2005-01-08

Vem bör härska?

Vi ställer oss ofta frågan om vem som bör styra samhället och vi har i regel sökt goda skäl för att anföra ett visst parti, en viss person eller en viss grupp. Frågan som ställts av Platon har brytt våra hjärnor många gånger: Vem eller vilka ska ha makt?

En av den moderna tidens största tänkare, Karl Popper, väljer att angripa frågeställningen på ett annat sätt. För en demokrat är Poppers nya fråga både tänkvärd och förpliktigande på ett helt annat sätt än vad Platons fråga är:

"Det är uppenbart att det, när frågan "Vem bör härska?" väl ställts, är svårt att undvika svar som 'de bästa' eller 'de visaste' eller 'den som är född att härska' eller 'den som behärskar konsten att härska (eller kanske 'den allmänna viljan' eller 'den överlägsna rasen' eller 'industriarbetarna' eller 'folket').

Men som jag ska försöka visa är ett sådant svar, hur övertygande det än må låta - för vem skulle förespråka 'den sämste' eller 'den störste idioten' eller 'den som är född till slav' - rätt värdelöst."

Istället för att fråga oss "Vem bör härska?" skriver Popper att vi bör ställa oss frågan "Hur gör vi för att organisera politiska institutioner på ett sådant sätt att dåliga eller inkompetenta härskare hindras från att göra för mycket skada?"

"Karl Popper - skrifter i urval", Miller, David 1997, s 342 f.

Svaret på Platons fråga om vem som bör härska torde för en demokrat mot denna bakgrund sålunda bli "den som utsetts utifrån principer som kan anses demokratiska och åtnjuter demokratisk legitimitet." Men detta svar säger ingenting om den som styr, och kan sålunda innebära ett stöd för en diktator eller en fullkomlig galning. Den nya frågan (eller snarare den kompletterande frågan) som Popper ställer ger därför ett redskap för en demokrat att försvara demokratins kärna. Frågan antyder ett svar med en god insyn, en princip om offentlighet i statligt beslutsfattande, en hög grad av yttrande- och tryckfrihet och möjlighet till en effektiv kontroll av de styrande samt mediefrihet och andra typer av rättigheter för den enskilde.

Efter att ha talat med en italienare på bussen idag slog det mig att ett land som Italien, med tanke på landets bakgrund, inte tidigare har vidtagit sådana åtgärder i någon särskilt hög utsträckning. För vad skulle inte en man som Berlusconi kunna göra om han verkligen ville? Här ligger alltså närmare till hands att tänka att svaret på Platons fråga i själva verket inte är något svar, utan en ny fråga.

Inga kommentarer: