Människan - en ond eller god egoist?

Är Britt en ond människa för att hon tar en större del av tårtan än Anna? Är Per ond när han tar en tekopp från sin grannes teservis utan att säga något?

Jag vill mena att ingen människa någonsin alltid endast är ett visst mänskligt begrepp som hon aldrig kan slita sig ur. Vi har inom ramen för den relativa fria viljan och vår sociala situation möjligheter att ändra begreppsföreställningar om såväl oss själva som om andra. Det är få saker i världen som är statiska.

Samtidigt vet vi hur vi människor ständigt vill sätta etiketter på andra människor. Man hör det varje dag: "Lisa är så slarvig", "Bernt är så snål" eller för all del "Anders är så trevlig". Inom socialpsykologin kallas detta ibland för fundamentala attributionsfel och innebär att "we underestimate the impact of the situation and overestimate the role of personal factors when explaining other people's behaviour." (Ross, 1977). Hur någon uppfattas kan i vissa fall bero på en enstaka handling. Om det enda vi känner till om Alf är att han en gång snubblade på trappan är vi ganska snart oreflekterat benägna att kalla Alf klumpig eller ouppmärksam, så länge vi inte har någon annan information än att han snubblade i trappan. Så simpel är dessvärre människan. Och inte bara det - "We seem to have a remarkable capacity for forming snap judgements based on small amounts of initial information..." (Smith & Passer, 2001). Att människan på ett individuellt plan snabbt kan fatta ogrundade beslut om andra människor är förstås någonting som kan få samhälleliga konsekvenser så snart beslut om andra människor måste tas - det kan gälla allt från läkarhjälp till försäkringsrådgivning eller ingripanden vid brott eller räddningsinsatser.

Jag har sagt det förut. Den fullständiga individen befinner sig i en analog relation till de sociala enheter som befinner sig över och under henne. En individ är alltid under åtminstone någon gång under en viss tid beroende av andra människor för att överleva eller för att agera. För att förstå individen behöver vi alltså också kunskap om det samhälle som individen befinner sig i.

Det är en missuppfattning om den mänskliga naturen som dessvärre levt kvar även i våra dagar att vissa människor är "enbart onda", "enbart goda", "enbart snälla", "enbart filmintresserade" och så vidare. En människa är så oerhört mycket på en och samma gång, men i olika situationer. Dessutom kan en människa uppfattas olika av olika människor i en och samma situation!

Så det bör klargöras att varje individ är egocentrisk, egoistisk, hetrocentrisk och altruistisk i en och samma människa. Människan handlar ibland logiskt, ibland känslomässigt och irrationellt. Det är sällan det finns en orsak till att en människa handlar som hon gör, i regel finns flera orsaker, och ibland enbart tolkade orsaker till ett visst handlingssätt. Individen är svår att fånga i en enkel modell, och det är heller ingenting att sträva efter att försöka göra.

Till sist vill jag säga någonting om kollektivism och egoism, där egoismen av tradition setts som individualistisk medan kollektivismen setts som altruistisk allt sedan Platons dagar. Emellertid är det också en missuppfattning att egoism med nödvändighet måste kopplas samman med individualism och att kollektivism måste kopplas samman med altruism. Det kan naturligtvis finnas en altruistisk individualism på samma sätt som det kan finnas en kollektivistisk egoism bland människor.

Så även om det bär en och annan emot att säga det så kan mycket väl "den största egoisten" vara en mycket trevlig kamrat såväl som att en grupp som delar allt gemensamt i ett lyckligt kollektiv inte gör mycket annat än gynnar gruppens intressen.

Människan låter sig inte fångas i några enkla mänskliga termer. Hon är alltför komplicerad för det.

Anders Ekman