Det är val till EU-parlamentet imorgon. När man ser valaffischerna undrar man om det inte hade varit bättre av partierna att skänka kampanjpengarna till välgörande ändamål istället för till konsulter vars uppgift synes ha varit att slåss om vem som kan göra den flataste valaffischen: "Agera för Sveriges bästa" (nähä! Och jag som ville ha modiga kandidater som agerar för Sveriges sämsta!), "Ja till EU" (Har vi inte varit medlemmar ett tag nu...?), "En garant för freden" (Hmm. Vilken tur, eftersom svenska partier verkligen har varit på krigsstigen den senaste tiden...), "Jobben främst" (Men först en rejäl pension. Men allra främst en god hälsa och i första hand lyckliga timmar på jorden.).
Parodier av en valrörelse när den är som sämst.
Som väljare är det svårt att få någon bild av vad partierna egentligen vill göra nere i Bryssel och Strassbourg. Än mindre går det att se några större avgörande skillnader mellan partierna.
Jag ser (minst) två problem med det här valet:
1) Partierna talar om EU-parlamentet som om det var det viktigaste i världen. Man borde ärligt tala om att EU-parlamentet inte kan göra allting som ett nationellt parlament vanligen gör. Parlamentet är inte ens den viktigaste institutionen i EU för att producera ny lagstiftning, och sett utifrån så framstår EU-parlamentet närmast som en något större TV-soffa där man väljer in sin tyckare (och kanske bör det fortsättningsvis även vara så...).
2) Få väljare vet vad EU-parlamentet faktiskt gör. En komplicerad lagstiftningsprocess förenklar inte direkt saken. Inte heller partierna själva verkar ha så bra koll på detta, utan av valaffischerna och debatterna att döma talar de istället i floskelartade termer som om de inte ens själva förstod sitt uppdrag.
Kanske är det så att man får det valdeltagande man förtjänar, och för egen del får jag lite skolvalsvibbar av det här valet, som om det vore ett val på låtsas. Om fler har den känslan, torde det på sikt kunna bli ett demokratiskt bekymmer. Dvs. om allmänna val får karaktär av låtsasval där ingenting längre betyder någonting, så kan människor sluta rösta för att de inser att deras röster inte är värda mer än vad som står på valaffischerna eller kampanjballongerna. Och om uppfattningen att politik inte förändrar ett dugg blir allmänt spridd, så riskerar folks intresse för politik i allmänhet också falna. Det vore en demokratisk förlust.
Kanske är det bara därför jag går och röstar på söndag: För att kvarhålla någon slags respekt för demokratiska symboler och handlingar. Inte för att jag tror att mitt liv kommer att påverkas på något avgörande sätt.
Och det är illavarslande nog.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ett mycket intressant och ärligt inlägg!
...utan tvivel är man inte klok, som Tage Danielsson sade. Det är kanske där någonstans som förklaringen till EU-projektet finns, Folket tvivlar uppenbarligen, och vill se resultat i att EU förmår göra SITT för att Folket skall kunna känna ett mycket mer odelat förtroende än vad det gör idag. Med resultat menas exempelvis att helt enkelt sänka sina ersättningar och andra saker som Folket helt uppenbart hänger upp sig på, vilket framkommer gång på gång på gång Folk blir tillfrågade...
Alternativet är ju att EU i stort börjar leverera resultat som är i paritet med de ersättningar som förekommer, något som verkar svårt...
Eller så är båda dessa förväntningar orimliga, och då vore det mer trovärdigt att berätta det:
1. Vi kommer inte sänka våra arvoden och löner
2. Vi kommer inte kunna leverera resultat i paritet med dessa
Det är i grunden inbyggt i tanken på stora otympliga institutioner att de kommer vara trögrörliga, och att de kommer vara långt bort och långt ifrån - det är var och en förmögen att se, som inte är mitt inne i dem.
Kanske är det därför Folket tvivlar över deras förmåga, och alldeles oavsett Folk anser att de nog behövs, på något sätt, inte direkt brinner för dem...
Skicka en kommentar