De senaste dagarna har jag diskuterat tro och vetande en hel del. Jag har pratat med människor som vill att religiösa övertygelser ska prägla hela samhällslivet, och att de lagar som gudarna har bestämt ska genomsyra samhällets lagar. Huruvida gudarna existerar eller inte är ingenting som vi kommer få svar på. Det mest troliga förstås är att de inte gör det, precis på samma sätt som det mest troliga är att älvor eller Näcken inte finns. Nå, det spelar nog inte så stor roll om gudarna finns eller inte.
Men diskussionerna har fått mig att fundera över en sak.
Idag, med modern vetenskap och mängder av framsteg för det mänskliga projektet, så borde vi ju veta bättre. Vi borde förstå hur viktigt det är att människor får vara fria i tanken. Vi borde förstå hur viktigt det är att ha ett fritt forskningsklimat. Vi borde inse att gudarna inte är några objektivt bevisbara enheter, och att de därför inte kan ge oss några förmaningar.
För en del känns detta läskigt, främmande och otryggt.
Men borde vi inte bara kunna säga: "Jamen, det räcker nu gott att vi bara har varandra. Och det räcker gott med att vi kan på olika sätt bidra till att stärka det mänskliga projektet - genom kulturen, filosofin, vetenskapen, lyckan och kärleken."
På så sätt tror jag vi kan bli bättre människor, och på sikt få en bättre mänsklighet också. Visst, det är ett enormt jobb framför oss. På de flesta håll i världen är utbildning och kritiskt ifrågasättande fortfarande bristvaror.
Men man måste ju börja någonstans. Ett sätt är att gå ur Svenska Kyrkan (gamla kyrkbyggnader betalas ju via vanliga skatten) och därigenom i normalfallet spara ca 3-5 000 kr varje år. Ett annat sätt är att gå med i Förbundet humanisterna för att göra världen lite mer mänsklig. Och det mänskliga projektet lite mer kunskaps- och vetenskapsinriktat.
Trevlig midsommar!
/A
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hej Peter!
Tack för din länk, det var en intressant läsning! Ditt synsätt är väldigt behagligt och reflekterande nyanserat på ett sätt som jag verkligen gillar.
Jag tyckte särskilt om det du skrev om att tillvaron behöver både klarsyn och vitalitet. Det om något var väldigt klarsynt! ;)
/Anders
Varje förnuftig person borde inse att Gud är något högst osannolikt. Jag tror det är få som inte inser detta på ett intellektuellt plan.
INTE ETT ENDA BEVIS finns!
Att så många ändå är religiösa beror enligt mig på att dom är RÄDDA FÖR DÖDEN! Dom har svårt att acceptera att ALLT är slut efter döden. Det ÄR en kuslig insikt!
Men att ändå acceptera detta handlar om mänsklig mognad! Kanske snarare emotionell sådan!
Många saknar uppenbarligen den mognaden!
Vissa behöver religion, andra inte!
Humanism är det enda förnuftiga!
Ju svagare/mindre religion, desto bättre!
Att religion undantagsvis kan vara nyttig ändrar inte denna generella slutsats!
Men vågar vi agera i enlighet med denna slutsats?
Vad är vår filosofi värd om vi inte ens vågar kritisera religion, när det är påkallat? INTE ETT SKIT!
Klartexten,
Att kritisera religioner är sällan enkelt. Dels för att du kommer framstå som en person som vill göra alltför stora förändringar, dels för att du framställs som en person som attackerar enskildas trosuppfattningar.
Intellektuellt sett förstår människor nog att gudarna inte finns på riktigt. Men gud nåde den som vågar lyfta frågan och påpeka att kejsaren faktiskt är naken!
Det säger en hel del om hur långt vi har kvar att vandra för att berätta för världen om vetenskap och humanism.
Var finns bevisen för att allt är slut efter den fysiska döden?
Stefan,
låt oss anta att vi säger att vi bör tro på det som vi - för tillfället - har bäst skäl för att tro på.
Din fråga kan därför omformuleras enligt följande: Finns det något stöd för att livet, som vi känner till det, fortsätter efter att hjärnans funktioner totalt och oåterkalleligen har upphört?
Hjärnans funktioner styr onekligen allting hos oss - talet, tanken, minnen, omdömesförmågan, perceptionsförmågan, kognitionen m.m. Allt det vi kallar "att vara medveten".
Något stöd för att människor som saknar detta fortsätter att vara medvetna finns idag inte. Däremot finns stöd för att hjärnans funktioner är väsentliga för oss och att dessa funktioner slutar att fungera när vi dör. Inte ett enda dokumenterat fall av medvetenhet har kunnat konstaterats hos hjärndöda människor.
Mot bakgrund av det ovan sagda framstår det därför som att vi har bäst skäl för att tro att livet eller det medvetna hos oss inte fortsätter efter det att hjärnans funktioner totalt och oåterkalligen har upphört.
Detta medvetande är vad vetenskapen inte kan förklara.
Man kan konstatera hjärndöd med hjälp av magnet röntgen.
Vatten molekylernas läge ger ett säkert besked om skadans omfattning.
Kroppen i sig är automatiserad och kan fortsätta leva, så länge näring tillförs.
Likt en växt, utan medvetande.
Alla organismer eller kroppar är om man tror på evolutionsteorin skapade ur en
cell som blev två...
Denna cell skapad efter det att en stor explosion skapade tid och rum, dvs universum.
Som består av mestadels väte.
En cell är en hel värd i sig... DNA, kromosomer som innehåller en ofantlig mängd information.
Allt bestående av atomer som i sin minsta enligt vetenskapen kända beståndsdel är kvarken.
Vetenskapen vet inte idag vad som bildar massa. Man letar efter Higgs bosson med partikel acceleratorn i Cern för att om möjligt hitta ett svar. Vi vet alltså inte vad massa är fast vi kan se den.
Allt vi vet är reaktioner mellan ämnen eller energier.
Om vi packar ihop allt vi vet här på vår jord blir storleken på det vi vet en ärta, resten vet vi
inget om. Det är vad vetenskapen visar, alltså inget jag tror. Resten är detta som ger allt sin massa.
En intressant sak i experimentet är att man lyckas bara nå 99,9999% ljusets hastighet??varför
har jag inte sett ett svar på.
Jag förstår absolut att forskare och logiska individer bara ser det vi är medvetna om.
Det man kan uppleva som går utanför den erkända massans tro, förstår jag att
det kan vara svårt att ta in i ett logiskt sunt tänkande.
Det kan ju vara rena hallucinationer vi tokskallar upplever.
Att religiösa människors tro blir så fel beror mest på det du själv nämner.
Att begränsa sig för nya tankar är inte utvecklande, men den syn jag har ger dessa människor lika rätt som någon annan. Dom har bara inte nått lika långt i sin utveckling.
Dom mest utvecklade människorna hittar vi i konstnärliga personer.
Dom lägst utvecklade är alfa hanar som pinkar in sitt revir.
Jag tror vi är en del av det oändliga dvs reinkarnation är lika naturligt för mig som vatten för dig.
Med vänlig hälsning Stefan
"Jag tror vi är en del av det oändliga dvs reinkarnation är lika naturligt för mig som vatten för dig."
Varför tror du det? Vilka skäl, om det inte är rent logiska/erfarenhetsmässiga skäl, gör att du tror på reinkarnation som ett faktum?
När jag baserar mig på logik och beprövad erfarenhet, så inser jag naturligtvis att det är induktion. Dvs, hittills har vetenskapen väldigt ofta träffat rätt i sina förutsägelser varför jag använder mig av dessa metoder.
Allt avgörs av vilken metod man har för att komma fram till något.
Skicka en kommentar