Rättens legitimitet

Nu till ett par frågor som jag ser som angelägna för att förstå hur jag ser på staten och rättsligt liv överhuvudtaget:

1) När har en stat bildats?

En stat har bildats när människor inom dess territorium uppfattar det som en stat med rätt att fatta bindande beslut för medborgarna har staten en (förvisso skapad) formell legitimitet att handla.

2) Vad grundar sig upprättandet av staten i?

Staten i sig är ingenting gott eller ont. Den är bara ett faktum som vi tvingas att förhålla oss till som människor i staten. Augustinus uttrycker statens tillskapade makt på följande sätt:

"How like Kingdoms without Justice are to Robberies. Justice being taken away, then, what are kingdoms but great robberies? For what are robberies themselves, but little kingdoms? The band itself is made up of men; it is ruled by the authority of a prince, it is knit together by the pact of the confederacy; the booty is divided by the law agreed on.". (The City of God, Book IV, Ch. IV).

Augustinus såg inte - vilket här får anses som överraskande med tanke på hans religiösa övertygelse - staten som grundad i rättvisan. Staten grundade sig istället i den fysiska makten (Bjarup, Jes, Rättsteori och rättsordning, 2 u, sid. 46). Jag instämmer i detta, staten är en funktion av mänskliga processer, där helheten som utgör staten blir starkare än var och en av de enskilda individerna i staten. Grunden för staten kan inte sökas i rättvisa, förnuft eller någonting annat. Vi kan bara konstatera att den finns.

3) Hur känns statens rätt igen?

Man bör enligt min mening utgå från de yttre uttrycken för rättsreglerna och det sätt på vilket de tillkommit för att känna igen rättsregler vid statligt maktutövande. Rättens giltighet bör motsvara logiska krav genom att utgå från vad man finner i verkligheten. Rättsreglerna är legitima i egenskap av "statens vilja". Med begreppet "statens vilja" menar jag alla de mekanismer som ligger bakom uttrycken en särskild lag får genom förberedandet av lagen, antagandet av lagen samt tillämpningen av lagen genom beslut fattade av statliga organ. Reglerna blir effektiva genom en sanktion som kan framtvinga ett visst beteende.

Jag ser mig på dessa grunder som rättspositivist.

4) Hur får rätten legitimitet?

Legitimiteten för rätten beror på att reglerna har tillkommit i enlighet med principerna för rättsbildning i ett demokratiskt samhälle (Se t ex Dworkin, Law's Empire, p 190 ff).

5) Varur härleds då legitimiteten i den demokratiska rättsbildningen?

Om vi accepterar demokratin har vi också accepterat dess rättbildning. Det innebär dock ingen entydig bestämning av rättens giltighet. Vi får istället förlita oss på att vi godtar de krav som ställs på den rättsliga beslutsverksamheten.

6) Har vi en moralisk skyldighet att följa lagen?

Nej. Lagen är bara en moralisk anvisning från statens sida om vad som är det rätta handlandet. (jmfr Joseph Raz). Någon moralisk förpliktelse att handla lagligt finns inte.

Generellt sett anser jag dock att man i en rättsordning som man uppfattar som demokratisk bör följa lagen, även om man själv inte biträder den. Skälen för att följa eller inte följa en lag bör dock övervägas i varje enskilt fall. Vi har alltid ett eget ansvar för våra handlingar.