposten än någon med extrema expertkunskaper men som främst ville att han själv skulle ha det bra (vilket skulle vara en sämre norm i mina ögon).

Experten kan ju uttala sig om huruvida målet som lekmannen ställer upp kommer att nås om de föreslagna åtgärderna vidtas eller inte. Då är de moraliska målen högst väsentliga. I det här fallet är det ”att alla ska ha det bra.”. Experten kan visa på att målen inte kommer att uppfyllas om de föreslagna åtgärderna vidtas. Men experten kan ha en helt egen moralisk agenda för egen del. Vad som utmärker expertens råd bör dock vara att han eller hon har sin grund i en vetenskaplig metod.

Du skriver: ”När jag talar om ett ’bättre’ beslut så menar jag ’bättre’ på att nå de konsekvenser man ville uppnå, inte moraliskt bättre (ett antagande vore där att ’allt annat lika’).

Om det endast rör sig om en teknisk fråga så kan jag hålla med dig om att experten antagligen har bättre kunskap om att nå vissa effekter utifrån sakkunskapen. Men, och det här måste uppmärksammas, begreppet ”bättre” innebär en värdering. Och talar vi nu om åsikter som de respektive personerna, experten och lekmannen, kan ha så måste vi ju också våga fråga oss vilka moraliska värderingar som personerna har och vilka normativa överväganden som personerna gör. Även om experten bättre kan förstå vilka alternativ som finns, så kan han ju vara det värsta tänkbara alternativet i moralisk mening. Han kan ju föreslå fullkomligt vidriga idéer, som alla mycket konsekvent och snabbt ger genomslag i samhället.

I sammanhanget måste kanske poängteras att ”kunskap” inte kan betyda enbart vetenskap, teoretisk kunskap, utan måste innehålla praktisk kunskap likaså. När jag talar om ett ”bättre beslut” så menar jag ett moraliskt bättre beslut (enligt mig).

En situation där allt annat är lika förutom att den ene är expert och den andre är lekman existerar inte, såvida personerna varit siamesiska tvillingar och den ene studerat hårt medan den andre lyssnat på hip hop. Emellertid torde sådana fall vara ytterst sällsynta.

Utifrån denna syn, där alltså moralen får företräde, så är det ju närmast uppenbart att jag om jag röstade på en person som skulle styra skulle välja en normalbegåvad socialdemokrat med en god vilja framför en extremt kunnig ekonom, men som också var uttalad nazist.

Även om nazisten i teknisk mening på ett mer kunskapsbaserat sätt skulle kunna nå sitt mål kraftfullt och snabbt, så skulle det ändå i moralisk mening för mig vara betydligt sämre (värsta tänkbara utfall för mig).

Därför vore det irrationellt för mig (irrationellt, här i betydelsen att jag skulle välja bort det värde som jag värderar högst) att välja experten framför lekmannen, såvida jag inte hade någon kunskap om hans moraliska hållning och politiska åsikter.

Att en expert skulle besitta en högre moral än lekmannen är för mig en fullkomligt verklighetsfrämmande åsikt. Experter liksom framstående moralfilosofer gör sig ständigt skyldiga till brister i moraliska och filosofiska resonemang. De utelämnar frågor och avgränsar sig ständigt (vilket är nödvändigt). Dessutom har de olika uppfattningar om vad moral är och vilken moral som är att föredra. Alltså inte ens de främsta experterna på moral tycks vara någon säker källa till vad vi ska tycka. Normerna har större betydelse än kunskapen för riktningen. Det är genom att uttala "vi bör", "vi ska" som någonting händer. Genom att säga "jag vet" så kan du i bästa fall få folk att lyssna.

Så jag tror att vi kommer att klara oss långt med styrande som är som folk är mest och vill att alla ska ha det bra. Sedan är det naturligtvis bra att lyssna på dem som vet de tekniska detaljerna. Men moralen tillhör rimligen människorna och demokratin, inte experterna.

Tack detsamma!

Mvh
Anders