Sökande efter makt

Jag tror att få säger att "makt" inte existerar som (ett mänskligt) begrepp. Problemet med makt inses redan i skolbänken då man kunde konstatera att makt är ett abstrakt substantiv. I likhet med t ex "en rättighet" eller "en skyldighet" så går heller inte substantivet "makt" att ta på. Det är ett begrepp som människan skapar i sitt huvud, och makt kan således definieras utifrån situation och utifrån vem som tolkar begreppet.

I en mening kan begreppet makt sättas i samband med den fria viljan. Men makt är inte lika med att ha en obegränsad fri vilja. Låt oss ta Moseboken (1 Mos 2:15-18) som exempel: Skulle vi kalla Adam i Edens lustgård för "mäktig" trots att han är ensam människa i paradiset?

Några säger nej, med hänvisning till Gud som ju enligt dem är allsmäktig. Och det är lite svårt för Adam att slå någon som är allsmäktig. Några säger ja, med hänvisning till individens fria vilja och det skulle förstås även den mest religiöse kunna invända.

Om vi nu tänker bort Gud (som för filosofer som t ex Pufendorf eller Descartes torde ha varit en omöjlighet, annorlunda dock Grotius som trots hans kristna inställning kunde tänka bort Gud vid moraliska eller rättsliga problem) vilka konsekvenser får det för Adams ställning? Han har förvisso makt i förhållande till sig själv och skulle vara den mäktigaste människan på jorden. Men Adam skulle också vara den mest maktlösa människan på jorden. Detta eftersom han skulle vara den ende människan på jorden. Det finns inga andra människor att relatera till.

Begreppet makt får inte någon särskild mening då Adam är ensam, även om han förvisso har ett mycket stort utrymme för att handla utifrån hans relativa fria vilja (hans fria vilja och hans makt är dock begränsade av fysikens lagar och hans kropp). Däremot skulle kunna sägas att Adam har makt över sina egna handlingar och över insekter och vissa djur.

Det är alltså i förhållande till någon eller något annat levande som makt får sin betydelse. När vi säger att någon har mer makt än någon annan så sker det utifrån en social situation. Och det faktum att någon sägs äga makt har betydelse för oss som människor på olika sätt. Redan närvaron av andra människor påverkar oss (Triplett, 1898).

Även om makt alltså är ett abstrakt ord som inte kan förstås med ett givet värde i sig självt, vill jag ändå säga att makt har betydelse och skulle kunna definieras som:

Om ett visst socialt förhållande där förverkligandet av någons föreställningar, önskningar, mål, behov eller hopp beror på någon annan, så har den andre makt över den förre.

Ju fler som berörs av personen i detta avseende, desto större makt torde personen teoretiskt sett ha. Denna slutsats är emellertid inte självklar, eftersom människor i denna mening också kan ha inbördes relationer där i vissa situationer den ene har makt över den andre, men där läget växlar vid en annan situation.

Till exempel: En president kan sägas ha stor makt i förhållande till sin befolkning. Emellertid kan man tänka sig situationer där t ex någon med en suspekt fläck på sin klänning faktiskt får makt i förhållande till själva presidenten.

Begreppet makt är inte så tydligt och klart som vi kanske skulle kunna önska. Vid något tillfälle har vi varit utsatta för någon annans makt. Om inte annat när vi blev nyfödda och faktiskt var helt beroende av våra föräldrars välvilja.

Makt i sig säger sedan ingenting om det är gott eller ont, det är en moralisk fråga för den enskilde att ta ställning till vid varje given situation. Makt är ett sätt för den som har makten att genomföra någonting eller underlåta att göra någonting.

Exempel: I den svenska debatten hörs ibland Maud Olofsson säga att "Socialdemokraterna vill bara sitta vid makten". Uttalandet förtjänar en närmare granskning. I sak har hon antagligen helt rätt. Det är väl närmast självklart att Socialdemokraterna vill ha makt för att kunna genomföra sina idéer.

Men på precis samma sätt vill antagligen Maud Olofsson ha makten. När hon väl har makten blir fler beroende av henne och hon får större spelrum att genomföra sina idéer. Och hon kommer antagligen att föra en helt annan politik och sitta vid makten med ett helt annat politiskt innehåll.

Makt i sig är alltså varken dålig eller bra. Det är innehållet som räknas. Så länge vi har en regering som i hög grad verkar för idéer som jag gillar kommer jag heller inte att verka för att rösta bort regeringen enbart av anledningen att den anses ha eller har större makt än någon annan.

På samma sätt kommer jag nog heller inte att sluta köpa fruktsoppan som jag älskar och istället köpa fiskbullar i någon äcklig sås bara för att jag så ofta köpt fruktsoppa. Jag tycker helt enkelt inte om fiskbullar. Så fiskbulleportionen får stå kvar i butikshyllan medan jag fortsätter äta min fruktsoppa istället.

/Anders Ekman